Tyckte iaf jag när kom gående där. Vet inte hur många gånger jag kollat på det här klippet.

Deb 27:e vart Jonathan till tandläkaren.
Sin första kontroll. 3 års kontrollen!

Både Mary och Jonathan var med.
Kan säga tt Jonathan var inte glad att gå, antagligen då när vi kom och häntade JOnathan så kom flera äldre barn och sa tt de inte tyckte om tandläkaren och tyckte han var läskig. Ja, detta hade han hört på dagen på dagis, så inte var han pigg inte på att gå ditt. Grät till och från hela resan ditt. Fick bära in han på mottagningen och intill rummet, han satt och ville krypa in i mina axlar. Ville inte alls vara med.

Ännu mindre sitta i stolen. Så emot Mary som glatt alltid studsar upp i stolen och glatt säger att tandläkaren är rolig och snäll. HOn tycker om att få välja frimärke eller tandborste hos dem. Hehe

Så jag fick sätta mig först i stolen och sen bära upp, han.
Han gömde sig. Så tandlkaren fick han inte ens att vissa ansiktet, så en annan kallade sin. Pratade om hans fina spiderman tröja och cardigan, och frågade om han tyckte om honom. Sen pratade hon 3 minuter runt det och han börjde nicka och svara. Sen bad hon att få titta på hans tänder. Då öppnade han frivilligt. Hans tänder såg fina ut. INga håll, inga karies.

Inte ens den ordinarie tandläkaren som först tittade på Marys tänder för att vissa Jonathan att dte inte var farligt lyckkaes, Med sen var hon pang på också. Kanske ingen bra ide nrä man har med barn att göra. Men MAry som är van vid tandläkaren öpnnade snällt och tyckte det var inget alls. Men något bra gjorde den tadnläkaren iaf. Hon vissade dem hur man borstar tänderna och pratade med barnen istället förmig hur tänderna ska borstas. Och de tittad eoch lyssnade.
För sen det besöket har de öppnat tänderna varje morgon och kväll frivilligt. OCh när jag fråga varför man ska bortsta tänderna varje morgon och kväll: "Tandläkaren sa det" säger de stolt. Så bra gick det.

De fick sen en varsin tandborste då båda varit duktiga och gappat.
Men tandläkaren hittade ett håll i Marys mun dessvärre. Men hon ska ju gå på årliga kontroller då hon har sina problemtänder sen sjukdomen som liten, och hon har en tid nu i slutet av Juni.
Så då blir det en mer grundlig undersökning, och sen en ny tid för lagning IGEN.
Gillar inte när de ska laga hennes tänder. Jobbigt att se henne.

Tydligen var förskolans dag en lyckad dag. Mary fick vara hemma för vattkoppor.
Insjuknade på kvällen den 13:e, och den 14 var hon prickig, som bara den. Bara det faktum att hon hade mer prickar efter bara någon timma, än Jonathan hade på två dagar var varning nog.

Men nog om det.

Det var olika boll lekar, och ponny ridning.

Jonathan vågade inte rida tydligen. Ryggade undan bara han såg ponnyn.

Höll sig i utkanten av all lekar och ville inte riktigt göra något.

Mellan 15 - 17 var det drop in på dagis för föräldrar så att de kunde vara med och syskon. Men då Mary smittade kom vi 16:30 för då brukar de flesta redan ha varit där. Och det var ju rätt.

Men fika fick vi göra iaf.

En festis med rulltårta, grädde och björnbär till barnen och en mugg te till mig.

Var grädde i rulltårtan så den kunde inte jag äta.


Bilden tål att upprepas, på väg hem från dagis där vi lämnade Jonathan.


När vi kom till dagis hade de en utställning där de vissade vad de gjort på dagis.


Men innan jag fick titta på den ville barnen ha fika.
Här sitter Jonathan och ser lite småarrogant ut.

Det hade vi idag.
Både Mary och Jonathan.
Eller Jonathan hade vi invänjningssamtal om.
För att berätta hur det gått med hans övergång från småbarnsavdelningen till de stora barnen.

Hon började med Jonthan och sa att hon förndrats sen hon började där i höstas. Hon var blyg hela hösten och, vintern och sen hände något. MAry och hennes kompis, eller en utav 5 kompisar, GAbriella. Hon och MAry var båda väldigt blyga och det tog först till februari innan de vågade öppna upp sig.
Fick berättat för mig att hon och Mary sitter bredvid varandra och äter lunch. De sa inget på samlingen i början, vägrade öppna munnen, var väldigt försiktiga båda två. Man fick nästan putta in dem i en lek. De satt hellre bredvid och tittad epå om det var en mindre grupp än babbalade på. För att inte tala om stora grupper, där vägrade hon sätta sin fot, likaså hennes kompis. Så fröknarna satte avdelningens två enda blyga tjejer bredvid varandra. Och dte vart ett lyckat resultat.
Man får i normala fall inte hålla på och skriak och tönta sig i matbordet alltför mycket. Annars sitter hela avdelningen och gör dettsamma. Man ska äta och prata i normal ton, inget skrikande. 

Men de satt iaf bredvid varandra och de skrattade och flamsade sig extremt.
Fröknarna tänkte först säga till dem att dämpa sig, men så kom de på att de knappt öppnar munnen annars så de fick hålla på. De kanske skulle våga öppna sig mer om de fick fritt vid matbordet. De var som en bubbla dessa två. De märkte ingen annan i gruppen. Om nåfon frågade dem något helt plötsligt blev de som två statyer och vägrade öppna munnen. Ja ni hör själva, inte bra.

Men nu så är Mary med på samlingen aktivt, hon berättar varje måndag vad hon gjort under helgen. HAr sjungit hon och Gabriella en gång på samlingen mitt i ringen, hon ber fröknar om hjälp vilket hon inte gjort innan. Finns alltid där för Jonathan och tar hand om honom. Hämtar en fröken om Jonathan är rädd eller behöver hjälp. Hon ger mycket stöd till sin lillebror. Så att han blir trygg bland alla stora barn. För just nu är han den ends 3-åringen där, alla andra är 4 och sen väldigt MÅNGA 5-åringar som slutar nu på våren.

Hon leker med sina 4 kompisar, men det blir också mycket bråk då två av dessa är väldigt bestämda när det kommer till vem som ska bestämma vem som ska leka med vad, eller vad. Och MAry är inte sämre, hon är lika bossig hon med.

Så fröknarna är väldigt glada att allt arbete de lagt ner för at få henne komma ut ur sitt skall har haft verkan.

Men det var Mary det.

Jonatan sa hon också hade kommit in väldigt lätt i gruppen. Han tyckte om det.
 Barnen tyckte om honom, och han åt bättre än Mary t o m. Och att slå det matmonstret är inte illa. Hehe
Men trotts detta är han så lätt och liten.
Han leker bra ute precis om syrran sin.
Oftast när jag ser han ute så hänger han först med MAry, hon vissar han runt till sina kompisar så han leker först med Marys tjejkompisar. BLir väl mest gunga, laga mat  då. Men samtidgt sa fröken att så fort vi kommer ut så springer han till sina gamla kompisar han hade på småbarnsavdelningen. Erik och Fredrik som han saknar väldigt mycket. De brukar även komma över efter lunch då de inte sover lunch. Då brukar de springa runt i korridorerna och rytta och  leka monster eller tigrar, Jonthan och hans två kompisar. Hon sa att han var väldigt trygg som person, leker med alla och han verkar trivas på avdelningen. 

Det kändes ju skönt att höra!
Båda trivs! Och har utvecklats.
Just deras språk har blivit så mycket bättre också sen de började där.

Lämnade barnen på dagis förran veckan, på tisdag.
Skulle bli en kort dag........endast till 16:00 då jag skulle hämta barnen.
JOnthan skulle på tre års kontroll.
Så kom ditt 16:00, varav jag hör en fröken ropa.
"Nje du får inte vara här än. Du sa inte ha samtal förrän klockan 16:30.
Va? hade jag glömt bort. Haha
Nåja, fröken genomförde det iaf. tog max 5 minuter sen kom vi ut igen.

Han var en duktig lugn ´kille som var snäll och omtykt av alla. VAr kul att höra. Men varhan sur av någon anledning så vägrade han sjunga utan satt där och surade. Menhansatt kvar iaf.

All barn var på gården kanske jag ska säga.
Först såg jag Mary. Hon skommer springande.
Hon har 4 ilröda prickar på kinden.
Får berättat för mig att hennes kompis drämt till henne med en krata.

Så kommer JOnthan springande.
Med en sönderskrappad näsa.
HAr tydligen ramlat ute i skogen.

Nåja vad ska man göra, och de berättade ivrigt vad som hänt dem. :-)
Mot BVC
Han klarade alla test utmärkt med att rita, hoppa, och peka ut bilder.
Han vägde 13.7 kilo min lille skit, och är 92 lång.