Idag hittade jag tack vare en vän på ett Mj forum(Tack Johanna!) och även facebook, den bok jag har suktat efter sen i höstas. Jag skulle kunna dö för den, så illa e det taskigt nog. Boken jag talar om????

Inte nog med att den kostade halva priset, den finns inom svenska gränser och kräver inget visa kort.

Jag satt och tittade upp efter att ha gjort ett inlägg på fb och snyggaste Twilight vampyr eller mer ett test eller vad man ska kalla det. Valde Jasper, så vart lite nyfiken hur han såg ut i verkliga livet, och t o m där var han snygg.
Men märkte en sjuk sak. Alla, eller de få kändisar som jag skulle kunna lägga hunkvarning på, har alla något gemensamt. Kan ni gissa vad?

Detta är då Jasper i Twilight trilogin. Han som jag anser är den hetaste hunken i de filmerna.



Men så ser han inte riktigt ut i verkligheten.
Det e där likheten mellan alla hunkar börjar komma in.



han har gröna ögon! Hur sexigt är inte det på en skala???
Den e den finaste som finns på en kile, eller vad säger ni?
Efter det bruna ögon.

Sen den mannen som många nog håller med mig om, han har inte hamnat på listan utan anledning.
Men han får fler bilder, har ju ändå haft några olika lookar genom åren.
Den utr filmen "Choclate" hittade jag inte däremot, men ni som sett den vet vad jag menar.





Vet inte vad det e med han, men han har den där blicken.
Han vågar var sig själv. Han väljer roller efter hjärtan, inte efter hur han anser att de kommer gå.
Han väljer olika roller varje gång, och spökar ut sig. Han vågar pröva nytt i varje genre har han lyckats faktiskt.
Han gör sina roller lyssande! Det kan ingen säga emot. En av de bästa skådepelare någonsin.
Andra s k hunkar som brad pitt och leornado som jag tycker e urk har samma roller, spelar på samma sätt i alla filmer. Inger variation, och det är enligt mig ett bevis på begränsning inom deras yrkesroll. Vad säger ni?

Många säger han ser konstig ut, spökar ut sig. Men jag säger såhär. Hur han än försöker så finns de där ögonen där! De går inte att gömma! Gillar dessutom hans till där han mixar slitet med elegant och får det att se bra ut. Hans mix av armband, som han oftast har flera av lager över varandra. Kan vara läderbandet, scarfen och barnens egengjorda. Men det ser ändå bra ut. Han klär i det han trivs i, sen får folk säga vad de vill.

Men vidare till nästa hunk.
Naveen Andrews. han har det skrivits om många gånger i min blogg, så inte så mycket mer att äsga om han förutom det där håret, de där ögonen, huden. JA ska inet gå längre. Ock ha han fixat till tänderna vet jag. Han hade ojämna tänder under "the pecock spring". Men vem bryr sig??



Nästa hunk. dock iten riktigt lia snygg idag.
Kanske för att han itne har kvar det där hullet som jag gillade innan.
Mark owen, men han ser fortfarande bra ut. Kanske ser annorlunda ut för att han klippt sig också.
Vet inte riktgt vad det e, men huden är ändrad iaf. Eller så har han lagt av med allt smink. :-)



Var faktiskt lill syrran som fick upp ögonen för denna karl, men det var när han var med i den där serien och såg mer messig ut. Själv så anser jag att har ser som bäst ut nu. Långt hår, sminkar lite. Han går sin egen väg. Sånt gillar jag! Ingen hollywood klon kopia!



Zac Efron är även han med på min lista även om han inte direlt tillhör de långhåriga typerna, men ännu igen kommer ögonen in i spelet. Det är så att man skulle kunna drunkna.



Sen ännu en snorunge om man ser till åldern, han även yngre.
Mn han ser bra ut.
Kommer dock inte ihåg vad han hetter i verkliga livet, utan han får gå under prinsen i Narnia.



Sen mannen med stort P, han är med på alla listor. Han slipper ni inte.
Det e de där ögonen, håret. Skäggstumpen lägger bara pricken över i:et.



Men det finns kvar en till på listan.
Ola Salo. Nu vet jag att lill-syrran nej usch fy.
Men tur att smaken e som baken, delad.



AJ McLean, han var redan min favorit när Backstreet boys var som störst under 90-talet. Han var annorlunda.
Han hade smink, han hade svart nagellack, han hade magtröja i en video. Han var sig själv hela vägen, och jag har alltid gilat det. De där ögonen igen. Flickögon som de kallas. Hans röst är dessutom skönt rispig. Helt undebar!



Fattar ni nu vad jag menar med att alla har likheter med varandra?
De har alla samma hårfärg! De har nästan alla samma bruan ögon, förutom två som har gröna.
De har de där ögonen, vackra ögon. Flick ögon som någon kallade det någon gång.
Alla utom en har långt hår. Kvinnliga drag?
Borde man bli orolig? Nej, men seriöst.
Det e fint tycker jag. En kille som ser manligt manlig ut är inte snygg.
Men sen är det inte det man går efter om man ska leta efter en partner.
Då går personlighet förre. Men att titta på så är det dessa ovan som har drag som jag gillar.

Var kommer Jonthans inspearation från tro? :-)
Har ingen anning. Hahaha
Vet bara att han är den sötaste och vackraste pojken på hela jorden.

Tog ett bad igår.
Men hade haft ont i låre ett tag. Kunde inte ens pilla på det. Trodde jag fått ett blåmärke där, men inte. I två veckors tid tittade jag hla tiden, men inte ett märke.

Så igår i badet så hittade jag ett enormt märke. Då menar jag ENORMT!!!
Kan inte sitta på det benet, eller ligga på sidan. man e ju halvt hanidkappad.
T o m att hoppa gör ont.

Har varit urdålig på att blogga om händelser som skulle ha hänt.
Så får väl ta tag i lite som hänt som jag inte tagit med.
Har inte bloggat sen strax innan jul då tagenbordet fuckade upp sig, och även inte haft ord.
Tiden har väl funnits,men inte orken som sagt.

Den första är från i somras.

Belive it or not i Juli bjöd syrran med oss till Björkön, en camping borta vid norrtälje.
Den bästa campingen och den bästa stranden i hela Stockholm.
Ingen kan slå den.  Långgrunt, fint vatten, fräsch cafe eller restaurang eller vad man sak kalla det.
Fungerar som ett allt-i-allo.
Med reception, butik, restaurang mm mm

Men bra iaf.
Blev 3 dagar där i en villavagn, superfin om än lite gammal.
Men den vart sådär fulfin, så att den vart charmig.
Ja, ni hajar.

Dag 1 fick vi skjuts ditt av taxi mamma, så kom ditt ganska så sent.
Tar ändå lite över 1 timme att komma ditt enkelväg.
Så blev ett kvällsbad och lite kvällslek innan vi tog tag i villavagnen på allvar.
Behövde svalka av sig i värmen. Behövdes absolut.





Mary vart kall efter badet och satt bara där och kramade handduken.
Medan Jonathan hade dessto roligare med badsakerna.
Var ju tomt på stranden, då alla antagligen dragit hem elller satt i sina tält eller husvagnarna.


Vår lånade vilavagn som stod och väntade på oss.
Lite avsides, men skönt.



Masterbedroom, eller vad man nu ska kalla det.



Detta var vårt rum.
Mary ville sova uppe, och sagt och gjort fick hon göra det.
Hon har ändå en loftsäng hon sover i nu   då och då hemma.
Jonathan sov på igelkott sidan och jag p den andra sidan.

Förutom en natt då ena syrran kom med sin lilltjej Emilia och hennes man.
De fick då masterroom och lillsyrran tog Jonathans säng, jag och Jonathan tog ena sängen. mary sov ensam.
Stort misstag. Mary och Jonathan skulel nog ha delat och jag sovit ensam uppe.
TÄnk er en 70 bred säng, en 170 lång säng. Ja, det var trångt!
Första natten kunde jag inte sluta skratta för att det var så sjukt trångt.
Jag e inet lång, endast 165, me jag fick precis plats i sängen. Då är det fan illa, men samtidigt komiskt.

Tänkte genast på syrrans flagstång till kompis, han måste ju ligga i fosterställning om han ska plats i dessa sängar. Haha



Köket som man själv råde över.
Högst upp allergimedicn mot myggbet och diverse klådor.
Ovärderlig under sommaren.



Salongen, i hög mysfaktor. Här satt vi och njöt efter att barnen somnat och njöt av lugnet.


Men självklart hade vi det mysigt också....
Och ja barnen fick också vara där. Men de hann inte vara där så mycket på kvällarna, oftast var de trötta och på dagarna var man mest ute. Det var åndå toppenväder under hela tiden.



På lekplatsen var vi mellan varven också. Men rutchkannan var livsfarlig bokstavligen.
Sista biten var det sån fart i att barnen flög en meter i luften innan de landade med en duns.
Så var bara att hålla i dem. Vill ju inte att de slåt skallen, ryggen eller huvudet i farten nedför.



De hade också en studsmatta där det så fint stod 1 person åt gången.
Och det påpekade de äldre barnen när jag höll i Jonathan som ite vågade hoppa ensam, medan Mary hoppade runt. och värre blev det när lillsyrran kom upp. Haha
Men hon hade roligt iaf. Vem hade roligast tro? ;-)



Kvällsvyn från stranden när man tittade ut på kvällen. Skulle kunna ha suttit där i timmar om jag kunnat.
Men nu kanske man skulel varlitw social, och barnen var vakna än.



Mary satt bland och lekte med en flaska i bara pyjamas och strumpbyxor. Skulle säkerligen ha räckt med pyjamasen, men myggkänslig som hon är är det dumt att chansa.
Jonathan satt i min famn så han slapp undan kameran.
Fick gå i när Mary fick panik av myggen.



Första kvällen vart det kvällsfika, med.....


...myspys belysning.



På dag två vart det morgonbus. De ville inte riktigt var med på noterna, så satt under bordet och fnittrade ikapp istället.



För att sen bli sur och ledsen för att hon inte vill äta upp mackan som hon ville ha först. Men när den väl var färdig så vart hon mätt. Så inga glada minner här inte.



Sen såg alla dagar mer eller mindre lika varandra.
Upp på morgonen, äta, skynda till stranden, bada tills middagsdags, upp och fixa mat, äta. Sen duscha eller fixasig iaf och hoppa ut badkläder. Sen vart det väl mer eller mindre slappdags. :-)

Det var också på denna finfina madrass som den bäsat kommentaren kom från Mary.
Storsyrran frågade vad vi gjort eller något sånt.
Varav Mary slänger ut. "Hanna dränkte mig", helt förtvivlad.
Då bras det, alla brast ut i skratt.
Men saningen bakom Marys såkallade drunkningsincident är att  det vart baktungt på madrassen som de envissades sitta bredvid varandra. Den tippade och trotts att vi var steget bakom så hann Mary hamna undervatten ytan innan jag fick upp henne. Jonathan hade jag greppat tag i först av ren reflex, han är minst och man har alltid sett till att t han först då vi tex på ekebobadet badat i mellanpoolen. Han har nåt precis  till axlarna med vattnet, coh mary till magen, så då har man hållti ett extra öga på han. Gått bakom han mm. Samma reflex dök in nu också. Mary hade kunnat landa på fötterna, men hon var rädd för havsbotten så vågade inte bottna, så sjönk ner på rumpan innan jag drog uppp henne. Men hade hon stått upp så hade vattnet nåt till magen om inte kortare än så. Men hon var väldigt misstänksam mot syrran hela tiden, trodde att hon skulle göra om det. Hehe
Fast nu lyssnade hon ju när vi sa att det blev baktungt. Så nu satt de snällt i rad.



Teskedsgubben traskade dagen efter iväg. Han hade tröttnat på vårt sällskap. Då var även deras mormor och morfar där. Där satt han bara och tittade på folk i nära halvtimmen och njöt av egentiden.



Självklart vart det lite bus när kusinen kom ditt. Man måste ju gömma sig då.



Han sparade inte på krutet, Jonathan. Han ramlade ner från sängen som varje gång. Inget undantag idag inte.
Detta var självklart tvungen att dokumenteras. Haha
Men jag var iaf nådig oc tog en bild på avstånd, storsyrran hängde över honom och gjorde akrobatik för att få en bra bild. Hehe



Sen måste jag bjuda på en bra bild.
Int på mig då, jag ser rent ut sagt hemsk ut.
Men ser ni röken i bakgrunden, var fladdermös som dök konstant ner mot marken.
Små små saker. Inga svallor som föräldrarna först trodde.



Här trivdes vi i värmen.










Långgrunt som sagt.

Och den bästa bilden till sist. Syrran lekte martyr. Haha

trodde jag skulle slippa förkylningen. men träffade två snorisar i julhelgen, eller tre.
vaknade idag med halsont och hosta.

Ni kan inte ha missat att den 26:e var det 5 år sedan tsunamin i Thailand.
Den händelsen har skakat mig oerhårt mycket, även om jag hade turen att inte känna någon som omkom.
Men när jag satt där med en nyfödd dotter på 2 veckor och hörde föräldrar sitta framför kameran live sändning och säga att deras månader gamla barn slets under deras armar när vattnet svepte in. Det barnet dog sjävklart.
Jag minns det som om det vore igår.

Så satt och läste chatten av en av dem som varit därnere, Karin.

Den sista frågan var så klockren. En person frågade vad hon tänkte när vågen kom emot dem och hon sprang mot vågen. Behöver den frågan ens ställas? Det var hennes barn därnere!
Det vart också hennes svar. Hon kunde inte springa från dem. Det var hennes barn.

Som förälder gör man vadsomhelst för sina barn. Om det innbär att springa mot en stor dödsvåg så gör man det.
Hur kan man leva med sig själv när man ser sina barn få vågen över sig själv och man själv springer ifrån dem?
Jag skulle gjort likadant. Springit mot den för att rädda deras liv.
Även om det innebar att jag skulle dö.

MEN syrran har till sin förvåning tagit upp sin blogg igen efter mycket tjat från flera.
Äntligen det var på tiden!

Och jag antar att ni inte missat det, men musikhjlälpen som varade. Den sändes på p3, vissades på svt.
Själv låg jag den här veckans sömnlöshet och lyssnade. Och det värmde att se att folk skänke till behövande.
De annars så egocentriska och egoistiska, var människa för sig själv gick faktiskt in och hjälpte.
De fick  in över 5 miljoner till malaria. De kan hindra att ett barn dör var 30 sekund.
Vilket e stort.
För mig har aldrig julen varit om julklapparna, visste det var en trevlig bonus när vi fick det.
Och man blev trött på all köpfrossa och reklam om att köpa nintedo wii eller annat dyrt som present.
Hallå, julen e inte om det. Det är som dagt en bomus, men julen är om gemensakap, sammanhörighet, att hjälpa till.....ja och maten då. Men Klapparna har aldrig varit nummer 1!

Kanske fattar folk det äntligen. För iår har jag sett mer än någonsin av välgörenhetsreklam. Vilket e postivt.
Kanske slutar folk vara giriga och istället gör något med sina hjärtan.
Att räcka ut en hjälpande hand!

En tanke for igenom mig nu i veckan.
Den 25:e ska jag ut på vårt disco när i vår förort.
Men den 25 är också 6 månaders dagen av Micheals bortgång.

Ska jag stå där på dansgolvet som är överfullt och dansa röven av mig.
De brukar alltid spela "bille jean" och de klassikerna där på dansgolvet.
Ska man klara sig från att inte börja gråta??

Nä, jag sak vara stark.
Beställa en champang och skåla för Michael.
Jag ska ha kul på denna enda dag då det tycks vara riktigt drag på det stället, då ska jag var glad.
Ha kul! Sörja kan jag göra dagen efter. Jag fick ändå  veta det på tolslaget.

JAg har aldrig förstått vitsen med webbcameran.
Folk säger dte är så kul.
Fine med mina vänner kanske om de vill se barnen eller jag vill se ena kompisens barn.
Men mer än så är det inte.

T o m med min masn familj börjar jag flacka med blicken med, vill fly. HAr aldrig tycks om kameror, men har lärt mig att acceptera videos och vanlig. Men webb...never.
Hjärtklappningar. Sen kommer desssa frågor.
"hur ser jag ut"
"ser jag bra ut"
Ja.....vem fan bryr sig??????
Du kanse ut som en skattbo och mitt svar skulle bli detsamma.

Inte jag iaf. Kan säga att jag dejtat 4 killar innan jag träffade karn.
Den första var en -10 i utseende, men han avr så snäll. Dessvärre vissade dte sig att han var osäker och hatade sig själv enormt mycket. Vågade int hålla hand utan att tro att hans kulel få en rak höger. Ja inet mycket att hänga upp. Slutade där. Vill faktiskt ha någotn som vågar ta för sig.

PErson två.....ja jag såg han som en vän. Jag skrattade så att jag fick ont i magen. HAn var ännu en -8 på utseende. MEn han var smart till tusen, när han pratade så lyssnad eman bara på han för han viste såå mcyket och fick den minst intressant saken att låta rolig. Vi hade samma intressen. Historia, han var 12 år äldre, men vi var på samma nivå. Han var bara mer pratglad. Ja.....jag såghan som en god vän. Han vill mer, det krockar. Man kan inte umgås utan attdte blir pinsamt.

Person 3.....ja han såg bra ut. Väldigt bra ut. Blond och blåögd som jag i normala fall ogillar.
Men hans person. Herre gud. Sexgalning, skröt om sin egenköpta lägenhet, sin segelbåt på sandhamnen, hans föräldrar som dessutom bodde på nåt snobbområde. Han pluggade till läkare. Men han hade ingen personlighet. Han levde för festadne, blev arg är jag slog han i nåt tv spel.

Person 4. JA vad ska man säga om han. HAn hade fina ögon. Player dessvärre. Såg bra ut. Lång, men för smal men jävligt fin kropp iaf (gillar mulliga killar), utbildad lärare med fast anställnign , nyaste volvon, född på åland.....ja dessa läningar älskar ja. Mer avslappnade männsikro får man leta efter.....e kär i det landet. VArje sommar får man väna 2o minuter på hamburgaren på snabbresturangen. Men det e åland det. Allt e lungt och avslappnat. KAn inte var många som blir utbrända där inte. Men förstår det så oerhört vacker där. MEN han var en player som sagt. Jag tål dem inte. Han kan ha varit snäll under ytan men jag såg det aldrig. Han var itn mtänksam. Snarare den som älskda att skoja festa och ligga runt. Ja han hade köpt sitt hus också och under 30. Nåja.....payer som sagt. det säger allt.

När jag chattat med flera personer i över 4 år ch de frågar mig en dag om jag villl chatta via kameran. Frågar de hur de se ut.
"som på bilden", trött.....
VAd ska man svara?
JAg går inte efter utseende.
Jag går efter personlighet.
JAg vill ha en person som ä snäll, smart, omtänksam.....ja listan an göras lång.
Elelr som jg skrev til en.
Jag hatar kameror.
Jag blr nervös inför dem.
När andra vill att jag ska se dem i kameran tycker g det är tråkigt. VAd e det för roligt att stirra på en person via skärmen.
Serisöt, säg mig vad det som är roligt med det?
Förklarade ytterligare att den sexigaset och vackrate personen enligt samhället skulel vara min man. Han har de där ögoen kvinnor faller för,snäll, omtänksam, gillar barn....MEN för mig är han alltid nr 2 på snygghets skalan.
FÖr mig komer alltid Michael att vara nr 1 på den.
Han blir snygg och sexig genom sin godhet, si omtänksamhet, sin välgörenhet. HAn ä liak god som en ängel.OCh de där ögonen som skinner upp av hela hans själ när han ler gör det inte bättre. HAr altd trott att ögon speglar ens själ, och ler inte ögonen är det inget för mig.
Men Michael var inte den snyggaste sa alla. På ett sätt håller jag med. MEn han var så dygndlig,eller vad man nu ska kalla det att man bar älskade han. HAn blev en hunk genom dessa egenskaper.

VAd tycker ni?

KÄnde mig handikappad idag.
Igår fick jag nämligen springa ner till arbetsförmedlingen för att komma i tid till mötet.
Bråk på morgonen med kläder till barnen.

Fine att springa, men inte i klackar.
Mina stackars vrister värker än!
Hur stretchar man dem???

Min man jobbar alltid till 21 varje kväll, sju dagar i veckan.
Men inte nu.

Nej, hans mamma kom i förgår.
HAn har varit hemma vid 17 sen igår.
Är jag och barnen så hemska att vara med?
Att han inte vill komma hem?

Kanske jag som överreagerar???
med tanke på mitt månliga tillstånd...

Enligt många är det inte okej att sörja en cybervän, eller idol för den delen heller.
Iaf om man läser på många forum, även om det tycks vara ett undantag om man läser kommentarerna till kolumen på aftonbladet. På ett sätt känns det skönt för mig som sörjer min idol att äntligen läsa någonstans att det anses vara okej enligt omgivningen. För det tycks inte råda någon sådan förståelse i dagens samhälle tyvärr.

Läs den HÄR. Kan få en att tänka i nya banor om man inte tänkt i dessa tidigare.

"Det var en ny situation för flera av oss. Hur gör man när en människa dör som man aldrig har träffat? Har man ens rätt att sörja? Är det inte upp till de allra närmaste, de som känner henne ”på riktigt”?"

Vad tycker ni?
Får man sörja en människa man aldrig träffat?
Säg ärligt vad ni tycker? Spara inte på er tankar och funderingar. Förklara gärna varför ni tänker som ni tänker också, bli mer intressant på sätt. Lite tråkigt med nej och ja svar, som ni kanske förstår. Nu menar jag inte att ni behöver skriva en hel kolum själv om vad ni anser, utan några rader räcker gott och väl.
Trotts att jag sörjer min idol och förebild så kan jag faktiskt ta att ni tycker annorlunda, annars skulle jag aldrig skrivit det här inlägget. Menar tycker ni man är konstig, så säg det.

Eller grubbel och grubbel....snarare snilleblixt som gav en lite hopp.
Jag vet som om jag inte har nog att tänka på, jag måste gå och grubbla på denna serie också.
Fick värsta flashbacken när jag läste en tidigare inlägg om en vampyrserie.

Jag kom på att de utbytte blod och att hon genom sitt halsband kan kontrollera Zero.
Vill han bita henne, så kan hon trollbinda han eller vad man nu ska kallas det.
Han lever för henen skull då han hatar sig själv.

Det betyder att han inte kommer klara av att vara utan henne, han kommer inte klara av att döda henen då hon har den makten över honom. De kommer på så sätt kanske inse att deras kärlek kan vara möjlig.

Eller är det romantikern i mig som drömmer vidare? Som villl se ett  "så levde de lyckliga i alal sina dagar slut"?
VEt att snow drops som är en annan manga höll på tt t koll på mig. HAde god lust att hoppa in i serien och strypa alla som la hinder framför dessa kärlekspar.

Jag har ju inte vissar min nya tröja.
Eller ny och ny. Den är över en vecka gammal.
Gick runt i centrum här i veckan.
Och av renslmp hoppade ja in på NEw yorker som är min favorit affär.
Turligt nog finns den i vårt centrum.

Hittade en Micheal tröja. Med paljetter och allt på.
Det ni...hihi.



Tjusig va?

Nu har jag två stycken.
Lite mer stilrena. Gillar inte de större ofigursydda, med stora snsikten och sånt på.
KÄnns som om det är mer för den yngre publiken.
Eller bara jag som tänker så?



Detta är den första jag fick i mer ren still.
Har ju t-shirts från tonåren.
Men de känsn lite stora och slappa. Inte minst uttvättade.

Så vart det ännu en sömnlös natt.
Kunde inte riktigt komam till ro.
Så idag komemer jag vara död!
Men det värsta. TOmtenatt i centrum ikväll. Jag vill se martin stenmarck.
Hna kommer tyvärr vid 22. Lite väl sent.
Och med tanke på at jag inte sovit inatt så lär jag vara tröttare än trött.
FÅr väl tvinga mig ditt. Grattis nöje om inte annat.

MEn innan dess.
Dagens planer.
Tvätta om jag får tid till tvättstugan.
KÖpa tvättmedel + sköljmedel + diskmedel.
Sen centrum. Bah.....inatt komer jag kunna somna av ren utmattnign om inte av annat.
YEeeaaahhh!!!!!

Jag tog håll i öronen 2004, mars.
Men tro inte att höger håll har läkt än.
Nej, senast i lördags fick jag efter att inte ha haft örhängen på en vecka trycka ut ett nytt håll då en hinna av hud börjat läka ihop igen.
All säger att det tar månader innan det helt läkt ohc inte växer ihop.
Är mina öronsnibbar undantag eller ska det faktiskt vara så?