Eftersom SL kortet fortfarande gällde, så tänkte vi åka in och kolla på båten på riktigt. Är inte ofta en båt som den här kommer till stockholm, så då ville man passa på. Så åkte in, och betalade de där 100 kronorna för att kliva på den båten som inte var vidare stor. Hade gått igenom den på 10 minuter, och då hade vi satt oss ner en bra stund. Men kunde vara kul för Jonathan att se tänkte jag. Han är ju mycket för pirater, och gillar både Svampbob och piratfilmerna. Kunde inte vara mer perfekt.

 

Så hoppade på tåget och traskade mot båten. Är nära som sagt från centralen, och tar max 20 minuter att ta sig ditt. Om man inte är en latmask och bekväm av sig då, så orkar man faktiskt gå ditt på egna ben. Vi kom ditt, och kön var inte alltför lång. De flesta verkade bli avskräckta av priset för inträdet som låg på 100 lappen. Visst det är mycket, men tanke på att båten inte är sådär super stor. Men jämfört med andra nöjen, så borde man väl vara glad att de inte tog mer. Så trakade upp på båten som gungade rejält, då det blåste ganska bra den dagen. Regnet låg i luften, men vi trottsade vädret. Det är ju ändå bara en gång i livet man kan få chansen att gå ombord på den där båten. Det sumpar inte jag. Traskade runt där i 10 minuter. Höll på att ramla nerför trappan då båten gungade till med ett ryck och jag for framåt. Tur man har bra reflexer iaf, och att jag insisterade på att gå ner först. Men det fick iaf barnen och de efter oss att hålla i sig hårt för att inte möta samma öde. Haha

 

 

Gull ungarna ställde snällt upp på bild, tur var väl det. Här en trappa ner. men de ville fort upp, för det gungade för mycket för dem där nere, och det gjorde det verkligen. Hur kan de segla runt med denna båt jorden runt undrar jag. Frågar en som lätt blir sjösjuk. Haha

 

Försökte verkligen ta kort med mindre männsikor bakom dem, men det gick bara inte. Var ju folk överallt. Så hoppade av båten och begav oss mot.....Just precis MAX. :-D Var bara tvungen att ha den där burgare igen. Hade drömt om den. SÅÅÅÅ god! Längar tills de öppnar den här i vår förort. Vilket de ska göra, men än så länge blir bygget framskjutet hela tiden. Skulle varit färdigt till våren, sen sommaren. Nu orkar jag inte bry mig ens. Man får väl höra när det väl är dags, eller får läsa det i lokaltidningen. Sen vart det inte mer av den dagen.

Det var en sån där dag, då det inte vart direkt badväder. Soligt, moling me ändå behagligt varmt. För kallt för stranden, då det blåste ganska mycket. Men det var inte för kallt för kvartersbadet, 2 minuters walk och 10 kronor i inträdde kan ma n gott punga ut såna här dagar. man vet ju aldrig om det kommer en överraskande regnskur. Vi packade korgen och begav oss. Men hann inte stanna länge, för knappt hade barnen tagit sitt första iskalla dopp, så ringde det. Samtalet vi väntat på hela sommaren. Vi hade ju pratat om det redan i maj, att någon gång skulle alla syskon som har barn åka in till grönan och bara ha kul. 6 småbarn vågar mer än 2 syskon. Iaf hos oss är det så.
Barnen tog ett sista bad, letade upp kläder, kammade igenom håret och mot bussen för att komma till Grönan. 3 byten senare var vi framme, tydligen relativt fort enligt mina syskon som redan var där. Vi skulle till Gröna lund och ruinera oss. För billigt är det inte, vad tidningar och media än vill lura i en. 990 kronor senare för inträdde och tre åkband senare var vi inne efter att ha åkt buss, tåg och spårvagn. Men huvudsaken är att vi kommer fram, och dessutom blir det som ett äventyr för barnen att bara komma ditt. För Jonathan var det t o m premiär att åka, medan Mary åkt en gång tidigare med skolan. Sen vart det fullt ös hela dagen lång. Inte en lång stund. Ett evigt springande mellan alla barnkaruseller.

Som vanligt fastnade vi på barnsidan, som jag kallar det. Uppskjutet för barn som skrämde slag på mig i år igen. Fattar verkligen inte folk som FRIVILLIGT sätter sig i fritt fall. Jag får bara panik jag ser de störta mot marken. Skulle troligen bli gråhårig av skräck, om det ens är möjligt. :-) De sista 2 timmarna innan stängning gick vi över till den "vuxna" sidan, för att åka vidare. Åkte den gamla discodängan. T o m deras kusin på 1 år numera omdöpt till "stoneface", satt där och åkte helt oberörd. Hahaha...någon skulle ha filmat den ungen alltså! :-D

Medan ena halvan åkte insane (ännu fler galna människor), så åkte jag och syskonen den nya träbanan Twister. Riktigt roligt. Höll på att skrika lungorna av mig, men kul hade vi. Vad åkte vi mer?? Jag åkte krockbilarna med dottern, och herre gud. Två bilar körde på mig samtidigt. Dottern for rätt in i bilen och slog i läppen. Jag hade ont i nacken i FLERA veckor efteråt. Skojar inte! Never again den där saken. Förstår vad de som varit med om en bilolycka, vad de upplever, och då har de haft högre fart och självklart fått mer smärta. 

Tänkte åka det nya spöktåget, men den hade pajat, så fick stå över den gången. Till barnens besvikelse. Mary åkte även flygande mattan med syrran och hennes kar. Och hon tyckte det var kul! Syrran sa att jag såg ut att svälla av stolthet, men hur kan man låta bli? Ens 6 åring är ju inte rädd för såna läskiga saker! Jag vägrade gå p själv. Hela min magsäck kommer ju upp igen.

Klockan tio stängde de, då det var en söndag. Barnen ville inte hem, även om de var trötta. De spelade balla Alan, men det syntes på dem. Jonathan somnade i vagnen väl på båten, som vi tog hem. Ett fjärde färdmedel för dagen. Bägge tyckte det var kul, men Jonathan brukar inte orka så mycket. Hoppade av i slussen och började GÅ mot sation. Jag vet det är en bit att gå, men det var lugnt på gatorna och det gick fort när dottern satte upp på ryggstödet. Tycker om att gå längst kajen, då det sommartid oftast står större fartyg där. Den här dagen var inget undantag.

 

Där stod självaste piratfartyget från en av "pirates of the Caribean" filmerna. Självklart vaktad vakter. Ms Bounty hetter båten i övrigt. Den har även varit med i Svamp bob filmen. Har bägge hemma, men kan verklgen inte lägga på minnet att den är med där. Men får nog se julfilmen i veckan igen. Det är den värd. Den är SÅÅÅ rolig! Garvar faktiskt mer än barnen. De har inte fattat ironin i serien än. Bläckis är min idol! :-D Eller Bläckvard som han hetter (Edward?).

 

Men nog om det. Vi stod och stirrade en stund på båten, sen började vi en guppig tur mot kungsträdgården, för att ta oss mot tåget. MEN Mary såg Max, och då var det kört! Det är hennes nya favorit hamburgarställe. Så kom in och gjorde andra barnfamiljer sällskap. Jag tog en ny hamburgare, den goaste hamburgare jag ätit i hela mitt liv.
Satt och blundade när jag åt den. Såå god var den. Och nyttig också. Men jag byte ut ramlösa mot en läsk.

Efter det så bar det faktiskt hemmåt. Mot tåget. Men där började även dottern dåsa till. Så i panik sprang jag till en taxi precis vis station. Femte färdmedlet, och 100 kronor fattigare. Men hon orkade verkligen inte mer. Hon kom hem och somnade innan huvudet landade på kudden. Men hon var glad över att få åka taxi. Även om chaffören stank så starkt av svett att jag höll på att avlida i bilen. Jag som har nedsatt luktsinne, brukar inte var känslig, men nu luktade det verkligen INPYRD svett. Det var inte mysigt för fem öre.

Den 14:e var en fanträff planerad. Ingen officiell, utan en liten med två facebook vänner. Och för första gången lyckades jag faktiskt komma iväg. Har tidigare ställt in i sista sekunden för att barnen varit på bråkhumör eller sjuka. I båda fallen stannar man hemma av hänsyn till andra. Tänker inte ha ett trotsigt barn som skriker i högan sky att hon/han inte vill och slänger sig på marken. Ett sjukt barn, förstår alla ska stanna hemma. Men nu kom vi iväg (kors i taket), om än 30 minuter sena. Men det var spärrarnas fel. De funkade så fick springa till de andra. Men hade 1 minut på mig och det tar 3 med ungarna att ta sig runt till nästa och upp för trapporna.

Blev en lunch på Fridays och sen vandrade vi runt. Hade det kul.
Blev inga bilder, då jag ogärna fastnar på bild.

Jag har blivit utvald av buzzador att buzza lite om produkten Anti Lace,  ett lussmedel som kväver lösen till döds. Grymt, men effektivt. Har tidigare testat ett liknande preparat, som haft god effekt, så vore inte förvånad om denna vore minst lika bra. Lössen brukar komma som en brev från posten varje hösttermin. Det kan säkert fler föräldrar intyga. Så nu ska det delas ut lussmedel, och vänta på svar vad de tycker om produkten.  :-)

Igår började dottern i första klass. Hon var nervös som alla andra i klassen. Och blyg som hon är så hamnade hon LÄNGST fram. Inte kanske det bästa, elller det kanske är det?! I dont know. Återstår att se om hon blir mer framåt eller inte. Läraren kan iaf ha bättre koll så att hon inte svävar bort någonannanstans. :-)

Igår skulle hon INTE ha på sig sina nya kläder, trotts att jag förklarade att alla kommer ha det. Anledning: alla skulle glo på henne. Hon skulle INTE cykla till skolan, varför vet jag inte. Hon vaknade på morgonen och helt plötsligt var ALLT oki. Vad hände?

Nåja, skoldagen gick bra. Schema delades ut, böcker inom matte och engelska, de fick egna färgpennor att ha i sin bänk. Ni vet de där vi hade i skolan, och ingen låda längst väggen och ett kontorsbord som många skolor kör med nuförtiden. Stolt tjej. Självklart ett nytt klassrum. Nu i färgerna rött, istället för lila som hon hade i förskoleklassen. Kom och hämtade henne och hon ville inte hem. Vissade mig stolt allt hon fått. Egna färgpennor hade alla elever fått, och en läsbok och en räknebok. Dessutom två nya elever. Vet inte om klassen e full än. Men får se.

Skoldagen gickbra, vi kom i tid. Jag behövde inte tjatta alltför mycket på barnen. Men kom på ming själv med att jag borde vara mer pedagogisk egentligen med tanke på dotterns diagnos.
"hoppa i kläderna då!" ja, jag är frustrerad då de står vid dörren i endast byxor, strumpr och tröja.
"Men jag e JU klädd"
Ja det är hon. Men hon förstår ju inte. Det e inte hennes fel. Jag som ttrycker mig fel.
"Jackan, skorna?"
"just ja."

Ja, borde verkligen lära mig. Men VAR är materialet jag beställde ang det?? Gått över en vecka nu från att jag beställde. Ja, jag är otålig. Men jag behöver kunskap, så att jag vet hur jag ska agera, vad jag ska tänka på.  Ja, helt enkelt lite redskap.

Enda jobbiga. Lillebror är INTE glad att gå upp, han ska ju inte till dagis, varför ska han behöva gå upp för??? Ja hårt liv, men lämnar inte en fem åring ensam hemma medan jag dumpar av dottern på skolan.

Så har livet satts i rullning efter ett långt sommarlov. Back to the meat market. Nej, men arbetsmarknaden iaf, och det kanske kan jämföras?! Men man söker 5 arbeten om dagen, varav man kanske får komma på en intervju 1 gång var tredje månad i bästa fall. Då på tillfälliga arbeten. När jag väl kommer på en intervju, så får jag jobbet. Då är frågan, skriver jag något fel i ansökan? De jag fått komma på intervju tyckte jag var väldigt egen i min ansök, men är man för egen/unik? Kan man vara för utstickande, precis som man kan vara för lam?

Eller är det efternamnet det är fel på? Sen jag tog min mans namn har intervjuerna minskat DRASTISKT. Eller är det barnen som avskräcker? Vore faktiskt ganska intressant att veta vad det är. I know att jag varit borta länge från arbetsmarknaden, men har man varit hemmamamma så brukar det bli så. Korrect me if im wrong.

Men nu ska vi iaf ta tag i arbetssökandet, oavsett vad som nu tycks vara felet.

Man undra ju, hela våren och sommaren så har papperskorgarna som hängt på lyktstolparna, lagts ut FINT i gräset. Då har metalltrådarna som håller dem på plats klippts bort(tjocka). Varför gör man en sån sak? Har hört de som åker runt i sina fina små bilar, klaga över detta också. Varje helg får de spänna upp dem. Pengar till detta material, kan gå till annat i samhället. Men tydligen anser vissa mindre begåvade att så inte är fallet.

Skrev i min andra blogg om boken mörkrädd, och förklarade lite lätt att jag själv fortfarande i vuxen ålder är mörkrädd. Som barn var mörkret rena skräcken. JAg ville bara skrika rätt ut i panik varje gång mökret kom smyggandes. Det sjuka var att mörket inne alltid verkade mer skrämmande, än ute. Så är det fortfarande än idag. Jag sitter hellre i en skog med bara ett ljus tänt, och omsluten äv mörket, än sitter hemma med endast ett ljus tänt och omgiven av mörkret. Man borde känns sig trygg hemma, att här kommer ingen åt mig, men är kanske just det. Jag är instängd, och det är svårare att fly. Jag vet inte. Eller så grundar det sig på mina upplevelser som barn/tonåring. Även upplevelser i vuxen ålder. Men de är inte lika många.

Varje kväll när mamma läst godnattsagan och släckt lampan så hoppade jag under täcket. Låg där spänd som en fiol och väntade på att något skulle börja höras. Flåsande, och värmen inne i täcket blev mer påtagligt. Ett under att jag inte dog av syrebrist där inne, då jag täppt till alla tänkbara ingångar, så att ingen skulle komma åt mig. Vem vet, en hand kunde ju gripa tag i ens fötter om man lämnade det öppet, eler något liknande. Se började figurerna växa fram. Skuggan vid dörrgavlen, som stod och glodde på en. Klädskåpet som alltid gled upp och det kändes som om NÅGON satt där inne i det bläcksvarta mörkret. Jag avundades syrran som jag då delade rum med. Hur hon alltid lyckades somna in så fort, eller var det bara ett spel för att slippa höra mina "Är du vaken?".

Att hoppa upp i sängen, var en plåga det med. Mörket under sängen var precis lika skrämmande som allt annat. Men man kunde inte se det som fanns där under, när de greppade efter en. Så man tog satts och hoppade upp i sängen, en meter ifrån. Man hade klarat sig ännu en gång, från det som nu kunde tänkas finnas under sängen. För att komma in till rummet var man tvungen att passera en klädkammare som bokstavligen skrämmde skiten ur mig även på ljusa dagen. Det spelade ingen roll om lampan var tänd eller inte. Längst in i garderoben, bakom alla kläder, bänkar lastade med kläder, skivor och allt annat så var det mörkt. jag gick aldrig ditt in utan att någon stod och hållde upp dörren och en ficklampa iaf strömmen skulle gå. Man visste ju aldrig säkert. Men förbi detta rum skulle man iaf, och även där tog man satts för att så fort som möjligt passera.

I tonåren blev det en hel ritual att gå och lägga sig. Först kissa, sitta med öppen dörr för att se det som eventuellt kunde tänkas komma, hallen var nämligen alltid släckt på kvällarna. Sen släcka och springa bort från toalettdörren så fort som möjligt som nu var mörk. Mot köket, hämta ett STORT glas vatten för att slippa gå upp på natten och dricka (mörkret), sen säga gonatt. Tända hallen, springa förbi garberoben. Sen släcka lampan till sitt rum fort! Sen mot sängen och tända nattlampan. Nu var man i det trygga ljuset. Men nu skulle lampan i hallen släckas igen. Tur var det att den hade två knappar. Behövde bara sträck ut handen och lampan släktes i hallen igen. Stänga dörren fort som bara den. Jag var lite tryggare nu iaf kändes det som. Men inte helt. Jag skulle faktiskt gå och sova också. Det innebar att jag var tvungen att släcka taklampan. Sagt och gjort så gjordes detta med hjärtat i halsgroppen. Det var aldrig något jag såg fram emot. De innebar att jag skulle ligga mot väggen som gränsade till den läskiga klädkammaren. Höra dessa ljud. Ligga och sjunga alla låtar jag kunde komma på för mig själv med händerna för öronen. Jag hade ett eget rum i tonåren föresten. Man somnade alltid i ren utmattning, för att sen vakna mitt i natten. alltid klockan 3. I dont know why. Samma sak än idag.

Jag flyttade hemifrån, vilket jag tyckte var skönt. Jag slapp all panik i den där lägenheten. Jag slapp nattbesök. Men första tre åren sov jag med lampan tänd i hallen, vilket drev killen till vannsinne, tänk om DE följt efter mig? Ja, paniken släppte inte riktigt där. Dottern föddes och hon fick kolik, och varje natt tvingades jag som mörkrädd att gå runt i lägenheten med en skrikandes bebis. I början med tända lampor för att jag skulle bli lugn. Men det snarare gjorde dotterns skrik värre. Så fick inse fakta, jag var tvungen att bita ihop och släcka lamporna. Panikslagen fick jag runt i lägenheten och hoppades att det skulle ta slut någon gång. Men det var lite bättre.
Jag klarar av att sova med släkt taklampa och endast lampan över diskhon är tänd på natten. Jag vill ha någon trygghet iaf paniken kommer smygandes tillbaka, vilket den faktiskt gör ibland.

....men däremot av tidsbrist. Och skulle jag få idetorka, så finns det en lista med saker att skriva om. Det ni! Jag är beredd på svält i ordens mening då. ;-)

Ska se, för denna blogg har jag 36 inläg att skriva om diverse ting, då bloggen ändå är rätt bredd i sitt utbud av ämnen. I min andra blogg är det......28 inlägg, då den endast är inriktad på skrivandet och böcker. Lite smallare, men när hjärnan ständigt rullar på, så ploppar ideerna upp på beställning.  Både bra och dåligt. Bra då jag kan blogga även när ideerna tar slut. Dåligt då listan ständigt växer och ja inte hinner få ner allt. Ett inlägg om dagen har jag som mål. Det tar inte alltför lång tid, och känns lagom. Eller vad säger ni?

Så nu är ett inlägg av 36 avklarat. 35 to go! Om jag inte kommer på fler ämnen, vilket jag med största sannolikhet lär göra.

Den här bilden, som är tagen från en annan blogg, får mig att skratta varje gång jag ser den. Tillsammans med texten, så blir den SÅ klockren! Titta och bedöm själv.

I samarbete med Åhlens, så delar loppi.se ut grattis dagispåsar, mellan den 26/8 - 28/8.  För att få en påse, gör en anmälan på denna sida. Sen är det bara att åka in och hämta påsen. Men först till kvarn är det som gäller, just so you know.

Innehåll i Dagispåsen – höstupplagan 2011

• Utflyktsmugg och värdekupong 20% på
  ÅHLÉNS-barnsortiment

  Värdekupong 20% som gäller ett köp av barnsortimentet
  inom skönhet, inredning, leksaker och kläder från Å,
  VarförDärför och Parvel.

• DVD Disney Junior

  DVD med smakprov på nya Disney Junior, en
  nyreklamfri tv-kanal för alla barn i åldern 2-7
  år ochderas familjer med Händige Manny,
  MussesKlubbhus, Djungelhjul, Jake och
  piraterna i Landet Ingenstans.

• Värdekupong Fyndiq på värde 49 kr.

  Värdekupong för fri frakt (49 kr)) på Fyndiq-
  Sveriges fyndigaste nätvaruhus.

• Receptbroschyr och supererbjudande från Linas Matkasse

  Testa matkasse för endast 499 kr (ordinarie pris 749) och få den populära fruktkassen (värde 109 kr) gratis!

• Ekologiskt mellanmål SMÅFOLK från Semper

  Riskakor, eller Oaty Sticks eller Djungeljuice eller Squeezy från SMÅFOLK -
  Sempers ekologiska och KRAV-godkända mellanmålsserie (OBS – innehållet kan variera i Dagispåsen).

• Kryssning med Silja Galaxy

  Gratis hytt för upp till 4 personer på Silja Galaxy med massor av kul för barnen.

• Gratis auktion eller fast pris-annons på Loppi.se

  Köp- och sälj begagnade barnprylar och kläder på barnfamiljens köp- och säljsajt och bidra till återanvändning! Gratis kampanjkod (värde 10-30 kronor).

• Barn, mat och mjölk – information från Svensk Mjölk

  OBS – endast i vissa upplagor.

  Själva påsen har måttet 45x35x14,5cm och är tillverkad i 100% återvinningsbart material pp-woven.

För oss fans är det ingen nyhet att Gene Simmons, som också är medlem i bandet KISS (för er som missat det), ogillar Michael Jackson starkt. Hans uttalande förra året ang Michaeal sa sitt: "There is no question in my mind he molested those kids.  Not a doubt."

Då undrar man ju vad  de som anordnade allt från första början tänkte? Man tycker ju att de borde vara medmetna om vilka artister som har sagt hatfulla uttalanden om Michael. Struntsamma om Michael beundrade KISS.  Eller hatfulla och hatfulla, men spottat på han bokstavligen. KISS skulle ha blivit utbuade om de uppträtt, så var lika bra att de hoppade av. Tillsammans är vi starka brukar det ju hetta, och tillsammans är MJ fans starka. Vi har ett nätverk som inte kan jämföras med andra. Bara att se på RAW som fick mail från hela världen, när snuttar från programmet vissades på tv. Fans skrev på svenska forum, och därifrån spreds det via fb och andra internationella MJ forum. Tro inget annat. MJ ska ha rättvissa. Tills rättsssystemet vissar något annat, eller någon av pojkarna träder fram så är han oskyldig. Nu bevisades han OSKYLDIG. Och då ska han behandlas sådan också! Vad Gene bygger sina idiotiska kommentarer på?  Han har hört via en gammal medarbetare som blev sparkad att pojkar kom och gick i hotellrummet. Jaha, och vad hände därinnne?? Ja, det vet bara de peroner som nämnts av denna föredetta anställda person. Och en av dem är tyvärr begravd. Såvidare han inte var inne i rummet själv och bevittnade det så kan han knippa käft. Och det är det nog fler som tycker.

Artikeln jag syftar på är denna. Jag vet, en tidning jag ogillar starkt, men detta uttalande har jag läst på flera ställen innan(orkar inte rabla upp varifrån). Så det är fakta. De kan ibland de också.

Nu fick han hoppa av själva tribute konserten, efter önskemål från Katherine. Man tycker ju att hon borde ha haft bättre koll från första början. BUHU för att han fick backa...haha not. Men seriöst? Vad trodde människan? Att det skulle gå igenom? Säg nåt taskigt om Michael, och fansen kommer säga sitt.

Oki budskapet är It's all for love. L.O.V.E.
Men om ena sidan inte kör det stenhårt, ska man fortsätta bli påkörd då? Nej.

Mmmm mmm mmmm ♥

Och fann detta. Jag skyller på denna bloggare, då jag vart helt till mig av klipper över twilight. Sen krävdes det inte mer för att sitta suckande över denna bild. Oki, jag skulle ha gjort det annars också, men inte så här mycket.

Jag har tröttnat på våra väggar som är allt annat än fläckfria. barnen har spillt cola, deras pappa te och kaffe. Ja, fråga mig inte hur de har lyckats. Men så har det blivit iaf. Jag har suttit och funderat på att fixa väggarna ett BRA tag nu. och kom fram till efter en massa hoppande mellan alla tänkbara färger, att det är SVART jag vill ha. Jag ville ha det i mitt ungdomsrum hemma, föräldrarna sa nej, stort! Jag flyttade ihop med barnens pappa och han sa nej han med. Men nu så. Jag SKA ha ett rum svart, så det så! Nu får det bli köket. Måla furubordet vitt i en högglansfärg eller vitt bets eller olja så att den får ekfärg återstår att se.  :-) Tänker på det än. Men väggarna SKA vara svarta, och listerna vitta. Sen byta handtagen på skåpsluckorna. FÅr bli så så länge. De ska ändå byta luckor och sånt här 2015 e det prat om . Så gör inget allltför omfattande. Det äckliga golvet tänker jag inget göra nåt åt. Det e hyresvärldens plikt att byta ut det fuktskakade golvet.

Men här kommer lite bilder på exapmpel på hur det kan bli. Vi har ett avlångt utrymme till kök och plats för bord längst in. Just ja till detta, marmor över hela fönsterbrädan, självklart i blankt svart med guld på kanten (jag ÄLSKAR GULD). Kommer bli Såååå fint. Små grejer gör det hela ibland ockås. :-)

 

Oki, det sista köket vart FÖR mycket. Man ser ju inte vart allt börjar och vart det slutar.

Vad tycks, jag tycker iaf att det är sjukt snyggt! Så ska jag ha! Byt ut det moderna mot ett träbord.

Jag visste inte ens att Statoil  hade börjat sälja smurfglas, men när jag en dag i Juli klev in där för att köpa mjölk så fanns de där. Och inte kunde jag motså dem heller. Så fina och söta! Jag som alltid älskat smurfarna, ända sedan barnsben då den gick på tv3 varje morgon. Ni som e födda i början av 80 talet vet vad jag menar. Tankarna gick även till farmor. Varje sommar brukade vi åka och hälsa på farmor, och varje gång bjöd hon på en massa gott. Men det som jag minns henne för bl a är de där glasen med tecknade figurer på.

Så nu är vi stolta ägare utav 5 stycken smurfglas. Den 6:e fick jag tyvärr inte tag i. Så är det någpn som inte vill ha sin snubbelsmurf glas. Jag vill ha den!

I julas fick Jonathan en byggsats att bygga på. Eller som jag fick bygga på snarare.  Haha
Tog mig två veckor att slutföra eländet. Nästa gång köper jag en till mig själv så slipper jag ha någon som flåsar mig i nacken. Haha Hade faktiskr varit kul, om ja sagt inte blivit påstressad av ungen.  Båten var inte stor, men tiden räcker inte alltid till. Det e det stora problemet.

Men nu blev den målad i den färg han ville ha. Nämligen svart, precis som black pearl i pirat filmen. Jag behöver knappast förklara vilken. :-)

Nästa dag väntade blåbärsbakandet. Vi skulle göra finsk blåbärspaj. Nej, inget paj gjort på smulpaj. Det hör till äppelpaj. Nej, här gör vi RIKTIG paj. Först ska bulldegen jäsa 1 timme totalt, sen kavlas ut, och trycka ut i en en ugnsform. När alla jäsning är klar, ska blåbären i, sockras och skjuts in i ugnen. och 30 minuter senare max har man en mumsig blåbärdpaj att trycka i sig för en tid framåt.

För att fylla ut en bullsats, måste 2 liters blåbär plockas för att fylla ut pajen bra. Pröva gärna, att smaka. Det är riktigt gott, inte sådär sött som smulpaj lätt blir.

Väl hemma från Åland, så vart jag rastlös. Så tänkte gå ut i skogen, hade ju hört att det skulle finnas blåbär ute i skogen nu redan.Så tog två stycken en liters behållare. Såna det tidigare funnits yoghurt i.  Och tillsammans hittade jag och barnen 2 liter. Viken lycka! Jag måste nog bo på världens bästa plats, med en blåbärskog precis bakom hörnet. Lyxigare än så kan det inte vara. Detta rensades och ställdes sen in i kylskåpet. Klockan var tok för mycket, och jag hade dessutom tvättid. Så sprang ditt och började tvätta. Barnen lekte som vanligt bokhandlare medan jag jobbade mig genom tvätthögen. Det var en sån där stressig dag som bara kunde sluta på ett sätt, i fullständig utmattning.

Men trotts det hann vi med att plocka blåbär, springa till kiosken för att köpa smarrig läsk och vara i tvättstugan mellan 19 till 23. Tur nog var så hämtade deras pappa barnen, vid 8, annars hade det inte gått.

 

Jag läste det i någon barntidning när Mary var liten, men har aldrig skrivit det i bloggen. Vet inte varför. Det är ju absoolut en smarrig sak som både svalkar och smakar gott för både barn och vuxna. Det jag talar om är fryst banan.

Man mossar bananen i en form eller på en tallrik. Det är själv upp till en hur man vill ha det upplagt. Låt den var i frysen tills den blir hård, eller förvara den där tills ni känner att ni behöver den. Servera sen som det är. Är en glass, fast i nyttigare form. Smaken påminner lite om pigelin faktiskt.

Andra tips jag hittat på nätet är att skära upp bananen i valfri form och lägga i frysen. Ta sen fram den och häll över smält chocklad över. Ett gott tilltugg. Eller vill ni ha en bananglass?
Med eller utan tillbehör?

Med tillbehör kan man mosa bananern i en så där behållare man gör sina egna isglassar med. Tada, och ni har en fruktig glass! Eller hugg av bananen på mitten, stoppa upp en glasspinne som ni sparat (annars finns det att köpa på panduro) och in i frysen. Bananan a la naturell.

Vill man däremot ha en lite onyttiggare form. Så gör samma sak. Ha en halv banan på en glasspinne, doppa den i smält chocklad och strö sedan krossade nötter över. In i frysen, och ni har en hemmagjord glass på frukt.

För de lite mindre barnen kan man även ta fruktpurerna de säljer i mataffären, och lägga i en glassform. Man har automatiskt en smarrig efterrätt.

Nu är det inte som det låter haha. Utan en kartong låg i brevnedkastet, med en signerad.
Det var en sak som de såg fram emot, efter en hel vecka mitt ute i ingenting på Åland, så kom vi hem den 3 juli till detta. Dottern som är mest inne i hans musik av oss tre, med mig som god tvåa, vart självklart gladast av oss alla. Det är en sak som hon är väldigt rädd om. Så den hamnar högt upp vid besök från småttingar.

 

Vi tyckte självklart att skivan var riktigt bra. Så för en gångs skull sätter jag inte på hennes önskemål, med en suck. Det är inte kul att höra "huvud, axlar, knä och tå" för 10 gången i rad.

Glömde visst några bilder från Åland, så här kommer de. Inte ofta jag fastnar på bild, men nu gjorde jag det. Här tillsammns med dottern.

 

 

 

På självaste midsommarafton, den 24:e Juni åkte vi iväg till Åland. Jag och barnen och resten av den stora familjen. Vi tryckte alla ihop oss i en stuga. Då jag inte kunde sova, för att jag var rädd för att försova mig så var jag uppe hela natten superpigg. Så mitt i detta när jag packat färdigt, så började jag tänka. Vafa, jag måste ändå fixa mig fin i stugan sen. Då kan  jag likagärna fixa det inatt när jag ändå inte kan sova. Så sagt och gjort. Jag tog ett bad, filade fötterna, och hade ett riktigt spa, lockade håret i vågigt, sminkade mig, gjorde flättor i håret och vissa förblev raka. Så när barnen vaknade var jag färdigfixad och fin för att fira. Körde hårt på bohemstilen.

"Hallå sådär fin får man inte vara såhär tidigt på morgononen" får man höra när man kommer ut. Haha...jag spar bara tid. No more. :-) Så slapp jag ta tag i eländet sen. Men bilen packades och sen for vi iväg. Frukost serverades självklart på båten, vore omäsnkligt att kunna äta sådär tidigt på morgonen annars. Illamående jag bara tänker på det. Mätta i magen stressade vi till tax free och sen var vi framme. Sen det gamla vanliga. Bilresan genom Mariehamn och mot kantarellen och sparhallen för att köpa 3 dagars mat. Mer än fullpackade (som alltid), mot stugan och sen börja packa upp. Sen börjar förberedelserna för dagen. Maten dukas upp. Festar till långt in på småtimmarna. Det är ju ändå midsommarafton. Eller jag var nog den som däckade först av alla vuxna varje kväll. Haha

 

 

 

Varje dag bestod av solande, badade, ätande och mer ätande. Massa godis. Sen självklart den vedeldade bastun, lite motion och lite joggande. var i princip så dagarna såg ut. Men ätandet tog över ganska så mycket. Haha.
Åland är lite förknippat med hetsätande för att hinna få i sig all god mat, så mycket som möjligt på en vecka.

Dottern skulle kunna bo i vattnet om hon fick, men sonen däremot vägrade. han doppade tårna och det var det. Mer än så gick inte. Men bastun trivdes de båda i iaf. Han är väl som jag, tycker INTE om kyla. Knappt jag badade. Max tre gånger doppade jag mig. Jag t o m fiskade! har jag ine gjort på flera år, pga lidandet som fisken får utstå. Men nu tänkt jag testa och se om jag mådde lika dåligt av det. Och det funkade tills vi fick en lite stackare, där krocken fastnade. Förlåt fisken!

Vad gjorde vi mer??
Ja, blev en tur in till stan. Mariehamn för att gå i en av parkena där, och även en fika på äventyrsgolfens cafe.
Blev tyvärr inget golfande iår hellr. Siktar in oss på nästa! :-)

 

 

 

Sen väntade en resa hemåt. Den här gången blev det inget ätande, så de ca två timmar hem som det tog spenderades på tax free, och i lekrummet.

 

 

Väl på hemvägen, så köptes det rejält med godis på taxfree. Var skulle maten få plats?

 

 

Tills nästa år, då kommer vi tillbaka igen och svullar och njute av att bara vara.

Med sommaren här och en unge hemma, och slippa stressen att hämta ett barn som inte vill hem från dagis så passade jag på att rensa mini rabaten framför balkongen. Jag hade stora planer för den. Och det blev gjort. Eller var egentligen inte så mycket som behövdes göras. Rensa upp allt ogräs, dra upp allt dött och se till att de döda grenarna på rosenbusken och att smultronplantorna kom fram. Så att inte allt ogräs tog all näring från smultronen. Det var det viktiga.

Efter år av försök att döda rosenbusken gav jag upp och började istället att försöka få ordning på den. Den var helt enklelt odödlig. Vad gör man då? Sen började jag lägga stenarna runt rabaten så att inte fastighetsägarna fick för sig att klippa ner smultronen. Nöjd den dagen med det jag lyckats åstakomma, och med en rygg som värkte rejält så sov man nöjt den natten kan jag säga.



På självaste Sveriges nationaldag, så lyckades jag övertala min mamma att driva oss till Steninge slott.  De hade ett barnens nationaldag där med studsmatta, fiskedamm, häst och vagn åkning mm. Vore kul för barnen, och med det i den vackra miljön är bara en bonus. Jag skulle fan kunne bostätta mig vid det där slottet. Så otroligt vackert både själva slottet och all dess omgivning. Känns som att kliva rätt in i en era som inte finns längre. Tyvärr så renoverade de slottet, så man kunde inte kliva in där. Men nästa år så, när allt e klart så kommer jag absolut att finnas där. Räkna med det! Ni e förvarnade. Haha

Dessa saker, fick barnen rida på. Till deras glädje. De har alltid sett häst och vagn inne i Stockholm och undrat varför de inte får rida. Men nu så fanns det en till hands, och de fick hoppa upp på denna. Självklart efter att ha hostat upp en slant. Konstigt vore det annars.

Bättre bild fick jag inte, då jag satt precis bredvid dem. Men lite nervösa var de, samtidigt som de såg fram emot det. Och sen när de for iväg, höll de i hårt. Grus, snabb fart och skarpa kurvor säger sitt. For rätt in i ett träd en gång. Under träden så att man fick ducka för alla träd. Sicksackade mellan träden så att barnen trött och tävlade mot den andra hästen en gång. De ville åka en gång till. Haha

 

Bara titta! Jag skulle kunna sätta mig här en hel dag, och bara glo. Med risk för att verka galen. Haha. Ska jag klart göra nästa sommar. Jag, en filt och ett anteckningsblock. :-) Ungarna kanske får följa med om de är snälla. Eller så får jag snällt åka en gång med ungarna och tigga om barnvakt en annan gång.

 

På väg mot fängelsehållorna, även om jag för allt i världen inte vet vad de gör på dessa marker. Helt hänförande vackert! Im in love!

 

 

Mer bilder på detta. Tog en massa bilder. Men de är inte aktuella till denna blogg, utan mer till min skirvarblogg. Där smådetaljer mer ältas än stoeheten. Riktigt vackert.

Vad mer gjordes det där borta? Barnen fick hoppa studsmatta, fick en godis påse och vi tittade på lite utemöbler i Sveriges elegantaste lada. Sjukt fin lada, och riktigt fina utemöbler i utställningen. Sen bar det hemåt i en bastu till bil.

Syrrans födelsedagsfest

 

Den 10:e fyllde syrran år igen. Ett år äldre, ett år virrigare. Eller klokare kanske det var?
Vilket fall som helst så kom vi ditt, och som vanligt hade syrran gjort smarrigt god mat som alltid. Solen sken och allt var bra.

 

 

Den sedvanliga bilden från toalettspgeln. Men jag kan inte slappna av framför en kamera. Så är bättre att själv ta kortet då, så att man slipper någon bakom kameran som stirrar på en. Här i en annan toalett. Festen var självklart riktigt rolig som alltid med familjen. Annat kan det inte bli.

Skolavslutning

 

Den 16:e var det dags för en väldigt sen skolavslutning tyckte jag, på dotterns skola. Det bäste vore ju att ta närmaste kyrka, men jag förstår deras tanke bakom att åka 30  minuter bort med buss. För de centrala kyrkorna här kan knappast kallas kyrka då de är moderna och hel gräsliga inuti. Istället vart avslutningen i Fresta kyrkan, en sån där riktigt vacker kyrka med valv och gamla träbänkar. Fina fönster och ett RIKTIGT kors längst fram.

 

 

Allt började med Idas sommarvisa. Sen var det dags för dottern att sjunga låten med sin klass. "Jag sitter på ett berg." Det var riktigt bra, en sex års klass som sjunger i två olika stämmor. Satt där med gråten nära. Så stolt över min lilla/stora tjej. Sen följdes det avluffarvisan som sjöngs av klasss 1 och 2. Hela kyrkan som sjöng "nu grönskar det", årskurs 4 som sjöng "en kväll i Juni". Följt av "pippis sommarvisa", "himlen är oskyldigt blå", "we are the world" och "den blomstertid nu kommer". Vacker precis som en avslutning ska vara.

Något som däremot gick emot det hela, var rektorns tal. Alla minns väl dessa sega tråkiga tal som höll på en evighet. I högstadiet brukade jag ta tid. 20 minuter brukade sluttalet pågå, medan eleverna bokstavligen hoppade i stolarna. Så var inte fallet nu. Det var kort och sa det viktigaste. Talet avslutades med orden: "Peace and give me five". Ingen möglig gammal rektor här inte.

 

 

Var tvungen att ta ett kort på det stolta barnet. Sen bar det av mot gräsmattan precis bredvid. För en fika.

 

 

Sen hem med bussen. Nu väntade ett långt sommarlov framför oss. Trotts att jag fasade att de skulle tycka att det var tråkigt att vara hemma och åka runt och bad så tycks det faktiskt inte ha blivit så.

Ännu en fest

 

Nu var det pappas tur att fylla år, och detta firades självklart stort på hemmaplan. Långbort, god hemlagad mat, en massa familj och vänner, och bra musik. Man fyller ändå bara jämt var tionde år, så då är det likabra att slå på stort.

 

Osmart som jag är så hade jag blusen klar. Men i övrigt visste jag inte vad jag skulle ha på mig. Så kl 11 när de öppnade, sprang jag ner till centrum. In till New Yorker, som är min favorit affär och roffsade åt mig en rejälv hög med kläder. Det blev tillslut denna kjol. Föll för den, och billig var den också. 99 kronor på rea. Det är sånt man gillar. Sen hem och fixa iordning oss alla. Alla skulle badas, jag skulle sminka mig. Och både jag och dottern skulle locka håret. Allt tog sin lilla tid. Klockan tre kom vi ditt. Festen började två, men det var drop in som gällde, så var ingen fara med det. Det åts, pratades. Och klockan 3 åkte vi hem rejält trötta. Men en kommentar jag kommer ihåg.

"Jonthan gillar Michael Jackson va?" frågade en bekant. Haha...jag t o m omedvetet lyckas få sonen att klä sig MJ inspererat. Det är inte fy skam måste jag säga. Eller vad säger ni? ;-) Dottern fick en massa beröm för att hon var sååå sött så. Med samma klänning som på avslutningen och det lockiga håret. Fick även lite mascara.

Det var ännu en lyckad fest, med korvgrillning nere på gånggatan mitt i natten. Haha...men är man hungrig så är man.

Dagen efter

Dagen efter festen så skulle jag någonstans. Kommer inte bara ihåg vart. Men håret var finare än dagen innan konstigt nog. Är precis så jag vill ha håret, men det kostar på tok mycket att fixa det hos frisören.

 

 

Spaljen

Jag har sprungit hos Rusta tre gånger, för att det enligt deras databas ska finnas inne spaljeer i pil. Men icke sa nicke, så har de inte funnits inne trotts att det står det i datorerna. Sista gången bad jag hon i kassan att vissa mig var de låg, för jag kunde inte hitta dem. Hon i kassan, sa säkert. "De ska finnas här". Men sen blev hon dessto tystare, de där 11 som skulle ligga i hyllan låg inte där. Tvingade henne att kolla i deras datasystem vilka mer inom Stockholm som kunde ha dem inne och hur många de hade. Memorerade och tänkte fråga föräldrarna om de kunde köra mig ditt. Men de hann förre och ringde i affären. De tog de tre sista. Med hjälp av grannen fick jag sen upp dem. Vart riktigt fint. Äntligen lite mer privacy. Måste köpa en till murgröna, men det kommer. :-)

 

 

Detta var innan, jag fixade om lite. Man kände sig som en apa i en bur. Så fort man satt ute så tittade folk som passerade. Och jag vill kunna sitta på min balkong utan att bli utstirrad.

 

 

Rosen som ser väldigt ynklig ut här, har självklart växt så att den täcker nästan ena halva sidan. Så nu har vi insynsskydd till hundra pricent från "motorvägen" utanför oss. Nästa år ska vi slutföra vår lummiga balkong. Lacka golvet i mörkt trä, nya möbler förhoppningsvis och ett tak till denna balkong.Samt köpa en till iten rosenbuske att lägga mitt i denna för att få denna fyllighet som jag gått miste om när jag fått den att klättra på spaljen.

 

 

Mer kommer i nästa inlägg. Enbart om Ålands semestern.