Men mest känd är han nog för (förutom sina kvinnoaffärer) sin kärlesaffär med den franska drottningen Marie Antionette, som det ryktas om att han fick en son med.

Han dog desvärre en hemsk död. Misshandlades till döds.

Nu e det inte det jag menar det har gemensamt.

Okej båda dog plötsligt.

Michael i sömnen av sin medicin får man anta, då dödorsaken inte är publicerad än.

Medan Axel misshandandades till döds, troligen någon som hoppade på hans bröstkorg som döda han.

Båda dog i 50 års åldern.

M
Men det var inte det jag villa ha som den gemensamma nämnaren.

Utan den är jordfästelsen.

Michael har varit avliden i 2 månader nu, men ännu inte begravd.

Varför dra ut på tiden? Han är inte direkt en man som folk skulle kunna bränna upp som kanske exempelvis sadam hussein. Hans grav skulle med all säkerhet förstöras så fort han sattes i marken.

Hoppas ju att de drar ut på tiden för att de verkligen slåss mot myndigheten om att få han begravd på Neverland.

Medan Axel von Fersen ine kunde begravas då han var anklagad för att ha mördat kungen.

Han kunde inte begravas då han inte förklarats oskyldig. Under tiden låg han och villade i Steninge slott i väntan på att jordfästas. 4 månader senare kunde han få en gravsten inne i ljung kyrka, precis intill ljungs slott(det som skiljer det åt idag är en liten bilväg och en liten åker), familjens gamla gods.

Får ju hoppas att det inte dröjer så länge som 4 månader för Michael.

Så har det gåttt två smärtsamma månader sen den värsta dagen i mitt liv inträffade.

Vart dessa två månader tagit vägen har jag ingenanning om.

I normala fall skulle jag känt att jag iaf gjort någon nytta.

Men när jag tänker tillbaka så kommer jag på mig själv med att jag inte gjort ett skit.

Jag har bara flyttit omkring och kämpat med att hålla mig flyttande.

Jag vet inte, kanske är en mix av vädret, hjärnan som jobbar med att komma över min förlust och den kommande skillsmässan. Men idag är allt såå jobbigt. Tung.
För mig är sorgen tyngre av Michael, än vad skillsmässan är.
Kanske för att vihar haft det så dåligt så länge. Who knows?

Vaknade och kände mig så vilsen.
Ville inte upp ur sängen.
Ville bara sova precis som igår.
Lyssnade lite på Michael igår, slutade med tårar som alltid på dessa dåliga dagar.
Dags att gå till teraupeten kanske?

Hur vet man när det är dags att söka hjälp?
När ens sorg inte kunnat gå framåt?

Som jag sa till min lillsyrra och en kompisen.
Jag orkar bara ta tag i hemmet, barnen och mig själv.
Försöker ta tag i skolan, och hitta nöjen som får mig att flytta.
Träningskort som jag har....orkar inte.
Måste frysa, men för att frysa måste jag ha ett läkarintyg.
Med andra ord från psykologen.

Orkar mig inte ens ta mig ditt.

Ska iaf hänga upp en tvätt.
Sen försöka läsa någrsa sidir i boken innan barnen hämtas.
Just ja, noppa ögonbrynen som jag ine noppat på tre hel veckor.
Sermer ut som en vildbuse än ögonbryn.

"Michael wanted me to be there for his children and I will be there if they ever need me - I hope today brings closure for all those who loved him. I send my love and condolences to the Jackson family."

~Diana Ross~


 
Sen vart det en låång paus för något. Fråga mig inte vad. Men en evighet kändes det som.
Innan det satte igång igen.

Musiken satte igång och med det tårarna.
"Going to see the king" i gospel.

Soon and very soon
We are going to see the King
Soon and very soon
We are going to see the King

Soon and very soon
We are going to see the King
Hallelujah, Hallelujah
We are going to see the King

No more dying there
We are going to see the King
No more dying there
We are going to see the King

No more dying there
We are going to see the King
Hallelujah, Hallelujah
We are going to see the King



Att höra musiken och se kistan bäras in. Trodde jag hade upplevt själslig smärta innan, men herre gud. Jag trodde jag skulle dö. Skrek bokstavligen ut min sorg medan  tårarna strömmade ner för kinderna.
Han e verkligen död, var allt som strömmade genom mitt huvud. Det är ingen hemsk mardröm.



Familjepastorn Lucious Smith från Pasadena läser ett minnestal.
Som sen följs av ett väldigt vackert framträdande av Mariah  Carey som sjunger en utav mina favoritlåtar
"I'll be there". VIsst ibland darrade rösten till, men det hon sörjde också. Att hon ens lyckas få fram en ton e för mig ett mysterium. Jag kan knappt sjunga en mening i "we are the world" utan att börja gråta.



Det följdes av  ett tal från Queen Latifah, där hon berättade om Michael inverkan på de svarta, och hur han öppnade upp för dem. Samt dikten skriven av Maya Angelou.



"Han trodde på dig, och han fick dig att tro på dig själv.

Tack michael han var störst på jorden.

Han lätt mig tro att som afro amerikan kunde manresa rutn hela jorden.

Besöka andra platser. Alla er som idag är här för att vissa er respkt för honom. Som människa i första hand."

Sannare ord får man leta efter, för han fick mig verkligen att tro på mig själv. Fick mig att orka.

"Beloveds, now we know that we know nothing, now that our bright and shining star can slip away from our fingertips like a puff of summer wind.

Without notice, our dear love can escape our doting embrace. Sing our songs among the stars and walk our dances across the face of the moon.

In the instant that Michael is gone, we know nothing. No clocks can tell time. No oceans can rush our tides with the abrupt absence of our treasure.

Though we are many, each of us is achingly alone, piercingly alone.

Only when we confess our confusion can we remember that he was a gift to us and we did have him.

He came to us from the creator, trailing creativity in abundance.

Despite the anguish, his life was sheathed in mother love, family love, and survived and did more than that.

He thrived with passion and compassion, humor and style. We had him whether we know who he was or did not know, he was ours and we were his.

We had him, beautiful, delighting our eyes.

His hat, aslant over his brow, and took a pose on his toes for all of us.

And we laughed and stomped our feet for him.

We were enchanted with his passion because he held nothing. He gave us all he had been given.

Today in Tokyo, beneath the Eiffel Tower, in Ghana's Black Star Square.

In Johannesburg and Pittsburgh, in Birmingham, Alabama, and Birmingham, England

We are missing Michael.

But we do know we had him, and we are the world."



Lionel Richie sjunger låten "Jesus is love".



Berry Gordy, grundaren av Motown. Talar om  när Jacksom 5 hade en audition för dem.
Han var helt förundrad. Hur kunde ett litet barn sjunga med sådan känsla om kärlek och krossade hjärtan.
"Who's loving you"
 Nog sjöng han från hjärtat, alltid!

Detta följdes av Stevie Wonders "Never dreamed you'd leave in summer"



"This is a moment I wished I had never seen come. Michael, I loved you and I told you that many times, so I'm at peace with that."
~Stevie Wonder~



Under detta tal skrattade nog de flesta.
Även om både Kobe Bryant, och Magic Johnson talade så var det Magics tal jag och många fler minns.
Han tal om Kentucky Chickens, fick mig att skratta så att sorgen inte kändes så tung längre. Under denna stund fick det en att minnas den människa han var, en person med humor.

"Vi vet alla att ingen intog scenen som Michael Jackson. Men Michaek var också en sann humanist. Han gav lika mycket av scenen, som på  scenen. Michael och hans familj kom från en enkel bakgrund, och Michael brydde sig allt om de i nöd.

Av alla rekord han har skriven i Gunnes rekordbok, så är han den popstjärna som gett mest i donation. För han gav så mycket till så många, för så länge. Michael kommer alltid finnas hos oss."

.....för att efterföljas av detta tal:

"Jag träffade Jackie JAckson för 40 år sedan. Han hade säsongsbiljetter till lakes, likaså hans bror Marion. Jackie och jag blev vänner och jag blev bjuden till deras hem. Jag lärde känna hans bröder och systrar och hans otroliga mor och far. Vi älskade att leka med smällare och hade kul. Precis som du förlorade i softball till familjen Jackson, så gjorde jag också det. Vi hade en otrolig tid.Sen blev jag medbjuden på turneringen, av Jackie, med bröderna. Jag fick då se Michaels genalitet. Han var otrolig. Han hade inte bara bandet, bröderna i sin hand. Utan även publiken. Jag tror att Michael gjorde mig till en bättre basketspelare, när jag såg vilken otrolig enertainer har var på scen.

Från där ringde Michael en dag, och sa att han ville ha mig i video "remember the time".
Men jag var tvungen att dubbelchecka med Jackie för att vara säker på att det verkligen var Michael. För jag var livrädd att gå till hans hus, för han var min idol, han var allt.

Jag gick til hans hus och kocken frågade vad jag ville ha.
Jag sa grillad kyckling.
SÅ medan vi pratade om videon och vad han ville att jag skulel göra, kom kocken med min grillade kyckling.
MEn han bar ut en bunke kentucky chicken.

Jag blev galen.
Jag sa: "vänta Michael, äter du kentucky chicken?"
Det var min underbaraste dag! Det bästa som hätn mig.
Vi hade så roligt när vi satt där på golvet ätandes ur den där bunken med kentucky chicken.

Men det jag vill säga är det här.
Det här är en hyllning till hans liv, hans legend.
Jag vill tacka Michael för att han öppnade upp många dörrar för oss afro-amerikaner.
Att få vara med på dagsshower, late night shows...."

 

Jennifer Hudson framför "Will you be there", ännu en utav mina favoriter.

Detta följdes av det bästa talet under HELA cermonin.
AL SHARPTON!



"Folk kanske undrar varför hela världen är i en sådan chock och sorg?
Man måste förstå Michaels resa först.
För att förstå vad han betydde för oss alla.
Familjen Jackson, en mor och far med nio barn, som kom från en arbetsklass i Gary, Indiana.
De hade inget, utan en dröm.
Ingen trodde på den tiden att den sortens drömmar skulle kunna besannas.
Men du fortsatte att tro, och Michael lätt aldrig någon ta drömmen ifrån honom.

....och från ett litet barn, nu till slutet, slutade han aldrig att drömma.
Det var den drömmen som ändrade  kulturen över hela världen.
När Michael började var världen annorlunda,
men för att Michael fortsatte,
för att han inte accepterade gränser,
för att han vägrade låta folk bestämma hans gränser
- öppnade han upp hela världen.

I musikvärlden,
han satte på sig en handske och drog upp byxorna
och bröt ner färg gränserna(colour curtains).
Nu vissas våra videos, magasin har oss på omslag.
Det var Michael Jackson som förde svarta, vita, asiater och latinos tillsammans.

Det var Michael Jackson som fick oss att sjunga "we are the world" och mata de hungriga långt
före live-aid.

För att Michael Jackson fortsatte gå, han skapade en värld där männsikor som kände sig utanför blev sammankopplade med hans musik. Och det var det som fick barn från Japan, Ghana, Frakrike,Iowan, Pennsylvenien, blev bekväma med varandra.

Det var inte konstigt att se Oprah Winfres show, Tiger Woods golf.
De barnen växte upp som barn till tonåringar, bekväma som fan till Michael.
Till att vara bekväma att rösta på en svart president, i America.

Michael gjorde det, han fick oss att älska varandra, han lärde oss att stå tillsammans.
Det finns de som gillar att gräva upp skräp, men det är inte om det, utan om hans kärleksbudskap, som miljoner av oss ska föra vidare.

Ibland när du klättrar uppför branta berg, gör du dig illa.
Du skrapar upp ett är på knät, du skrapar upp hud.
Men fokusera inte på ärren utan på resan.
Michael kom till toppen.
Michael, slog ner sina kritiker.
han slog ut pesimismen.
Slogs han ner, reste han sig igen.
Varje gång han jämnades med marken, kom han tillbaka.
Michael slutade aldrig!
Michael slutade aldrig!
Michael slutade aldrig!

Jag vill säga till  Mrs Jackson och Mr jackson,
hans bröder och systrar,
tacka er för att ha gett oss någon som lärde oss kärlek, någon som lärde oss om hopp.
Vi vill tacka er, för det var eran dröm också.

Jag vill att hans tre barn ska veta.
Det var inget konstigt med er far,
utan det var det som han tvingades ta tag i som var konstigt.
Men han tog tag i det!

Han tog tag i det iaf, för oss.

Så vissa kom för att säga hejdå till Michael.
Jag kom för att säga tack!
Tack för att du aldrig slutade!
Tack för att du aldrig gav upp!
Tack för att du tog vår vision!
Tack för att du aldrig gav upp!
Tack för att du tog bort bariärren!
Tack för att du gav oss hopp!

Tack Michael!
Tack michael!
Tack Michael!"

Detta tal möttes av stående ovationer, och jag kan bara hålla med!
För han fick med allt den människa Michael var!
En humanist som kämpade och slogs.
Han blev smutskastad, men reste sig upp även det nu var i hjälp med droger.
Men han orkade ställa sig upp!
Han var en förebild för mänskligheten!



Jag ska inte ens kommentera han närmare.
Det var såå dåligt.
Tyckte han förtjänade större och bättre framträdande än så....
Så han får bara en bild, hans framträdadande förtjänar inte ens att höras.
Men han spelade låten "human nature".



Brooke Sheilds tal var väldigt rörande.
Inte bara det faktum, att hon var väldigt upprörd och ledsen.
Men det var ett väldigt fint tal.
Personligt!
Kunde jag bara hitta texten skulle jag göra det, men hittar den ingenstans.
Så otrolit vackert när hon gjorde en liknelse vid en blomma.
Michael var den ömtåliga blomman!



För mig ännu en favorit av hans låtar, och den framfördes av Jermaine som är nummer två av sångare i familjen. Han framförde Michael favoritlåt "Smile".
Så vackert!



Detta följdes sen av två tal om hans betydelse för de svarta.
Lägger in dem iaf någon vill titta, men de var så opersonliga att jag inte ens förstod vad de hade där att göra. Men de var som sagt en del av ceremonin, så då måste de läggas upp också.

Marlon speaks after Jermaine:

"I...us.

I....stand here try to find word for us to confurt, soulless.
Try to understand why the lord have taken our brother.

To return home after such a short visage here on Earth.Michael, When u left us, a part of u went with you.

And a part of you, will live forever.
Not within me, but also a part of you will live in all of us.

Michael, i will treasure them. The good times, the fun we had.

Singing, dancing, laughing.

I can remember when we used to come home from school, and we would grab a
quickbite to eat and we tried to watch the......(three studios?)

As much as it is possible for a mother, as it is time to go to the......, to the recordingstudio.

I also Michael, remember one time when i went in to the record store.

Där var en gammal man som tog bunter med cd's, och han gick och hämtade en till bunt.

Det var en äldre gentleman med kort afrohår, snedda tänder och kläderna var hemska.

Jag gick upp bakom honom och sa:

"Michael, what are you doing in this store?

Michael turned around and said:

"Marlon, how did you know it was me?"

I told him....

"Michael, your my brother. I can spoot you everywhere.

I kow you walk, your bodylanguage. And thoose shoes did not help."

Michael wear the same shoes where ever he went.

But i guess that was his wayof trying to experience for what we take for granted.

We would never, ever understand what he....not to be able to walk across the street, without a croud gather around him.

Now maybe Michael they will leave you alone?
Michael, Michael was the voice of the angelalic. And he will continue being the voice of angel in heaven. Now to our creator. And waiting us, when our day comes to pass.

Michael i love you, and i will miss when we said our goodbye's.

I would hug you and say i love you.

And your responce was:

I love you more.

You know the lord have a purpose for everything.

And sometimes we just cant see it, or understand it.

But it will be clear to us when you reach that ultimate ultimate reward of being in his presence.

And Michael you are there, you are right there.

You have finished your work here on earth, and the lord have called for you to come home with him.

So i thank you Michael

I thank you for all your smiles that you placed in many peoples hearts.

And i thank you for everything that you have done, for others across the globe in lords name.

And i have one request Michael. One request

I would for you to give our brother, my twinbrother Brandon from me.

I love you Michael and i miss you."

Paris tog vid:
"I..I just wanted to say.....ever sense i was born...daddy have been the best father you can ever imagine.

And i just wanted to say i love you so much."

Tänk er själva att stå oskyldt anklagad för något.
Hur skulle ni må, när dessutom hela världen  dömde en?