okey det var inte bara utslagen....febern kom igår också.
och värme förvärar klådan och utslagen.
Jobbigt att se han lida.
Men tyckte att ge suppen var värst. Vad gör man om den vanliga e slut, och det endast finns den där vidriga saken kvar? Jonathan grät vid ar åsynen igen, mary försökte rädda jonathan. Jag vilel inte ge, hatar själv att få nåt i skithållan. Herre gud jag fick en riktigt ångestattack när jag bara försökte köraupp en för nåt år sen mot hemorojdeerna när jag var gravid. För at ntiten tala om paniken som fick mig att gårta och nästan hoppa ut sängen på förlossningen när personalnen försökte övertala mig att lavemang slangen inte var farlig.

De säger ju att om man själv är rädd så överförs rädslan till barnet. I det här fallet kan det nog ha stämt.
Sitter ju själv och tar flera sjupa andeta inna jag stoppar in den på barnen.

Igår fick Jonathan en mass utslag.
Ni veta dessa klassiska nässelutslag.
Kilade, och flyttade runt.
Gnällde och klagade påa tt dte kliade.
Kom inte till ro. Inte förrän vid 1 på natten kom han till ro.
Då hade det varit ett evigt smörjande med klidämpande salva.

Idag kom de igen. Han har sprungit i kalsonger och linne hela dagen. SKulle till affären. utekläderna på, och när vi kom hem så vart de där igen. Kliade, han gnällde. De vart över mage, rygg, fötter, armar.
Hoppas det lägger sig till imorgon....inte kul för stackaren att ha dem.

Det finns fyra dagar i månaden jag inte tycker om.
Ja, ni tjejer hajar. PMS dagarna. OCh det är precis vad jag har.
Kanske tur att det komme rnu och inte på dotterns kalas eller födelsedag.
Minsta sak och man tänder till.

Idag har det räckt med att dottern raderat ett inlägg på bloggen.
JAg gick till affären. Hade nycklarna i fickan, men jonathan satt i selen och sov.
SÅ jag kom inte åt fickan. knackade först.
ar tagit bort klockan då varje morgon blir en kamp o att dfra borrt dem från klock och skrva bort den.
Är de inne skruvar de bort den, är de ute ringe de non stop när vi ska till dagis.
Måste ju hjälpa dem med ALLT när de ska kläs på. 2 skunders paus och de skriker rätt ut, och jag skriker rätt ut jag med. Det slutar ALLTID med att barnen är fullt påkläda, jag sönderstressad, i bara trosor ioch line och måste klå på mig. 15 minuter senar är v i iväg, då har de stått ute i trapen ich ringt no-stop på dörren. I somras avr det grannbarne som höll på att ringa på när de visste att barnen int var hemma. JA, så vi klarar oss utan den. SKapar bara irritation och konflikter i det här huset. Och allt som skapar det, kan man vara utan.

NÅja, till dagens PMS problem. Knakca först hårt. Ingen reagerar, sparkar hårt. MEn vill inte sparka för hårt så att dörren går sönder. Ingen reagerar. Rycke i handtaget snabbt LÄNGE, ingen ragerar. Rycker i brevlådan, ingen reagerar. allt detat på 1 minut. Väntar lika länge. Menar vi bor inte i ett slott. MEn ingen hörde. 1 barn och två vuxna i huset, de satt ner och pratade i lagom ton.

Vad jag fick göra. Måste ju komma in. Hade god lust att sätta mig ner på trappan att sura först, så att de int fick lkökensom krävds til maten. Eller hopa in i buskar och börja tokbanka på fönster tills någon hörde oc fattade att vi vill ein. I ren PMS trotts.

Men nej, så jobbig var jag inte.
Istället, knäppte jag upp selen. La en sovande Jonathan på portens hårda golv. Fiskade upp nycklarna som man äntligen kunde komma åt. Var ju ömöjlligt med han i selen. Öppna dörren. Lämna varorna i köket. Plocka in Jonathan i selen till sängen. Klä av han.

Innan jag gått till affären så har jag frågat om hon behövde krossade tomater.
Men eftersom ja inte kan arabiska, så vart det att vissa en tomat och burk.
Ja, kroppsspråk.
Hon sa nej, så mycket fattar jag iaf.
Amgad komme hem precis när vi e på bäg utanför dörren, hon fårgar amgad om vi har tomat på burk.
Var ju det jag vissade innan. Pekade tom på kycklingen, visste vilekn mat hon gjorde.
Men eftersom det vart ett nej så  utgick jag från att det vart en annan variant av den.

Som sagt jag e har PMS.
På urusel humör.

Ja, tur man iten har den många dagar iaf.

Man kan ju tänk sig att jag borde varva ner med tanke på att jag håller på att stressa upp mig själv, som leder till sömnproblem. Men inte. Har lte att göra....men alltförstressad vart jag inte faktiskt.

Dagen började 06 igår, vaknade då.
Ingen klocka, bara vaknade sömnig som man brukar var på morgnar och kunde inte somna. Ännu en natt med 5 timmars sömn, men antar att man överlever. Bättre än inget.

Barnen väcktes. Mer svårväckta barn får man leta efter. Inte förrän jag försiktigt "ruskade" om Jonathan lite och viskade "du får chocklad" vaknade han till. Öppnade ett öga och tittade på en, och lyckades med groggy röst få fram "chocklad?". Ja, det gick lätt. Placerade han i köksbordet efter lite kramande, och han fick yoghurt och en macka.

Sen nästa barn. Mary var lite mer svårflörtad som alltid. Hon vägrar ju somna sent om kvällarna, med orden om att vi e vakna. Hon tycks inet förstå att det e skillnad på stort barn och vuxen, eller så ignorerar hon det. Who knows....

För säger man attt barn ska sova, så blir hennes ord. "Men jag e stor nu, jag bestämmer då. Jag e fyra" eller den bättr varianten "Men ni sover inte". Ja vad ska man säga? Men somnar gör hon efter tjatt om att ligag ner p kudden och somna. Igår somnade hon med muttande om chocklad. Sa att om hon somnar så får hon chocklad när hon vaknar. JA,  adventskalneder e bra till mycket. Haha

Nog om det. Dumpade barnen på dagis, sen hem och förberedaa tvättkorgen. Jonathan kissad på alla täcken på natten, så bara att driva till tvättstugan igen. Inget och göra. Trodde det skulle ta 2 timmar max, men nej, det tog 4 timmar. Men det blev gjort iaf. Hade tänkt dammsuga, men det får vi ta idag istället.

Sprang sen till dagai och hämtade dem. Sen till bussen. Ditt vi galoperade mer eller mindre.
Barnen skulle till centrum, vilket äventyr. Ja, det tyckte de iaf.
Kom till busshållplatsen och för en ångs skulel var man ite ensam om att vänta. Där stod två till, den ena bara såg irritera t när vi kom och så fort barnen frågade om bussen skulle komma. Nej hon verkade ite tycka om barn, det märktes på bussresan sen. De 2 minuter det tar så  satt hon och slängde arga blickar på dem medan de pratade lugnt med varandra. Jag skulel förstå om de bråkade och så, men nu satt det faktiskt bara där och pratade i normal samtalston. Men men.....
Vart så paff också. BAd barnen  hoppa ur vagnen då det skulel bli tyngt och dra vagnen upp för trappan annars.
Skulel backa bak samtidigt som jag hjälpte Jonathan upp. Mary e ju stor tjej, hon kan ju allt själv enligt henne själv. Hann bar backa bak och två herrar eller vad man nu ska kalla dem dök på vagnen. Trotts att jag sa att det var lätt , att jag klarade mig så envisades de. Sa förvånat tack....ja det sytntes nog långa vägar. Aldrig att två dykt på vagnen innan. Menman tacka och bockar för hjälpen.

Så framme i centrum. Vad gjorde vi nu igen???

Just ja, köpa skridskor. Men först ville jag spana in en fin TUNN jacka...eller bolero elelr vad man ska kalla den. I spetts iaf från Gina. Sen mot intersport, och köpa de där skridskorna som May valde förra veckan. DÅ fanns det MÅNGA kvar. Idag 1 par! Självklart i en strl för liten. De hade 29, hon behöver 30. Hon vart lit besviken då de vart rosa med rosa broderade saker på den. Verkligen superfina! T o m ja skulle tänka mig såna. Men nej, till nästa affär. Stadium. Tur att de har båda säger jag bara. Där fanns det iaf skridskor kvar. Inte liak sockersöta, men de hade hennes size. HOn fick väla mellan dessa klassiska barnskridskor av plast med svart och guld detaljer på, eller konståkningsskridskor. Hon valde kontåkningsskridskor. Men hon vart inte liak entusiastisk till dem. De andra i den andra butiken slet hon bokstavligen  åt sig överlycklig. Nu vart det mer dämpat, men hon log iaf. Dessa kostade en 50 lapp mer, men bara hon e nöjd så. Hon fick testa igen. Ännu igen som i butiken innan bad jag om hjälp, bättre att ha dem som kan sin sak att hjälpa till med sizer. Jag kanske väljer fel storlek.



Så stolt och lite uppspelt, eller okej en hel del....så betalade vi. Sen springa och jaga Jonathan lite. HAn envisades med att springa åt fel håll hela tiden, röra allt, sortera om i hyllor, slänga sig under klädställ så man fick lägag sig på golvet i princip för att komma åt han. Visste redan innan att hn var sån,den hära dagen, men vi var tvunga att ha de där skridskorna. Men ut från butiken kom vi. Om än, jag lite svettigare. Försökte lugn ner killen lite, muta med fika. Det fick hem, för iväg for de båda mot hissen och waynes. De har tjattat om att sitta där uppe som de kallar det, och fika. Har alltid svarat en annan gång, men nu så behövde jag en fika själv.
Blev en mega bulle till Jonthan och en chockladboll. Nästa lika stort som hans huvud men bullmoster som han är tryckte han i sig den belåten. MAry tyckte däemot sin var äcklig. Bolle ar för stor och därmed inte god enligt henne. Åt halva innan JOnathan hög i hennes resterande hög. Fattade inte vart han fick plats med allt.

Sen toabesök och till andra affärer. KOllade på h&m, lindex och kappahl. Mary pekdae ut vad hon ville ha. Så idag ska jag till centrum en snabbis och köpa hennes presenter. Blir kläde och sånt. Mer praktiskt. HOnbehöver ju trjor då ALLA hennes andra tröjor e fläckar på. Förstår itne hur hin bär sig åt. Mitt i allt blir barnen hungriga. Tänkte att vi kom ditt 14:30 till centrum så klockan kan itne vara såå mycket. Men där hade jag fel! Klockan var 18!!! Hur kunde de ha blivit såå mycket?

Barnen ville äta på den mysiga restaurangen som de kallar den nu när det e vintertider.
De har en STOR kristallkrona i mitten och levande ljus över hela stället.
TÄnkte att det går väl a en gång. Man måste ju testa då och då hur deras restaurangvanor är.
Och det gick bra faktiskt. De satt stilla 90% av tiden, Sen dansade de till musiken.Knattedisco eller vad man nu kan kalla det. BArnen fick dela på en hamburgartallrik. Inte av ren snålhet, utan servitörean sa att det var stora portioner så de kunde dela på en. Ville de ha mer pommes, så skulle vi säga till bara. Jag tog en kycklingspett med potatisklyftor och tzatziki. Servitören var guld där, de flest brukar rabbla upp alal läsker. Vilket i sig inte är fel, men man vill helst att barnen dricker annat på vardagar. Räknade upp lingondricka och äppledricka och barnen ville ha lingondricka till sin burgare. Själv tog jag en cola.
Tänkte ta efterrätt, men mitt i maten började jonathan gråta. Fick in ut ett ord från han först men han hade ont i magen. Men lika snabbt som det kom, försvann det. Knäppte upp hans byxor, och han avrt lugn.

1½ timme senare kom vi därifrån....mätta och belåtna.
Jonathan var trött efter en lång dag och somnade i vagnen bara meter utanför restaurangen.
MAry vart allt för fascinerad av att det kom rök ur munnen när man andades. Så satt och blåste och pustad hela vägen hem för att få rökeffekten.

Jag har haft sömnproblem i princip sen somras, av olika anledningar.
Det e många, så ska inte ens dra upp dem.

Jag har legat och vridit mig hela nätter utan en blund, eller så har jaag sovit i 2 timmars pass/vaken 2 timmar.
Inte kul...man har varit som e zombie....so finally*peppar peppar*   söndga lckades jag somna vid 01. Och det har hänt varje natt nu sen desss. Jag får 4 - 5 timmars sömn varje natt. Så jävla skönt!
Sömn är underskattat säger jag bara! Så skönt att vakna 5 - 6 på morgonen och känna sig lite småtrött men veta att man  fått sova! Istället för var vaken hela natten och vid 11 somnar man man nästan sittandes illa nog.MAnförsöker hålal uppe ögonen med tvång, men det e omöjligt. Man somnar till till 13 för då ska barnen hämtas snart....eller så lycka man somna vid 06 och dagis  kan glömmas för man vaknar inte förrän 11.

Men nu som sagt kan jag sova!!!!! Hhahaa

NEj nu ska jag koka lite ägg till frukost, och vänta och se om jag får ett mess eller inte från syrran .
I annat fall blir dagens planer förstörda.
Hoppa på ett messfritt så ja kommer ner till centrum.

För två veckor sen kom morsan hit och lämnade lite bröd och sån nödvändigt.
Vart sjuk, barnen vart sjuka. Ja ingen orkade ut direkt.
Morsan erbjöd sig köpa det nödvändigaste.
Vilket kändes skönt!

Mitt i allt, strax innan hon ska gå.
Kommer avloppsdoft doftande bajs.
Ingen trevlig doft då ingen gjort nummer två på ett tag.
Var det kom ifrån?
Grannen som spolade ovan.

Vet inte om jag skrivit det här, men är ju fuktskada i badrummet, rören läcker och mögel. Allt ska rivas ut i januari.
Kommer ta ca 6 veckor att fixa. Mindre kul. men hellre att de fixar skiten. Luktar inte gott därinne?

Morsan trodde hon skulle strokna. Haha
Min reaktion, nästan ingen.
Man är ju van sjult nog.

Jag gick självklart på premiärdagen, sen 28:e.
Måste ju se Michael på hans premiär dag.
Skitsamma om det är mitt i veckan eller inte.

Bokade som sagt biljetter för cirka en månad sen.
Så nervös, uppspelt och glad lämnades barnen hos föräldrarna.
Jonathan hade somnat till "Ghost" redan, men Mary var vaken däremot.
Mn inte brydde hon sig om att säga hejdå inte. Hon var för busy med legobytte.

Bion började 21:30 och vi var väl där vid 21.
KOm ditt och vart paff av all trängsel.
VArt kom allt frolk ifrån???
Det vart som en levande sardinburk inne på Rigoletto där vi var.
Men vi kom fram. Fram till kassan för att köpa läsk.
Sen in till biografen. HAde en plats längts fram. Första raden.
In i biografen satte oss tillrätta.
Sen kom ett ramträdande.
Av några duktiga tjejer. Superduktiga verkligen!!



På denna nedan hör man även publiken. Stämningen som fortsatte hela filmen igenom.



Folk klappade händerna och tjött till när filmen började.



Kolla in 2:13. Loved that part. Haha
Thats Michael. You just gotta love him!

Ja.....vill ni se mer klipp från filmen, är det bara att se fler klipp från denna person. Denna person har filmat från bion. Och lagt ut klipp. Man minns, de roliga och vackra och fantastiska.:-)

Men det slutade inte där.
Nej, folk satt i sina sätten och dansade där sittandes, stampade i takt till musiken, sjöng med, tjött till så fort de berämda guldbyxorna kom fram eller när han en gång ruckade mot golvet.
Syrran fattade nada, men golden pants effekten e väl känd.
KOlla på på youtube så fattar ni. Denna tråd som är fylld av våta drömmar och preversitet finns även på alla Michael forum.

Var rena feststämningen i biografen.
VArt glad av det! Behövde det!
Levde på den energikicken flera dagar framåt.

Så kan ni se den! Gör det!

Borde skriva om THis is it, upplevelsen från i onsdags.
Men irkar inte.
Vet inte om det är vädret eller nåt annat....men trött e jag tll tusen.
Nästan så man skulle kunna soman på tagentbordet.
ZZZZzzzzzzzzzzzzzzz......

Men det går ju itn för sig.

Ska berätta det "roliga" som hänt idag då.

Vart till centrum och lekte en stund med barnen.
Sen åt vi lunch där. Biff stroganoff.
Supergott.

Hon i kassan hade sällskap av en ny anställd, och två praktikanter.
HOn frågade om jag ville ha något att dricka, bruden med stort H.
Detta sade hon med ett leende, på råga på allt.
Mitt svar?
"Inte av dig iaf" svarade jag. med ett falskt leende, och hat i ögonen.
Skett i att de andra höjd på ögonbrynen eller vad de nu gjorde. Brydde mig inte om att se efter.
MEn fick tre stycken av ena praktikenten iaf.
Och blev serverad av dem likaså.
BArnen åt och jag åt, gott värre.
Sen skrinda hem. Hoppa in i kiosken, eller mini livs eller vad man ska kalla den och köpte två bröd och två mjölk.
Sen galopera hem.

Fuktmättning klockan 15 hemma väntade. Men han kom inte förrän 17. Nåja, hellre det än aldrig.
Så fuktmätning gjordes, imorgon väntar resultat och de ska även kolla avloppet som luktat apa en bra tid nu.
Detta trotts ett ständigt rengörande.

Mer än så har inte hänt idag...

Dagen jag väntat på är här.
Jag ska på "This is it" på bio.
FInner inga ord.....jag är förväntansfull, glad, ledsen......ett virrvarr av känslor.....

Igår när man för en gångs skulle bara låg och badade ist för att bada och skriva samtidigt, eller bada och fundera på vad man ska göra efter badet. Så såg jag det jag alltid varit så glad att jag aldrig haft. Nämligen mögel. Några svart prickar på kaklet.

Såg svart på en gång....var fan kom det ifrån??
Mailade fastigheten, det var i morse. Tänkte att det skulle ta typ 1 - 2 dagar innan de ringde upp eller ens ringde på dörren. Men nej, gick till dagis vid 14 för att hämta. Och de hade varit här då och ringt på. Just under denna korta 30 minuter på dagen. Otur eller vad? De hade velat göra en fuktmätning.
Får väl ringa telefon numret det stod på lappen, imorgon bitti.

Mögel gjorde MAry sjuk från början....vill inte ha!
Men hur blir man av med skiten?

Förkyld i en evighet känns det som. 2 veckor nu.
Började med snorrande och bihålle. Nu e näsan relativt okej tack vare näsprayen, men lungorna och halsen.
Skulle lämna på dagis idag och jag fick stanna 2 gånger för att jag hostade så våldsamt att jag låg där på knä tillslut. Trodde jag skulle kasta upp och svårt att andas för klumpen som täppte igen....
Sen hem, kunde knappt andas.....

Syrran ringer  när man kommer innanför dörren och man låter som ett ånglok trotts att man lunkade hem.

Bara det inte går till lungorna nu.....skulle bara fattas. Kändes nästan så när jag på skakiga knän gick. För kraften var lika med noll.

Nej, ska hoppa in i duschen nu, jobbintervju.....
Men innan dess......mollipect (astma medicin)....

Jag vet det blir tredjegången på en månad, men vi har inget bättre för oss. Dessutom billigt nöje för barnen.
12 kronor för en ny limpa i affären och deras lycka är total.
Nu var båda med och vi stod på rätt plats nu när båda var med. Nämligen på den utsatta matningsplatsen.

De var glada och förväntasnsfulla, en samtidigt rädda för ankorna kommer j inte en och en. De behöver bara se påsen och de börjar göra läten ifrån sig som skrder sig som en löppeld längst ån, och inom 20 sekunder e det minst 50 fåglar runt en. Ja, det är ingen undedrift. De står redan och väntar på utsatt plats och trängs och tjuvbiter varandra i väntanpå att vi ska komma fram. BArnen står för att ankorna inte sak koma för nära, får lyfta dem till bänken så att de kan stå där utan att ankorna kommer åt dem. De skulle troligen slita brödet ur deras hand.

Vilket också hände senare.

De stod glat och slängde bröd runtomkring sig. Kastade det till ankorna en efter en. Nåja tills Mary satte sig ner på knä på bänken, hade en bit redo i handen men hon tittade på Jonthan och en anka tog åt sig biten från hennes hand. De har ju små milimeter sm tänder som är.....nja inte vassa. Men de finns där iaf. Mary skrek självklart till och började gråta då hon vart rädd. Fick skjuta undan ankorna som vart lite för ivriga och för närgångna några gånger.
MEn dagen vart lyckad iaf. De fick mata sina ankor.
De hade dessutom få se sin mosters nya lägenhet en stund innna. Och de tyckte det avrt kul, speciellt fikat. :-)
Även om det vart en massa invigningsskitande i syrrans toalett. Tyckte de sprang där non-stop.

Den 27 september bokade jag biljetter till 11:00 föreställningen, men ångrade mig.
Skulle nämligen in till stockholm dagen efter och betala biljetterna och hämta dem.
Kom ditt och de öppnade inte förrän vid 11, så bara att vänta en stund. 30 minuter rättare sagt.
Men in kom jag iaf och bokade 2 biljetter till 21:30 föreställningen.

Sa att jag skulel ha "this is it" biljetter två stycken. Hon fattade nada. Letade och letade, antar för en bio som gick inom de närmaste veckan. Fick säga att den hade premiär den 28:e augusti.
"vad sa du att den hette igen"?
""this is it".....hon letade lite till, med rynkad panna.
"Michael jackson" sa jag för att hjälpa till på traven.
Då tycktes poleten ha fallit ner.
Betalade 200 kronor som två biljetter kostade, och strossade sen runt i skoaffärer på fina skor, men nej inte  en enda som vanligt. *suckar*. Gick där och log smått för mig själv, folk undrade nog varför. Vilket lyckorus jag hade.
Jag hade biljetter till Michael jackson på bio.

Åt en hamburgare på mcdonalds, och sen hemåt. Satte mig på tåget trött och överfull i magen. Satte hörlurarna i öronen och lutade mig tillbaka och blundade och njöt av tystnaden som var på tåget. HAde dessutom oturen aha tat valt en plats där solen låg på rejält, så blev bländad utav bara helsike. Illa tvungena att blunda om inte annat. För skulle hem och hämta barnen sen och de skulle prata öronen av en. Har självklart lite Michael Jackson blandat med annan musik som beyonce, 30 sekunds to mars mm mm.
Så kom en Michael låt, kom inte ihåg vilken, vill inte ens minns vilken. Kan ha varit "man int the mirror" som har en speciellt plats i mitt hjärta, har alltid haft. Eller "will you be there" som är så oerhört sorlig och samtidigt så vacker. Men kände tårarna komma, tog flera djupa andetag för att sluta tramsa sig. Kan ju inte börja gråta på tåget, inför alla människor. Allt jag tänkte var att jag skulle skärpa mig, var inte en sån nolla. Herre gud jag skule var glad, jag hade biljetterna. Jag borde ha kommit över gråta lite överallt stadiet efter 3 månader. Men nej, tydligen inte. Halvlåg i stolen, tårarna rann sakta ner för kinderna. Hela vägen hem tills vi kom fram till slutstationen, eller min slutstation iaf. KÄndes så tungt. Kom hem gjorde mat till ungarna och kvällen flött på. Gick in på mjj på kvällen när de somnat, hoppades att lite snuskiga bilder på michael skulle muntrap up mig och allas roliga kommentarer som annars fått en att skratta hysteriskt innan. Inte ens det hjäpte. Varför? 

Alla andra var också för deprimerade för att ens orka dra ett skämt. 10 statusinlägg och alla handlade om sorg, om smärta och saknan till Michael. På ett sätt kändes det skönt att man inte var ensam denna dag. Jag var inte ensam om att allt kändes skit idag. Jag borde ha måt skit på månadsdagen,  men nej vvar mer en lätt sorg och saknan. Men denna dag var det som om man vilel dra någåt gammalt över sig och bara låta dagen dö ut och att hoppas på en ljusare dag efter det.

Vart även in till bengans skivaffär i stockholm. HAr alltid gillat den affären av någon konstig anledning. De har MYCKET MYCKET därinne, lite små hullerombuller, bilder överallt. Och inte så kliniskt som på åhlens. KÄnns mer varms i den affären. De brukar, eller har alltid udda titlar. Skivor som de större förestagen inte säljer.
Samlarskivor som bara elvisfans, betles fans eller andra legender har släppt.
Gick runt i reahyllan och hittade en skiva jag velat ha länge men aldrig agit mig tid att köpa. thriller 25 års jubileum skivan.  Sorligt att hitta denna på reahyllan, men en bonus för mig.
Jaha, tänker säkert ni. Du har ju redan "thriller" , thriller" special edition.Men jag har inte denna version med några extra spår, och jag ska köpa "thriller" 25 års jubileum special edition skivan, så har jag alla skivor. Alla thriller som finns.



Innan såg det ut såhär. Och ja special edition skivan är gnagd på till min sorg, men jag hann iaf slita den panikslagen ur Mary händer som bebis innan hon helt förstörde den.



Och nu har jag tre av 4 totalt. Lyckan e total nu, men den dagen var inte ens det kul. Inte ens det gav en glädje.



Så biljetterna, som förvaras i säkerhet. Skulle de försvinna skulle jag lägga mig ner och dö bokstavligen.

Jag vet, vissa kanske anser det töntligt, men det var 3 månaders dagen av Michaels bortgång och några fans, inclusive jag skulle samlas och äta lite och prata och ha kul bara. det behövs. För mång av oss mår faktiskt även om vissa har svårt att tro det dåligt ibland. För oss var han mer än en sångare, dansare och entertainer.
För oss var han en  förebild av hur man skulle leva, med respekt, kärlek, fred och förståelse som grundstenar i ens bemötande av andra. Alla oss har givetviss följt detta. MMÅnga av skänker en slant till välgörenhet varje månad eller när vi kan undanvara lite pengar. Michael gjorde detta och bad oftast sina fans att hjälpa till i hans kamp för en bättre värld. Att skänka det lilla man kan, även om det är en femma för at hjälpa andra svagare och utsatta.

Nåväl, nog sagt om det. Jag gjorde mig fin. Fixade barnen. Sen var det ett tag kvar och barnen flippade ur.
Jag hade sagt innan att jag skulle komma om barnen höll sig lugna. Men det gjorde de oturligt nog inte. :-(
Tillslut somnade JOnathan vid 19, och då skulle vi ha möts upp i stockholm.
Mary var vaken fortfarande då, så något varjag tvungen att göra mitt i min besvikelse över att inte hunnit ditt.
Så tog Amry och gick till station. Hoppade in på coop och köpte formbröd för 10 kronor och sen till station igen och matade fåglarna.

Dotten harj u blivit en stor tjej nu som hon gärna och ofta på minner en om.
Hon är en vildvitra på dagis(grupper de är indelade i) och som vildvittra går man varannan vecka och gympar. Det vill säga alla i femårsgruppen. Alla som är födda 2004. Då Mary fyller år i december så får hon självklart vara med iaf.

MEn hon var sååå stolt när vi traskade til dagis i varsin väska. Hon med sin väska med en vattenflaska och frukt i som man ska ha med sig på gympan. Att de går bort till skolans gympasal är ännu roligare. Blir en utflykt bara det.



Okej här ser hon kanske inte så gla ut, men inte roligt att stå stilla medan mamma tar kort.



Vad tycks om väskan? Tjusig va?