Vädret var toppen! Solen sken, det var lagom varmt, blåste inget och djuren var framme och vissade sig. Enda negativa var Jonathans motvilja till att gå. Han skrek och gick tillbaka samma väg som vi kom. Allt för att inte röra sig framåt. Ett tag stod han och kramade en stolpe för att jag inte skulle lyfta han därifrån. Vi skulle då leta efter någonstans att äta, men han var inte så på att gå ditt själv. Tillslut fick jag bära han ditt. Men han piggnade till vid torget där alla karuseller fanns.

Barnen tuffade lite tåg, flög barnflygplan efter lite ätande. De ville inte ens gå därifrån, men vi vuxna vart trötta och det sista var kvar. Alla djur inne på akvariet eller vad det nu hetter. The best for last!

Så kan det gå om man har sex. Ja, jag är allvarlig. Hahaha. Stackaren skulle till att kliva av när hon började röra sig mot matskålen. En djurskötare fick komma och vända stackaren rätt.

Vem kunde tro att djuren gillade att sola, men här satt de alla och solade och njöt. Ser ni de små gullisarna? Undrar om de hunnit bli stora redan eller inte?? Lär knappast bli något mer besök på skansen, brukar bli ett om året. Nu vart det ett tidigt besök för en gångs skull.

På hemvägen fick jag denna otroligt mysiga milkshake! Vilket relaterade i tre personer som satt hemma och skett rännskita sen. Deras lösning på det hela? Fick en ny! Jag var så trött, och orkade inte bråka emot då, men den var precis lika dålig. Fick slänga allt. vartni sugna???

Lek & Bus

Hann bli två gånger f r o m mars och fram till nu. Två kalas som firades där, och barnen njöt lika mycket alla gånger. Ville inte hem någon av gångerna. Men det viktiga är att de har kul, ibland räcker inte tre timmar helt enkelt. Inte för mina små iaf, vi badade från 13 till 19 en gång. Det säger en hel del. Då var det ett äventyrsbad.

Denna bild är inte tagen från första tillfället. Utan är taget vid första tillfället då det var överfullt av barn, nu sist var det turligt nog lugnare. Kan ha berott på det finare vädret.

Utvecklingsamtal

Båda barnen har hunnit med utvecklingsamtal på dagis/skola. Jonathan skötte sig bra och hade blivit mer framåt, han syntes och hördes nu. Men det är inte så konstigt. På hans förra dagis fick barnen inte sprinag inomhus, eller skrika inne heller. Här får de det, och de som hörd mest...ja..ni hajar. Jag gillar inte iden. Men ett år kvar. Sommaren 2012 är sista gången han kommer gå där, sen flyttar han till föreskoleklassen, på samma skola som MAry redan går i nu.

Mary sa de samma sak. Hon var för tyst i grupp och var efter i bokstavsläran, men beror på all sjukfrånvaro. Så är inte så konstigt. Ska jobba på bokstavslära hemma, och även räkna. Så inget som kan åtgärdas. De ville även att hon skulle gå om ett år, men det vore förödade för henne. Hon är reda osäker i grupp. En ny grupp, skulle göra att hon satt tyst i sex månader igen. Som tur var så har man som förälder sista ordet. Hon ska gå kvar, och en ny uppföljelse ska följa efter ett år. För som läraren sa så pratar hon MYCKET när de pratar ensama.

Sjukdomar

Ja, dem har vi också haft vår beskärda del av, lite för mycket nu sen ett år tillbaka. Det är sjukt hur man bokstavligen kan bli överfallen av dem. Så här mycket sjukdomar har vi inte haft få flera år. Magsjukor förkylningar, inflesnor, svamp, bihålleinfektioner mm mm. Håller tummarna att man slipper det i fortsättningen.

Ny cykel

Mary fick äntligen sin efterlängade cykel, och tjuttet som kom från henne fick mig att sprinag ut. Trodde hon ramlat, då det ekade över hela gården. Åkte ett varv runt huset och hon bad mig släppa. Hon kunde hålla balansen!!! Duktig tjej! Hon har ine haft en cykel på 2 år, och sätter sig på cykeln som om inget hänt! Nu ska vi bara lära henne bromsa och ta backar. Det vågar hon inte riktigt än med cykeln.

Nää, så liten är han inte riktigt. Men som med alla andra som är minst i familjen, så kommer han alltid att förbli familjens bebis. En stämpel han aldrig kommer bli av med. Han är Toto för oss. :-) Ett namn som betyder bebis på arabiska, men som blivit kvar. Även kusinerna och dagisfröknarna på hans gamla dagis kallar han det fortfarande.

Bilden var inte tagen på hans dag. Utan är från förra året. Men längdmässigt är det inte så stor skillnad. 5 cm längre och därmed hela 107 cm lång! har alltid legat under kurvan och kommer troligen alltid göra det. Iförd blå skjorta, blå stickad fintröja över det och ett par finare byxor, gick han glatt till dagis. Idag var det hans dag och han skulle sjungas för och firas.

Sen for vi vidare till grannen där firandet fortsatte. Med glass, kakor och saft. Fick min present till han. Mary köpte leksakspengar till sin lillebror. Från mitt håll blev det ett cowboygevär och 2 ben 10 figurer. Br bidrog med ett block med cars på som motiv. Han valde det själv stolt. För er som inte vet om det, så får barnen en present när de fyller år från dem.

Varför ha en klubba, när man kan ha två???

Sen satte teaterapan igång. :-)

Blink blink.....

Sjukdomarna gjorde inget annat än cirkulerade här i ett tag kändes det som. Först insjuknade sonen. Vart helt off, från att endast ha kraxat i några dagar. Hostan vart värre och med det kom febern. Men tröttheten sen! Han var hemma en vecka från dagis, då han inte gjorde annat än låg i sängen helt orkeslös och hängde. Tisdagen vart han tillbaka till dagis och dagen efter insjuknade dottern. Men till skillnad mot sonens förvarnanade hosta, kom dotterns som en blixt från klar ovan. På dagen i skolan, på kvällen feber och tröttheten. Sjlvklart hostan. Samma symtomer som lillebror hade. Hemma resterande vecka självklart. På fredagen vaknade hon upp frisk och pigg.

Av naturliga anledningar vart jag trött efter det. Hade inte gjort annat än tagit hand om två sjuka barn. Men det vart kalas på lördagen på nya lekpalatset "Lek & Bus", så var bara att bita ihop. Ville så gärna se det nya då jag i flera år sagt att det borde finnas ett stort lekrum även här i Väsby.  Men de trivdes, även om de hela tiden ville ha en vid sidan om, då det vart sjukt mycket människor och spring.  Ljudnivån ska vi inte ens tänka på. Med en känsla av att vara man glad och hes till tusen så lekte de på fram till fem, sen vart det burger king av naturliga skäl. Jag och barnen vart sjukt trötta och hungriga. Men att beställa gick inte så bra. Rösten höll på att spricka helt och rösten for mellan högt och lågt läge, och mörkt och ljust. För att ibland försvinna. "Det e lungt, det var fredag igår", skämtade killen bak i kassan till om. Önskar det ändå var resultatet av en vild kväll ute, men beställningen kom fram och vi fick mat. Sen släppa sig hem trött. Rösten dog halvvägs hem och på söndagen hade jag feber. Sen kom slemmet som förvärade hostan, bihållorna som började bråka, huvudvärken, trycket i öronen på allt detta. Det vart onsdag och jag fick även yrsel så fort jag pratade eller rörde mig. På torsdagen vart det t o m svårt att andas när man vart stilla sittandes. Minsta rörelse framkallade yrsel och fortsatte jag att gå trotts yrseln så kom domningarna och stickningar i ansiktet.

Då vart det nog. När man inte ens kan gå 5 meter utan att det känns som om man håller på att falla ihop i en hög och kvävas, så har man nog gått för länge med skiten. Åkte in till närakuten och kom tillbaka med näsdropar på kortison, mollipect mot andningen och kåvepenin mot infektionen jag hade i kroppen. Inte förrän nu kan jag säga att man är tillbaka i matchen igen.

Så den 29:e Mars började allt igen.......

I veckan när jag hämtade dottern från skolan, berättade hon glatt om flourtanten. Hon hade minsann varit på besök, och de hade fått gurla en rosa dryck. Sen hade de alla fått gå ut och vänta jääätteelläännggeee, så som hon själv uttryckte det.

Och hon berättade minsann att man bara skulle äta fem måltider per dag. Och det var jätteviktigt att borsta tänderna två gånger om dagen. Och hon hade ett hål i en tand. Först fick jag inte se tanden då den var magisk, och det möttes självklart av fnitter från två vänner. Men efter lite tjatt fick jag tillslut se tanden, och mycket riktigt var det den tand som tandläkaren tidigare påpekat att det snart skulle bli håll i. Tydligen är det en nysatsning inom skolan, att återinföra flourtanten (hittade de inget bättre namn?) då munhälsan försämrats tydligt genom åren. Men det har väl ingen missat?

Nu ska hon komma varje vecka och barnen ska få skölja munnen.  Jag ser bara detta som något bra. Kanske att jag slipper bråka om tandborstning varje morgon och kväll nu.

Eller en variant på den iaf. Budget varianten skulle man kunna kalla de också.
Man tar pitabröd, den där tuna man äter tacos med. Brer på tomatsås, sen slänger man antagligen på det som finns i kylen eller så köper man önskar innehåll och traskar iväg till affären och gör en drömvariant.
Jag körde den lata metoden, tog det som fanns och det som barnen tycker är gott.
Korv, majs....och okej ost smält tycker de inte om. Men pizza är inte pizza utan smält ost.
Just ja, sen olja över så att den inte blir supertorr.



Barnen fick självklart hjälpa till med middagen, de brukar äta mer då.
Men inte idag inte. Trotts att Jonathan hackade korven fint i strimlor,
och Mary senare strödde över korven, majsen och osten.
Så åt de bara upp majsen och korven. Resten lätt de vara.
Men men, de åt iaf. Och tyckte det var kul att hjälpa till.



Detta vart då slutresultatet. Såg gott ut tycker jag och var lika gott.

Det var ungefär vad det var, när Mary och Jonathan förra helgen var ute och lekte.
De fick själva välja en hög och självklart valde de den högsta av alla.
Snacka om lyrsiska när de såg denna gigantiska 4 meter höga minst snöhög.
Marys ögon riktigt lysste upp, Jonathan hängde bara på lika lyrisk han kändes det som. Haha
Kanske för att han är uppbylsad till tänderna med kläder nu i vinter. Ser ut som en uppstoppad korv eller nåt.
Men vad gör man inte, har fryser ju så lätt.

Så Mary var först upp för "berget".




Ser riktigt stolt ut på toppen. Äventyrskan Mary.

Sen efter kom Jonathan, när han väl valt en väg uppför den halla saken.
Han halkade dock bak konstant, så jag fick putta upp han.
Klackarna fick agera hackor igen. Haha


Ja, ni ser ju hur snön faller under han när han försöker klättra upp.



Och där lyckades jag faktiskt ta ett helt underbart kort på dem.
Båda poserade såååå fint! Kanske för att de var stoltare än stolta bägge två.
SOm två tuppar satt de där uppe på högen. Haha



Sen en liten kvällsbild.

Jag höll på att förfrysa, tårna bultade SMÄRTSAMT!!!
Frågade om det var okey att jag gick in. De behövde bara ropa så skulle jag komma utspringande.
Med tanke på ekot på det här stället. Man hör dem på  alla gårdar runtomkring en, så är det inte alls svårt att höra dem. För att dubbelchecka med dem så frågade jag om vägen hem. De pekade på huset. Menar vi var bara 1 minut hemifrån, så inte så långt. Men man måste  alltid fråga, om än för att lugna ner en själv. Visste att de hittade hem. Så gick hem, han väl bara vara inne någon minut. Hade lagt gymadojan mellan trappdörren så att de lätt kunde öppna den. Visst att de skulle komma in om max 15 minuter, brukar vara så.
Mycket riktigt kom de efter 5 minuter. De ville till lekplatsen, Jonathan ville ha sprakcykeln och MAry ville hapulka med docka i. Sagt och gjort. Men de ville till lekplatsen. Sa att de inte kunde leka där. Snön gick ända upp till mina knän, de kunde omöjligt leka där. Men så hör jag illvrål och hoppar i jeansen(var tvungen att duscha fötterna då de bultar än), benvarmare, skor och frya lagger på överkroppen. Hinner bara till porten och de kommer skrikande.

De har försökt på sig de som jag sa åt dem att inte göra.
De hade gått ut till lekplatsen. Ja, till Mary kommer snön till midjan, Jonathan längre upp. Mary hade grävt ut dem från där, för att lyckas komma ur stackaren. Men e har iaf inte tjattat om lekplatsen mera. Vågar väl inte.
Stackare, såg så.....man ville bara pussa och krama dem så att de blev glada igen. Mer ville de inte ut den dagen.

De fick ta ett varmt bad och bli varma igen. Där plaskade de ner hela golvet och blev glada igen.

Nåja iaf i dockornas värld.
För ungefär 2 veckor sen hade barnen en rolig lek på helgen.
De satt vid matbordet och lekte att alla barbie, bratz och ken var på stranden.
SJälvklart lite real upplevelse för dockorna också.



Såhär mysigt hade de det. Men bilden vart ju sååå grumlig av mörkret att de fick stå ut med att lampan tändes en stund. De såg ju så söta ut när de lekte.



Lägg märke till ken som sitter och tittar på fisker. Haha
Marys barbie lekte modell, för sen.....



Spanna in Marys nöjda flin. Hon såg så nöjd ut när jag började ta kort på deras dockor.
Fick hejda henne med att det räckte med endast några stycken. Annars skulle jag ha fått stå där läääänge och ta kort.



Tycker ni inte han ser ut lite som spike i "Angel"(och Buffy, också självklart. Men Angel e snäppet bättre)?  Tycker jag iaf, och jag blir lika paff varje gång. Haha
Spike är det inget fel på. Men vad säger ni? Lägger in en bild för er som inte vet vem jag pratar om.



Det var deras trevliga strandupplevelse.
Nu i sommar kanske de får följa med till stranden, som mina och syrrana fick när vi åkte iväg.