Japp, jag tillhör denna grupp människor som älskar barnvagnar.
Har haft en del sen dottern föddes för ganska precis 4 år sen.

Vagn Uno

Köpte min första vagn, en begagad vagn, av nåt märke. Kommer inte ihåg.
Den ar blå och minst 10 år gammal...om inte äldre.
Men det var vad jag hade råd med då.
Om jag inte minns helt fel pungade jag ut max 800 kr. Men den höll inte länge.
Liggdelen lossnade en dag när vi var ute och gick.



Ganska tjusig va? :-) Letade faktiskt eftre något liknande nu, men hittade inget.

Vagn 2

Bytte då ut den mot extravagnen jag fått av min morebror.
Den var hemsk.....men den fick duga tills jag hittade en vagn jag gillade.
Den vagnen var blå,gul,röd,grön,svart. Och en var ruttig!
VAgne var minst 15 mår gammal.
Helt gräslig. Men den hade skönt gung iaf, om man nu ska leta något positivt med den. :-D

Vagn 3

Då köpte jag en trehjuling.
En Quinny freestyle XL3 vagn. AMrin blå. Medan vagn två också ramlade ihop, så ringde jag och terrorosterade företaget för att min vagn var 3 veckor försenad. Tydligen fastnat i tyskland. Glädjen när det ringde på dörren och vagnen var hos mig var enorm! :-) Det är den bästa enkelvagn jag haft än idag. :-) Saknar.....men slänger inte ut 4000 kr på en vagmn ny, och 3500 för en 2 år gammal vagn av samma model. Too much money!



Vagn 4

JAg sålde vagnen för att ha en syskonvagn.
 Alla andra gjorde ju det, varför inte jag?
Köpte en Babytravel syskonvagn.
Alla hade ju sagt att den var så bra.
Köpte den.....tror jag hade den i 2 månader innan jag sålde den.
Var för bred!
Barnen satt som sardiner.
Framjulen fastnade i varandra, då det var svängbara.
Ja, det sista prblemet var nog det värsta. Dessutom hatade lillkillen vagnen.
Han skrek och skrek som en galning.
Han ville bara bli buren, och vara nära!



Kände då en snäll bekant som kunde tänka sig att sälja sin vagn till mig tills jag fått min såld.
Sagt och gjort......



Vagn 5

Hämtade vagnen hos henne, en city elite.
Med separat sittdel och separat liggdel.
Sittdelen var röd, liggdelen var turkos.
En bra vagn i alla lägen(även om den inte slog Quinnyn).
Förutom när man kom tilll lössnö och lösgrus. Då fick man lyfta bort vagnen. Småhjulen framtill fastnade.
Med dottern i vagnen, och Jonathan i Selen så var det liiite jobbigt.
Vagnen var dessuotm kort, men det passade mig, men även liggdelen var för kort för lilla mig.
Dessutom så gled Mary ner om man skulle ner för en trottoarkant bara. Så hon var tvungen att sitta fastspänd, och hon hattade det.




Sittdelen



Liggdelen

Så medan Mary satt i vagnen, satt Jonathan i Ergon. Ibland kunde byta. Men det hände inte speciellt ofta så, Jonathan åkte inte vagn förrän vid 8 månaders ålder.



Här satt min lilla apaunge som jag kallade han då fram till han blev 8 månader, konstant. :-)
HAn hängde ju på en som en....så då kunde han väl kallas det ibland. Hehe

Vagn 6

Tro de eller ej.
 Men när han vart 8 månader och jag bar på han i genomsnitt 8 timmar om dan i den där selen, hemma som ute.
Så började faktiskt min rygg säga ifrån.
Ergon är bra! För bra! Men med scolios, försvagade ryggmuskler, och ett konstant bärande utan pauser på ett kramigt barn. Tog den ut sin rätt. Eller började komma smygande.

Började då spanna efter en ny syskonvagn,
Det stod mellan City elite syskonvagn som var skitsnygg(och dessuotm inte släpptes förrän om 2 månader), och Inglesina syskonvagn. Det vart en Inglesina. Den vart inte bara billigare utan small och praktisk!



Såhär satt de i början.



Sen vart det såhär. :-)



Men man kan även sitta såhär!

Är numer två på min lista över bästa vagnar.
Den är lättstyrd! Lätt!
man kan slänga om sittsarna.
Hjulen är luftdäck, så de var lätta att köra i snön.
Bara en enda dålig sak med vagnen, korgen under!
Hatar korgar av stål. Det ska vara tyg!

Men detta var inte min sista vagn.  Icke sa nicke.
Nej, jag bytte min kära syskonvagn till en enkelvagn.

Vagn 7

En Carena Free -08, modell. Ljusblå.
Bra vagn, men lite bred när den är ihopvikt samt att det är jobbigare att köra med plasthjul i snö.
Men annars e jag toppennöjd.
Bytte ut min 4-5 år gamla syskonvagn (som faktiskt inte går att köpa här i Sverige) till en 6 månader gammal Carena. :-)

Det bästa med köpet?

Jag köpte min syskonvagn för 1200(kvinnan jag köpte av var väl desperat att bli av med den, då den varit till salu i över 6 månader), sålde den för 3500 kr! Fick Carenan för 800 kr! Så jag fick mellanskillnadspengar av kvinnan som försökte pressa ner till 1500!! Drev hon med mig?! En vagn som endast kan köpas i usa,/italien, och möjligen england, och som finns i få begagnade exemplar här i sverige. Ha! Hon kunde ju hoppa iväg och köpa sina nya vagn för 9 000 om hon ville!
Så jag tjänade en slant på den här affären!
Men de försvann dessvärre till mat, räkningar och en ståbräda till dottern!

Vissar årets bild på vagnen.
Den är nästan likadan som min. Bara annorlunda färg!




Vagn 8

Jag trodde själv att det skulle sluta med förra vagnen.
Men nej.
1 vecka senare fick min man en inglesina syskonvagn av sin vän. Barnen hade slutat använda sin, och vi fick ta över.
Kändes ju skönt. Då hade man en extravagn.

Så nu dras vi med Carenan, samt Ingesina duo.
Nöjd med båda. :-)
Denna har dessutom en enorm varukorg under....vilket jag uppskattar.
För mig är en bra varukorg mycket på en vagn.




Bra att ha på längre utflykter, vilket man knappt gör längre.

Trodde du att jag var färdig nu?
no, no, no.....HAHA

---

Utöver detta har jag haft 1 sulky.
Nalle Puh Sulkyn.
Hade den ungefär från det att Mary var 8 månader till i höstas då den totalpajade!



Bilden är inte min.
Den är lånad från blocket.
Bra virke till lite pengar alltså!
Så vill ni ha denna vagn, finns den HÄR.

Men lagom till dess att Nalle Puh vagnen pajade fick Amgad ännu en vagn från en bekant.
Vagnen är nog äldre än Mary, men den funkar. Även om det är en tidsfråga innan den också pajar.
Det är en Carena den också, sulky.





Vi har en blå/grå.

---

Totalt sett har vi ägt/äger fortfarande, 10 vagnar!
Inte illa pinkat va? På en period av 4 år!

Det får räcka för mig.
Jonthan blir snart 3 år och han behöver max vagnen i 1½ år till.
Dumt och köpa något nytt nu.

Vilken tycker ni har varit min finaste vagn?

Så har man lämnat barnen på dagis, och dessutom hunnit ha utveckligssamtal.
Det första en fröken sa när vi kom var: "Och här kommer 2 trötta barn till?"
"vadå syns det eller?" ler jag stort, för de var mer än sega imorse.
HOn bara ler, till svar. För MAry satt i vagnen och vägrade röra sig. Jonathan likaså.
Och i vagnen intill satt en till tjej och bara tittade på andra barn, orkade inte leka, var också trött.

Så till utvecklingssamtal 1 - Mary.

Får höra att hon älskar att läsa, väldigt duktig på att aktivera sig själv och behöver hon dra sig undan gör hon det och sitter och leker ensam(vilket känns skönt att hon faktiskt klarar av det bland 25 barn på endast hennes avdelning), älskar att lera, lägga pussel och leka med dockor. Ungefär som hemma med andra ord. :-)

Men så fick jag höra det jag fassat mest av allt. Hon är blyg. Kanske inte så hemskt kan man tycka. Men Om man själv varit så blyg som barn att man inte ville att fröken skulle se en ens, och man inte kom över blygheten förrän man fick henne som 21 åring så känns det tungt! FIck höra att hon inte vill delta i samlingen, vågar inte säga sitt eget namn när när mer än 3 barn tittar på henne. De brukar ha en lek på samlingen tydligen. Fröken säger namnet på varje barn och när deras namn sägs ska de låta som något som fröken bestämer för varje barn. Mary blir helt indragen och tittar ner och vågar inte yttra ett ljud då. Alla blickar är ju på henne. KÄnner så väl igen mig, och jag hade riktig ångest varje gång det var det under alla skolåren. Eller att när de sitter och äter. Mary sitter och pratar med två flickor, så helt plötsligt frågar fröken om Mary vill ha något, och hon sa att Mary frös fast. :-)

När det tex är läsning med 5 barn som det brukar vara så drar hon sig undan. Vill inte vara med längre. Går undan för sig själv. Men fröknarna har sett det och försöker få in henne i lekar där det är små gruppar, eller tillsammans med sina två vänner. För hon ahr faktiskt 2 kompisar. J och en ny tjej som började i September, G. Även G har samma personlighet som Mary, så de har dragits till varandra. Känns skönt att hon hittat en framåt kompis som J, och en lite mer tillbakadragen som G. HAde själv en kompis, eller vi är fortfarande kompisar, och hon var själv lite blyg. Även om det inte vara lika allvarligt som med mig.Men hon förstod mig och det kändesskönt, för man blir så lätt missförståd.

Vad sa de mer? Just ja, att de skulle arbeta mer med hennes blyghet och försiktigt puffa fram henne. MEn inte för mycket, för då kan det bli motsat effekt. Blandannat skulle de sitta ner och läsa med Mary och en kompis till henne ensamma en fröken. För att se om det blir bättre och släpper och de lite större gruppen är problemet är problemet även där. Kändes dessutom skönt att veta att  den fröken som arbetar där (av totalt 3 stycken) också vart blyg som liten. Så hon har förståelse för hur det kan vara. Vilket faktiskt behövs, för tyvärr förstår inte folk hur jobbigt det äroch vilket jobb som krävs.

Med den positiva nyheten att de ständigt arbetar med Marys blyghet, gick jag vidare till Jonathans avdelning.

Utvecklingssamtal 2 - Jonathan

Där gick det betydligt snabbare. tog 1 minut. :-) De sa att han var foglig. Sa man åt han att sitta ner så satt han i princip. :-)
På sångstunden så sjunger han med, och han följer med i alla aktiviteter. Men samtidigt är det ett annat tempo på hans avdelningar. Är bara 1 - 3 åringar där och 16 barn! Men han älskade klossar, bilar, böcker, mjukisdjur att  leka med. Samt parkera bilar i fin ordning. Han var inte det minst blyg utan precis som alla andra barn i hans ålder.

Så här var det bara positiva nyheter. Kändes ju skönt!