Jag älskar nuddlar/pasta, det kommer jag inte ljuga om. Skulle kunna äta det flera gånger i veckan. Såå gott! Men dessvärre inte så nyttigt. Men nu har det kommit en maskin som gör grönsaker till pasta, grönsakssvarvaren. Bra sugen att köpa, men ekonomin är inte den bästa efter semestern. Så får snällt vänta ett tag. Kostar från femhundra lappen och uppåt.

 

Det började med selfies, sen kom groupies. I somras dök tydligen Swelfies up. Vad en Swelfie är? Det är en selfie + badkläder = swelfie. Är själv inte någon selfie galning. Möjligvis har någon bild dykt upp på facebook som nyklippt, men annars är de sällsynta. :-)

 

 

 

Ibland snubblar man över en bok bara sådär, med den här boken var det så. Var på flygplatsen (vilket försej inte är ovanligt, då jag jobbar på en)och i väntan på ett försenat flyg sprang jag in i en kiosk. Kollar alltid vilka böcker de har av gammal vana, och valde en bok efter lite om och men. Det blev boken ”Saker min son behöver veta om världen” av Fredrik backman. En ganska kort bok som har en lättsam ton. Blev många skratt genom boken, och några igenkännande saker. Boken vänder sig framförallt till andra föräldrar. Vet allvarligt talat inte om jag skulle ha läst den om inte jag inte vore mamma. Saker som vad som hände med den sjungande giraffen, eller när barnet äntligen somnat och man är livrädd för att göra minsta ljud. Ja sådana saker.

 

Som extra anställd kan man halvt jobba ihjäl sig i perioder. Vilket jag har gjort nu halva augusti.
Kom hem från en utlandsresa som jag ska skriva om i helgen, och dagen efter öppnade jag kl 05 på morgonen. Om jag var död? Oh ja! Jobbade 5 dagar i sträck vilket är normalt. Men med Jet lag i kroppen kändes det. Speciellt arbetsdag 1 när man endast varit på svensk mark i 20 timmar, så var det inte nådigt.

Var ledig från jobbet samma dag som barnen började skolan, sen kom 5 dagars arbete igen. Varav tre av dagarna var öppning. Här finns det ingen två dagars ledighet inte. Sån lyx hade vi inte i augusti. :-)

Men mitt i allt detta levde jag på hopet att jag kanske skulle få ta över ett 100% schema för en mammaledig, och i veckan fick jag det bekräftat att jag kommer gå på extra fram till sista september. Sen blir det schemalagt vikariat på 100% till dess ordinarie personal kommer tillbaka. När det är vet ingen. Men att under en tid ha månadslön är lyx. Slippa jaga timmar som är en stress i sig. If Im happy? Klart som fan!

Vad gjorde jag på min lediga dag idag då?
Blev en riktigt sen frukost, sov lite extra länge.
Sen träning hemma, tvättade lite, bloggade lite. Än är kvällen ung, åtminstone en timme till. Får se vad jag hittar på. Kanske skriver lite. För som de säger....tidsbrist är ingen ursäkt. :-)

 

 

Som jag skrev om tidigare åkte vi till Usa på semester, för andra gången. Även den här gången vart det samma lägenhet, New York och Wildwoods. Om jag har tröttnat på något av dem? Nej, tvärtom behöver jag minst 1 vecka till i New York för att se allt.

Resan började på Arlanda, sprang förbi jobbet för att vissa barnen var jag jobbar. De vart en aning stumma. Trodde jag jobbade i en stor affär. Tydligen väldigt förbluffande att en affär kan vara så liten. :-)
Sen fortsatte vi mot säkerhetskontroll 2. Kom in till världens tråkigaste del av arlanda. En mini mini tax free, något cafe och en kiosk. Så valde en bok att läsa till flyget. Tog extra lång tid på mig för att ta död på tiden. Sen sätta sig ner för att vänta. Genom sista kontrollen där biljetten visades upp. Den här gången valdes vi inte ut till extra säkerhetskontroll som sist. Sen mer väntan. Mer förseningar pga åskväder. Kom på ett kvavt plan, och blev stående ytterligare en timme.Jag som hatar att flyga satt som en fiol sträng. För många luftgropar när vi närmade oss New York. Och landningen var en mardröm. Bet mig i läppen varje gång vi dippade för att inte skrika. Dottern tyckte tydligen min bita mig i läppen och stirra panikslaget/gny till var roande för hon skrattade til varje gång vi hamnade i en luftgrop. Ingen annan höll med henne, för det var knäpptyst på flyget. Annars brukar man höra någon prata, men inte en människa pratade. Ett tag föll vi i flera sekunder och jag höll på att skrika rätt ut. Kändes som i bergodal banans första fall. Man försöker hålla nere skriket den fösta sekunden, men sen kan man inte låta bli och det kommer av sig själv. Turligt nog för alla andra på planet så slapp de det. Väl på fast mark mötes vi av värme, så efterlängtat.

Sen följde två intensiva veckor. Kom hem sent, upp och dusch och äta innan man skulle iväg någonstans. Hälsa på familj, barnens farmor och gammelfarmor,farbröder, kusiner hit och dit. Hos farmorn vart det många varma dagar inne hos. Två gånger vart vi till poolen i området med barnen och kusiner. De badade inte, men det gjorde jag och barnen. En dag åkte vi till Long Branch beach. Ett lite finare område där de har en strand med vakt och allt. Det är alltid fullpackat där, och återigen nu när vi var där så var vågorna stora och starka. Man behövde bara stå i sanden och vågorna nådde en till vaderna. Man sögs ut i vattnet. Så jag och barnen roade oss med att plaska i vattnet där vattnet blivit kvar, eller medan jag solade så byggde de sandslott. Man kokade upp, men vad kan man göra? Inte precis så att man vänder om bilen efter 1 timmes bilresa.

Jag har fått många infall genom åren sen barnen vart i krypålder. Ibland har det hållit i sig i en vecka, ibland i någon månad. Sen hamnar man på samma ställe och lägger ner helt. Jag pratar om träning, hemma eller på gym. Springande i skogen(tänker inte skämma ut mig offentligt genom att springa på gatan, så kul ska inte folk få det) eller i gymmet. Det längsta höll nog i sig när barnen var 3/4 år gamla och jag gymmade i nästan ett helt år! Det ni! Jag åt lika onyttligt då, men 5 dagar på gymmet, en dag yoga, en dags vila. Nu har jag inte gått lika hardcore, det måste jag erkänna. Men sen sista Juli har jag iaf kört 3 – 4 pass per vecka. Beroende på hur mina pass sett ut. Kvällspass eller morgonpass. Kanske för att jag hängde på utmaningen strax innan jul och tänkte: ”NU jäklar ska jag komma i form igen. I samma form som jag var i för 5 år sen. Platt mage, bra kondis!” Ja, det gick sådär då. Kom till kanske 30 pass under 6 månaders tid. Jag som är en presentations människa vart så besviken på mig själv, såg mig själv som misslyckad och såg ner på min ”misslyckade” kropp. Deggig mage, en röv som kanske kunde vara lite mer musklig under alla dessa former och framför allt kunna vara kapabel  att springa en kortare runda. Inga höga mål till att börja med. Standardkrav, som troligen kommer utökas. Pratade med syrran på skojs skull om att köra ”viking” något. Ett tufft lopp. Kanske som sagt.

 

Jag kör 30 minuter träning 3 – 4 dagar i veckan som sagt. Situps, burpees har jag precis börjar med (hello magmuskler), armhävningar, plankan, bryggan , squats och gud vet vad alla övningar heter. Men minst 30 minuter. Springa gör jag kanske 2 gånger i veckan. Och visst jag har börjat få resultat, benen är lite fastare. I januari såg jag bara en degig mage när jag gjorde en magövning. Idag är den fortfarande deggig ja, men magen är mindre deggig. Så sakta går det åt rätt håll. Genom träningens gång har jag joinat olika träningssidor på facebook. Laddat ner appar för att kolla så att jag får i mig rätt av allt. Skippat sött på vardagarna. Endast lördagsgodis och annat gott på fredagar. Sött började jag med smått för några år sen redan (åt varje dag innan), men tog i med hårdare tag för ett år sen. Gick över helt till lingongrova/knäckebröd och annat mörkt bröd. Eftersom jag är laktos så har jag helt slutat med mjölkchoklad (guud var svårt det var!!), köper laktosfri mjölk och yoghurt (dyrt!dyrt!dyrt!) och äter endast mörk choklad om jag måste äta choklad. Mer frukt. Och som psykologen sa till mig när jag gick in i väggen: ”du måste äta!!!” Japp, det betonade hon. Det var min läxa jag fick varje vecka. Kunde inte äta på en hel dag ibland, för att nästa trycka i mig. Tyckte jag lärt mig äta, även om jag hoppade över frukosten ibland. Men tydligen inte. För enligt Pt:s på fb sidorna så är kosten 70% av resultaten man får när man tränar. Snacka om uppvaknande, började äta nyttigare. Men inget hände. Laddade ner Lifesum som man får pröva gratis i några dagar(flera personer rekommenderade den). Till min förskräckelse så åt jag för lite, och inte så lite heller. En bra dag fick jag i mig 700 kalorier. Då från frukost, middag och kvällsmål. Så har börjar sticka in mellanmål om jag hinner på jobbet plus äta lunch. Kommer upp i 1500 nu iaf av 2000 som man som vuxen kvinna ska ha. Träna och åta dåligt tar död på musklerna fick jag lära mig med. Och det är verkligen inte mitt mål.

 

Jag ska bygga muskler snarare. För lite mat bidrar inte heller till fettförbränning. Sitter här nu och tvingar i mig en macka(inte hungrig), och är rejält sugen på att springa. Men det har regnat och är kallt. Samtidigt så vill jag. Kommer nog hamna där tillslut i motionsspåret. Nu har jag lite mer kunskap om vad som är rätt och fel inom träning och jag VILL vara hälsosam! Målet för i höst är att fortsätta träna hemma och eventuellt hålla motivationen uppe under hösten också att fortsätta springa. Små saker att ta tag i, att utvecklas, att bli bättre.