Igår skrev jag om min laktosfria glass, märket heter Djurgårds Glace. Närproducerad glass som tillverkas i Sverige. En halvliter kostar 50 lappen. Men värt varenda krona. Äkta belgisk chockladglass som smälter i munnen(matorgasm), sen har de vanlilj och jordgubb för oss laktoser. De säljer även glass för er som håller på med LCHF.

Är riktigt sugen på att köpa deras kokosglass, med risk för att få ont i magen. Men kokosglass?? Låter hur spännande som helst ju. :-)

 

Läste tidningen för ett tag sen och artikeln om laktosfritt kom upp i tidningen. Tydligen är det en kassako som media skrev, och jag förstår varför det blivit så. Är själv laktosintolerant. Inget jag gått till läkaren för att få konstanterat, utan under hela ungdomen led jag av magsmärtor, diarre och mådde bokstavligen skit. Drack mycket mjölk, ost, yoghurt till kvällsmål/frukost och alla de andra produkterna. Det var inte förrän jag vart 20 som jag började reflektera över varför jag hade konstant dålig mage. Hade inte haft normal skit sen högstadiet. Så illa var det. Sen vart dottern sjuk, och barnläkaren sa: "när man varit sjuk, speciellt en längre tid blir tarmarna extra känsliga mot laktos. Då är det bra att utesluta mjölk, eller köra laktosfritt." Jag körde självklart laktosfri ersättningsmjölk, en VÄLDIGT dyr historia. Att man behöver specialbeställa varan på apoteket säger sitt klara språk, eller det behövde man åtminstone göra då 2005. Vet inte hur det är nu.

Jag testade efter att dottern fått återgå till vanlig ersättning efter ett tag, att själv ta bort mjölk ur min diet och upptäckte att laktos finns in mycket. Helt plötsligt kunde jag inte köpa färdiga såser, köpa vanlig mjölk, eller äta min favorit mjölkchocklad. Var nog mjölken och chockladen som vart svårst då. Tog väl ca 2 månader och för första gången på flera år hade jag inte uppsvullen mage eller diarre dagligen. Vilken befielse. Men arlas mjölk då smakade som mjölk med sockerlag och en gång i månaden fuskade jag, drack 1 liter på en dag. Det var ju sååå gott! Men magen blev dålig på en gång, och dagar efter spenderade man på toaletten eller gick aldrig någonstans där toaletten var för långt borta. När det var konstanterat efter 1 år på mjölkfri diet att magen helt plötsligt mådde bra, så fördjupade jag mig. Jag vägrade att gå till läkaren och få en slang uppkörd i rövhållet som jag fick förslag om, för att få det på papper.

 

Man kan äta fil, ost, gräddfil, creme fraiche och mörk chocklad om man har en normal överkänslighet. När det var återinfört och magen fortfarande mådde bra, så prövade jag med ett glass mjölk. Gud vad jag saknade sött chocklad, och o'boy med arlas då laktosmjölk smakade inte gott, och att äta mjölkchocklad var inte värt smärtorna. Till min lycka klarade min mage av ett glass vanlig mjölk, och kunde dricka o'boy.

Idag vet jag precis vad min mage klarar av och inte. Men ibland blir saknaden efter mjölkchocklad för stor och jag trycker i mig en marabou apelsin eller plopp. Det innebär att jag måste avstå all mjök några dagar efter, och hålla mig inne i två dagar. Så det kräver lite planering. Men gud vad jag njuter när jag äter den chockladen.
Den dagen något geni uppfinner laktosfri mjölkchocklad kommer de ha mig som stamkund. :-)
Precis som jag har efterlyst laktosfri glass ett tag, sen i somras hittade jag ett märkte som faktiskt hade det till ett pris på 50 kronor. Men det är klart värt det! Jag kan äta gräddglass!!! Obetalbart!

Sen finns det självklart de som köper laktosfritt allt helt i onödan. Man ska nog pröva sig fram. Alla är olika känsliga, några t o m mjölkallergiker. Men det är något helt annat. Man behöver inte laktosfritt i allt.
Var på läger i somras och jag hade sagt till om laktosfri diet. De köpte laktisfri mjölk, fil, yoghurt. Kanske får vara mer specifik nästa gång. :-)

Inte jag iaf. Jag gjorde min egen undersökning, a la dottern style.
Medan jag satt och väntade  i torsdags mellan dotterns avklarade utvecklingssamtal (och vad stolt man vart sen efter bägge. Kände mig som en tupp) och sonens som var en timme framåt, så slog dottern på den där klassiska tavlan med bokstäver på. Japp de har en sådan ute i "korridoren" på barnens skola. Det var bara att konstantera, jag såg sämre med vänster öga. Ganska rejält också. De två sista raderna var ett gissande. Jag ser en krumelurig bokstav, måste var ett s....eller???

Men det visste jag ju redan, kom inte ihåg vilket öga det var som bråkade bara. Var ändå ett tag sen jag var hos optikern. Kanske borde gå igen, de rekommenderar ändå återkommande besök.

Jag har in min bokblogg skrivit om boken "Beautiful creatures", en bokserie jag fullkomligt älskar. Så jag bestämde mig för att se filmen med samma titel. Om boken var så WOW, då måste filmen vara bra. Trodde jag ja! Jag har nog aldrig haft så höga förväntningar om en film, och samtidigt blivit så fullkomligt besviken någonsin heller. De totalslaktade filmen. De tog bort karaktärer som är viktiga för historiens gång, ändrade karaktärernas utseenden i filmen och slutet sen!!! GAH! Nej jag har fortfarande inte kunnat släppa det, och det var någon vecka sedan jag såg den.

Ska börja med anledning ett till varför jag störde mig. I boken beskrivs han som en kille som spelade basket, han hade för långt hår som alltid hängde över ögonen. Han var fortfarande lite populär, då han hängde med basketlaget. Finns en bild på internet ritad som föreställer precis den bild jag har av Ethan Wate.

Trodde aldrig jag skulle skriva det här, men jag har fått ett arbete!
Förvisso extra, men ett steg mot rätt riktning.
Så som jag har längtat. En liten början, som hoppas leda till en heltidstjänst.
Med det finns det bara möjligheter. Inget kan få ner mig från mitt rosa moln just nu.

Surfade runt lite på en hemsida i veckan och hittade ett passande stycke text.

 

 

Natten innan jag läste texten så hade jag haft en hemsk mardröm. De senaste åren har mardrömmarna varit intensiva, men under utbrändheten så var de mer verkliga. Kunde vakna av att jag skrek, svettig som om jag tagit en dusch, Hjärtat som rusade. Många nätter då man flög upp i panik och knappt visste hur man skulle kunna lugna ner sig. Nu var det ett bra tag sen som man var där, men förra veckan hände det.

Jag är på ett sommarställe och hälsar på en bekant, även yttligt bekanta är där. Men alla är lika vänskapliga till varandra. Vi bestämmer oss för att barnen kan vara uppe i huset och kolla film medan vi vuxna går och bastar och sen tar oss ett kvällsdopp. De andra har druckit vin/öl under dagen och är lätt salongsberusade. Själv hade jag bara tagit ett halvt glass vin till maten och sen övergått till vatten. Det blev sent och solen håller på att gå ner. Glädjen, skratten och skämten haglar. Så springer vi alla nedför bryggan, sist ner i är en mes. Jag är en av de första som hoppar i. (skulle aldrig hända, badkruka om det är kallt i vattnet), kommer under ytan som man ska. Men ska ska jag upp och jag simmar och och försöker ta mig upp, men jag kommer ingenstans. Jag känner paniken, jag ser de andras ben sprattla under vattenytan och lyckas greppa tag i ett ben. Försöker sparka mig upp mer, men benen har domnat och jag känner hur jag sjunker allt längre ner. En av dem i sällskapet ser ner i vattnet ser mig under vattnet. Jag har knappt någon luft kvar längre. Jag dras upp och jag drar efter andan. Där vaknade jag, flög upp och vaknade sittandes helt anfådd som om jag knappt kan andas.Sitter bra länge och kämpar med andningen, svettas som en stucken gris. 

Någon som är bra på drömtydning??

Något jag lärt mig genom att helt krascha är att alla måsten inte är måsten. Ibland måste man få sig en ordentlig smäll för att inse det. Man hör det överallt, flera sa till mig att jag inte måste dammsuga 1 gång om dagen. Men lyssnade jag? Nej, för det var viktigt då jag blir stressad av sand/grus under fötterna när jag är inomhus.

 

PRIORITERA
Innan såg jag ALLA hushållsarbeten som måsten, barnen skulle badas varje kväll med hårinpackning/balsam och oljebehandling, läxorna (självklart fortfarande). Allt skulle vara på topprestige. Ansökningarna kanske inte vart toppen då jag satt vid midnatt och sökte jobb efter att ha nattat barnen. Idag söker jag färre jobb, kvalitet framför kvantitet! Innnan var det antal ansökningar som avgjorde, kände den hetsen från arbetsförmedlingen. 
Saken är den att det bara finns några måsten: jobb/studier/jobbsökande/praktik, mat på bordet, handla, hygienen och har man barn så är det att de kommer till skolan/gör läxorna/sköter hygienen/umgänge. 

Resten är bonusar som är BRA om man gör, inga måsten!

 

LISTOR
Idag vet jag bättre. Okej jag får göra listor för hela veckan. Sen skriva i så att det blir rätt mängd som inte leder till stess. Sen får man kryssa av allteftersom. När man sen ligger där på kvälllen och ser vad man gjort, så måste man lära sig att klappa sig på axeln och berömma sig själv. Fan vad jag är bra!
Annars kommer man jaga uppgifterna för att framstå som en superkvinna.

Sen räcker det att dammsuga på fredagar, och borsta bort maten med en soppkvast efter maten efter middagarna. Avse en dag för tvätt när man tvättar och göra lättare sysslor dom dagarna. Inga större projekt alltså. En sak i taget! Om man nu ska träna varje dag, kör korta pass , eller välj en dag att träna, men då ska man inte stressa med annat hemma. För inse fakta, kör man 200% hela dagen så kan man inte somna så fort man är klar med alla saker. Kroppen behöver varva ner också.

 

Ibland är verkligheten sådan att ALLT verkligen kommer på en gång, då är det bara att bita ihop de perioderna. Skriv ner allt sin ska göras, och bocka av igen. Då ser man allt som görs. Underskatta inte det visuella. Dessa perioder brukar inte vara för evigt!

 

Något jag också fick veta, eftersom man ser sig som ganska misslyckad när man inte lyckas göra alla 40 saker på en dag (omöjligt) är vikten av att på morgonen mer eller mindre hjärntvätta sig själv. 
När man står där framför spegegeln med håret åt alla håll, sömndrucken och inte vill annat än krypa tillbaka till sängen så ska man börja hjärntvätten: "Godmorgon, vilken underbar morgon! Idag kommer bli en fantastisk morgon!" 

 

Okej erkänner jag jobbar fortfarande på hjärntvätten, men jag har lärt mig att prioritera och bocka av.Kanske får skriva en lapp på spegeln för attt påminna mig själv om alla underbara morgnar. 
För logiken är enkel. Står du framför spegeln och stirrar livlöst på din egen spegelbild med en uppgiven syn och tänker: "öhhhh gud vad jag ser ut! Jag vill INTEEEEE!!!" Klart som fan att stegen kommer vara tunga på morgonen!