Nu var det ett tag sen, men sjukdomar har däckat en totalt. Nu i magsjuka. Jag och bägge barnen har fallit. De är nu ute på vår trädgårdsplätt och vattnar maskrosor medan jag fortfarabde känner mig svag.

Men tillbaka till ämnet. Vår kära kvartersvärd skulle komma och byta grejer till kranarna.
I samma veva gav han mig chipet till tvättstugan. TAACK SNÄLLA DU!!!
Skulle ha kunna gett dig en kram, så glad vart jag.

De pengar det kostade att fixa en ny är för mycket för mig.
Det finns människor med guldhjärtan.

"Mary, kan inte du cykla. Det är en massa nedförsbackar, så du kommer flyga fram."
Varav dottern skinner upp och hoppar upp på cykeln och låter lillebror vara.
"Men DU är INGEN fågel!!!" svarar Jonathan tvärsäkert.

 

I brist på nya bilder, blir det en sensommarbild från förra året.

Söndag den 4:e April, vart det dax för kalas.
En aning oplanerat så begav vi oss till affären samma dag som kalaset var. Ingen bra ide.
Nåja, kalaset vart enkelt. Han hade önskat sig kakor, och glass till kalaset. Han är ingen tårtmänniska och har aldrig varit. Iklädd finbyxor, skjorta och slipps dagen till ära.

Kalaset vart som vanligt uppdelat i två lägen, som det alltid varit sen hans ett års dag. Först vid 14 kommer min familj, och efter maten kommer hans familj. Brukar bli långa dagar. Men de sonmar nöjda.

Vart en cykel, en pistol av cowboy stuket, 1 par baggy byxor, 3 skjortor den här dagen.
Presenterna från mig fick han på sin födelsedag som självklart firades stort här hemma.
Eller hos grannen då. Med glass, havrekakor som försvann i ett naffs och saft. Sjöng. Blev ett cowboygevär och ben 10 figurer och från br klubben fick han en cars ritbok.

Han somnade nöjd den kvällen.

Onsdagen den 30:e Mars fyllde killen fem år!
Min bebis blir större och större!

 

Nää, så liten är han inte riktigt. Men som med alla andra som är minst i familjen, så kommer han alltid att förbli familjens bebis. En stämpel han aldrig kommer bli av med. Han är Toto för oss. :-) Ett namn som betyder bebis på arabiska, men som blivit kvar. Även kusinerna och dagisfröknarna på hans gamla dagis kallar han det fortfarande.

 

 

Bilden var inte tagen på hans dag. Utan är från förra året. Men längdmässigt är det inte så stor skillnad. 5 cm längre och därmed hela 107 cm lång! har alltid legat under kurvan och kommer troligen alltid göra det. Iförd blå skjorta, blå stickad fintröja över det och ett par finare byxor, gick han glatt till dagis. Idag var det hans dag och han skulle sjungas för och firas.

Sen for vi vidare till grannen där firandet fortsatte. Med glass, kakor och saft. Fick min present till han. Mary köpte leksakspengar till sin lillebror. Från mitt håll blev det ett cowboygevär och 2 ben 10 figurer. Br bidrog med ett block med cars på som motiv. Han valde det själv stolt. För er som inte vet om det, så får barnen en present när de fyller år från dem.

Traskade iväg till centrum efter mitt tillfrisknade. Skulle jag inte ha gjort. Kändes som om lungorna och hela kroppen gjorde uppror. Fick t o m övertala barnen att springa in med kvittona vi fick från pantflaskorna och få pengarna från dem. Allt snörrade, och jag hade flytt mer eller mindre från självservice kassan då allt började snöra och domningarna återkom med full styrka. Detta var sista dagen jag åt kåvepenin, och då slutade jag med både nässpray och luftvidgande/slemlösande. Glömde självklart kvar kortet, men tur är det väl att det finns personal som håller koll på läget och jagade upp en. Där satt jag på en upphöjnad på golvet, med huvudet mellan knäna och barnen stod i kön och väntade på sin tur.

De kom glada ut och berättade att kassörskan frågat dem om de ville ha en tia eller en varsin femma. Självklart bad de om en varsin peng som de använde till att köpa godis i kiosken intill. Det förtjänade de när de var så duktiga och hjälptes åt.

 

Varför ha en klubba, när man kan ha två???

 

Sen satte teaterapan igång. :-)

 

Blink blink.....

Att skiten går runt har man ju hört. Men i vårt hus har det alltid gått en vända, inte mer. Jag har alltid varit sjuk i samma veva som barnen. Både bra och dåligt. Men nu vart ju inte fallet så. Medan min envisa förkylning inte släppte, eller vad det nu var jag hade som envisst satt kvar. Vart Mary sjuk IGEN.
Måndagen innan, den 28:e Mars vart dottern pigg och glad.

På tisdagen vaknade hon i ett halt annat skick. Hon skrek att hon hade ont i öronen. Klockan var då precs 7.
Klockan 8 hade hon ett test att göra på skolan, för att se hur långt hon kommit i utvecklingen. Personen som skulle göra detta, kom långvägar för att göra detta. Så kom överens med dottern om att iaf försöka och orkade hon inte så fick vi avbryta. Väl där så satt hon gjorde det hon blev tillsagd att göra. Efter lunch piggnade hon till och sprang och lekte. Runt middagstid totaldäckade hon. Skyhög feber och helt off. Var då hemma hos grannen, där hon somnade. Gjorde mat där, och åt. Eller försökte få en sjuk tjej att äta så gott det gick. Som ni vet så är inte mat på nummer ett när man är sjuk. När hon piggnade till någorlunda, bar jag hem sjuklingen. Killen fick gå. Vagnen e ute ur ders liv, så bara att börja röra på fötterna. En fot åt gången. ;-)

Den 28:e hade dottern sin första simskola.
Detta fixat genom skolan, så istället för idrott nu under våren får de lära sig simma.
Dottern vart mer rädd än glad, om man säger så.
Är lite smårädd för allt nytt, så detta var inget undantag. Dessutom kan hon redan simma, enligt henne själv.
Menar, vem behöver kunna simma utan simpuffar när det går så lätt med?! ;-)

 

Sjukdomarna gjorde inget annat än cirkulerade här i ett tag kändes det som. Först insjuknade sonen. Vart helt off, från att endast ha kraxat i några dagar. Hostan vart värre och med det kom febern. Men tröttheten sen! Han var hemma en vecka från dagis, då han inte gjorde annat än låg i sängen helt orkeslös och hängde. Tisdagen vart han tillbaka till dagis och dagen efter insjuknade dottern. Men till skillnad mot sonens förvarnanade hosta, kom dotterns som en blixt från klar ovan. På dagen i skolan, på kvällen feber och tröttheten. Sjlvklart hostan. Samma symtomer som lillebror hade. Hemma resterande vecka självklart. På fredagen vaknade hon upp frisk och pigg.

 

 

Av naturliga anledningar vart jag trött efter det. Hade inte gjort annat än tagit hand om två sjuka barn. Men det vart kalas på lördagen på nya lekpalatset "Lek & Bus", så var bara att bita ihop. Ville så gärna se det nya då jag i flera år sagt att det borde finnas ett stort lekrum även här i Väsby.  Men de trivdes, även om de hela tiden ville ha en vid sidan om, då det vart sjukt mycket människor och spring.  Ljudnivån ska vi inte ens tänka på. Med en känsla av att vara man glad och hes till tusen så lekte de på fram till fem, sen vart det burger king av naturliga skäl. Jag och barnen vart sjukt trötta och hungriga. Men att beställa gick inte så bra. Rösten höll på att spricka helt och rösten for mellan högt och lågt läge, och mörkt och ljust. För att ibland försvinna. "Det e lungt, det var fredag igår", skämtade killen bak i kassan till om. Önskar det ändå var resultatet av en vild kväll ute, men beställningen kom fram och vi fick mat. Sen släppa sig hem trött. Rösten dog halvvägs hem och på söndagen hade jag feber. Sen kom slemmet som förvärade hostan, bihållorna som började bråka, huvudvärken, trycket i öronen på allt detta. Det vart onsdag och jag fick även yrsel så fort jag pratade eller rörde mig. På torsdagen vart det t o m svårt att andas när man vart stilla sittandes. Minsta rörelse framkallade yrsel och fortsatte jag att gå trotts yrseln så kom domningarna och stickningar i ansiktet.

Då vart det nog. När man inte ens kan gå 5 meter utan att det känns som om man håller på att falla ihop i en hög och kvävas, så har man nog gått för länge med skiten. Åkte in till närakuten och kom tillbaka med näsdropar på kortison, mollipect mot andningen och kåvepenin mot infektionen jag hade i kroppen. Inte förrän nu kan jag säga att man är tillbaka i matchen igen.

Så den 29:e Mars började allt igen.......

Så här kommer uppdateringarna av vad som hänt oss de senaste veckorna.

Inlägg 1: Sjukstugan
Inlägg 2: Marys andra rond, mitt under ett test.
Inlägg 3: Simskola
Inlägg 4: Jonathan 5 år
Inlägg 5: Kalas time
Inlägg 6: Snäll hyresvärd
Inlägg 7: Tvättstuga
Inlägg 8: Utvärdering av testet hos pykologen
Inlägg 9: Storm
Inlägg 10: Skansen


Så några inlägg väntar nu i veckan. Långa som korta.

Dessa ord kom ur dottern för ett tag sedan.
Jag satt och skrev lite på en text vid datorn, då Mary kom fram till mig.
"Mamma, jag vill ha en pudding?"
Jag kunde inte låta bli att börja skratta, då jag självklart vände det till något som det inte är.
"En pudding?"
"Ja"
"En pudding eller en chockladpudding?"
Behöver nog inte säga att hon tittade konstigt på en.
"En chockladpudding!"
"Vet du vad en pudding är, mer än det man äter?"
"Nej"
"Det är en riktigt snygg kille." flinade lite.
"Men åhhh"
Tyckte nog jag vart riktigt jobbig. :-)
Tillslut fick hon sin chockladpudding iaf. Och hon vart nöjd.

När man t o m blir höjdrädd när man spelar tv-spel är det illa. Jag lider av en sjukt jobbig höjdrädsla.
Klätterställningarna på lekplatsen får jag svindel av då det enligt mina mått är för högt. 2 meter räcker.
Ni kan ju tänka er hur det ser ut när jag ska spela spelet. Man ska klättra på tak, hoppa från höjder mm ibland. Enda sättet att komma ner. Spelet jag talar om är Assasins Creed 2, som är ett riktigt bra spel. Enda jag spelar iaf hemma hos oss. Gillar rollspels spel. Slår t o m Zelda som jag annars är ett stort fan utav.

 

Jag får panik bara av att klättra uppför husen, men sen ska man ner därifrån och falla rätt ner. Det suger i magen, och första gången skrek jag till. Nu har jag lärt mig att blunda. Sen sitter det spelnördar med riktiga spelskärmar och vill att det ska bli mer verkligt. Jag skulle ha dött. Det är redan riktigt! Grafiken är riktigt bra, så det ser verkligt ut.

Jag har varit dålig på att uppdatera den senaste tiden, men har haft noll ork och noll tid.
Sjukdom efter sjukdom har härjat i det här huset. På det ska man hinna städa, skriva och ta hand om dem + en själv. Varför är dygnets timmar så få?

Men ska skriva imorgon några inlägg. Så att ni fattar vad som händer. Ja, det har faktiskt en massa saker i mitt liv. Hard to believe? Inte att jag drar utomlands kanske, men de små sakerna i livet som gör att livet känns förgyllt av en guldkant.