Denna dag hade jag tröttnat på det stora tomma hörnet i sovrummet och bestämt mig mot alla odds för att dra ut klädskåpet från förrådet där den står packiterad och tar plats. Så började plocka upp allt och plankorna blev bara fler och fler. Det här kommer gå bra tänkte jag, då jag ändå skruvat ihop flera ikea möbler själv, varav kura sängen var den värsta av dem. Men så tittade jag på ritningen och tänkte "hjälp". Men tänkte att jag ska klara det här. Men jag insåg efter 5 timmar, att det gö jag inte. :-/ Tvingades skuldmedveten ringa grannen och vännen. Hon kom snällt nog över. En guldstjärna ska du ha! ♥

Men så hade jag baksidan kvar, och skulle spika fast den. Trodde jag var klar och tryckte mig mellan så att jag kunde få den på plats. Men hoppade rätt in i en spik som jag spikat snett. På mindre än en sekund hade jag ett 1 cm långt sår som var DJUPT och som gjorde tokont. Fortfarande idag är det inte helt läkt. tänkte först åka in för att sy eländet. MEn att sitta där på KS en helg mitt i natten lätt inte lokcnade när jag för en gångs skull var barnfri.

 

Okej, jag vart liitteee uttråkad dagen därpå. HAHA

Under sommaren som var så fick barnen något av grannen, helt oväntat.
De fick nämligen en HEL låda pokemon kort. Till deras glädje.
Tack ännu en gång, barnen älskar den!

Den 28:e var det dags för nästa utflykt. Nu endast med två kusiner, istället för de vanliga fyra. Eftersom det stod regn på väderprognosen överallt, så drivade vi in till stan. Men tror ni regnet kom? Nej precis, det kom aldrig. Istället var det svettigt, klibbigt, soligt och FÖÖÖÖRRR varmt för en inomhus vistelse. Men som jag sagt, lönar sig inte att kolla på vädret, de har ändå bara fel. Det sjuka är att föräldrarnas väderstation för 300 kronor har mer rätt än alla väderprognoser tillsammans. Borde nog införskaffa en sådan. Men iaf, efter buss, tåg och tunnelbana kom vi äntligen fram. Barnen ville självklart se cosmonova, men då vi åkte med mindre barn så blev det helt enkelt inte av.

 

De fick istället nöja sig med att  posera framför denna. Men lovade att någongång i höst, skulle vi återvända och de skulle få sen filmen om dinosaurier. Sen blev det ett himla vandrande genom hela huset. Skulle ha behövt några timmar till, eller en till för att hinna med allt.

 

Men som sagt, vi kommer återvända i höst någongång. Barnen tyckte om det, vi vuxna tyckte om det. Och det var en bra mix mellan se och känna och testa på.

Så följdes det av några hektiska dagar igen. Kan inte påstå att det var direkt badväder. Men trotts det drog vi oss till vårt Ekebo. Badade i ett sjukt kallt vatten och hade lite skoj. Iaf barnen, jag satt mest på bänken och glodde och tog små bad för att finslippa dotterns simkunskaper. Men kom upp stelfrusen av kyla varje gång. Barnen kan INTE må bra, det var ju inte ens mänskligt att bad i det där vattnet. De kan inte ha några nerver i behåll i sin kropp. Eller så tappade de den av kylan. Hahaha

 

För att ta upp något helt annat angåede ekebobadet. Förut hade de öppet till 19 varje kväll, idag är det kl 17 som gäller, men redan klockan 16 stänger de grindarna. Så i dagsläget kan man inte gå och ta sig ett bad efter jobbet om man vill, som man kunde göra förut. Vilket är RIKTIGT dåligt. För många i området är det enda chansen till bad, då majoriteten är ensamstående och inte tillhör de mest högavlönade.

Jag vet inte anledningen till detta beslut, men vad jag däremot ser mer av varje år är detta smygbadande. Varje dag mellan sex och sju kommer gäng med handdukar, eller bärande på påsar. Ja, man ser helt enkelt att de är på väg till badet efter stängning. Och för att komma in bryter de upp plankor och klättrar in. Detta måste sen badet laga VARJE dag. Pengar de tar från sin kassa, pengar som kan användas till annat. Exempelvis behöver bebispoolen nya stängsel, men de har väl inte pengar till det då pengar går till denna onödiag utgift. Klättra över latmaskar om ni nu måste smygbada. Förstör inte för oss andra! Slå inte sönder fönstret till kiosken för att sno godis. Ännu igen måste de köpa in nytt, pengar som kan användas till underhåll av badet! Men det finns idioter till allt tyvärr. Dessa idioter verkar inte fatta att hela badet kan tvingas stänga för all framtid, för deras barnsliga påhitt.

Vi hann inte vara hemma vidare länge, endast 9 dagar höll vi oss borta från storstan. Nu satte vi oss hela bunten på tåget, på väg in till stan. Och där fick jag ett tv-spel som jag velat ha ett tag. Fick ett billigare pris, så då pasar man på. Men nog om det, skriver om det i nästa inlägg. Då det lutade mot nästa äventyr. Nämligen aquaria. Sist vi var där var barnen två och tre år gamla och dottern vägrade gå in då det precis började blixtra när vi skulle in. Hon sprang till bänken som stod framför dörren och sa bestämt: "Ni får gå in utan mig. Jag väntar här". Under tiden stod Jonathan och försökte dra in mig. Svårt det där när barnen drar åt olika håll, och man bara är en vuxen. Då mitt i vardagen, och innan turistsäsongen sätter igång i Stockholm.

 

Nu kan man knappast påstå att det avr så här lite folk där inne, Kön var redan lång när vi kom ditt. 5 till 7 meter skulle jag gissa på? Ögonmåtet är inte det bästa, och tänker inte börja lräkna meter genom det ungefärliga systemet med långa steg. Någon gräns på exakthet får det finnas. :-) Ja, vädret var sådär perfekt. Varmt, molnigt och svalkande vindar. Då slitter sig alla soldyrkare från stranden och beger sig på upptäcksfärd i storstan. Inklusive oss då. Vi vart ett stort gäng på 11 personer. 5 vuxna och 6 barn. Men in kom vi. Nu såg bägge barnen faktiskt fram emot att gå igenom regnskogen. Och mååånnnggaaaa varv blev det. Hahaha

 

 

Nu kommer jag inet ihåg vad dessa krabbater hetter, men kom ihåg att jag för 2 år sen såg nåt barnprogram på barnkanalen med ungarna. Eller var en serie, som handlade om framtiden där man kunde resa mellan olika tidsperioder. Där kom de till en period där dessa varelser existerade och var farliga. Barnen frågade då om dessa fanns, och jag svarade nej. Men tydligen så hade jag fel då. Ganska fascinerande. Eller så är jag lättroad när det kommer till att få in lite fornhistoriska inslag i dagens tv.

Men vi tog oss igenom allt tillslut och hamnade på cafet, där vi tog oss en välförtjänt fika. Ja, vad gjorde vi sen? Just ja, sen skulle vi hem och ni som varit i Stockholm under sommaren vet vad jag pratar om när jag nämner studsmattorna på kungsan. Där fastnade vi sen.

Där hoppade Mary och hennes lillkusin. De var bara för söta. Men enligt Mary så skar selen in ganska så rejält. Och det brukar de ju göra, kommer jag ihåg från skolan då man klättrade klätervägg som faktiskt är sjukt roligt. Det enda jag saknar från gympan i skolan. Sen vart det MAX igen. HAHAHA

Så kom nästa dag, har letat efter ett speciellt skrivbord LÄNGE nu. Ikeas Mikael. Sa alltid till dess att Mary börjar skolan, SKA hon ha ett skrivbord. Samma sak med Jonathan. Han ska ha ett han med.

Men nu hittade jag iaf två stycken på blocket, för 200 kronor. Ena närmare, men han lovade först mig skrivbordet, ringde sen 7 på morgonen och skulle fråga om jag ville ha den. Menar vem ringder vid den tiden??? Det gör man endast om det är något akut. Men svarade inte, och han sålde den till någon annan. TÄnk omjag bokat släpp, betalat barnvakt mm??? Nåja, efter att ha spytt galla på han en stund så ringde jag nästa. De var iaf snälla och höll det som lovat tills kl 14 då vi kunde hämta det. Men mina föräldrar hämtade den istället. Menade att det var enklare för dem att driva iväg ensamma än att jag följde med. Ordnade barnvakt och hela paketet.  Så de körde iväg och hämtade skrivbordet. Och precis som på bild, så såg den helt ny ut. Istället för 1000 kronor för en ny, så fick man den begagnad för 200 kronor till samma skick. Vem har sagt att begagnat behöver vara sunkigt? Dessutom miljövänligt!

Jag har i flera år letat efter en Whiteboardtavla, ja ni läste rätt. Men har inte köpt någon då jag tyckt det varit för dyrt eller att det inte varit min still. Ville ha en lagom size, med stilren svart ram. Inte för stel, inte för gulli gull.
Men hittade iaf en denna sommar, på Cleas Ohlsson. 119 kronor kostade detta fynd. Det var självklart lite omständigt att försöka få hem den med matkassar och en tjej som inte kunde starta cykeln själv. Men det gick. Är man envis så går allt. Det ni!

Är inte klar än i hallen, målade hallen förra sommaren. I år och nästa ska det inredas mer där inne. Nya taklampor (max 500 kr) och ett sminkbord ska det letas efter på blocket. Litet, smallt, varmt OCH svart. Sen ska spegeln jagas till våren, lyktor (antikt) att ha vid sidan om spegeln. Spegeln får gärna vara med guldram. Ja, jag har min bild av hur det ska vara, som ni hör. Det får ta den tid det tar, har ändå inte mycyket pengar att röra mig med.

Någon gång ska det vara premiär för allt. Denna dag vart det premiär för barnen att spela minigolf. Eller hetter det bangolf? Skitsamma, men vi spelade iaf detta roliga med nästintill omöjliga spel. Ja, ni läser mästaren av 7:ors blogg. Nästan alla hål brukar jag få in bollen på skott 7, eller aldrig. Så av naturliga skäll kommer jag ALLTID sist. Men jag hänger inte läpp för det, har kul iaf och skrattar åt mitt taskiga bollsinne.

Hos vår nisse, kostar det 50 kronor/vuxen och 25 kronor/barn. Men han var snäll nog att bjuda på ett barn. Med motivationen att de troligen inte skulle orka hela banan. Och han kunde inte ha haft mer rätt. tack snälla du. Jag vet, det är bara 25 kronor, men handlingen var guld värd.  ♥

Det lustiga denna dag, var att jag och barnen var där först. Sen skulle syrran komma strax efter. Det första man såg var henne cerisa byxor komma gåendes 50 meter bort. haha. Men de var jävligt snygga för övrigt. Och hon vann som alltid. Men det var väl tur det, takig förlorare som hon är. Då vi kom precis innan stängning så vart det stres genom golfbanan på 1 timme.

Här står lill-killen och ska slå, och han fick FAKTISKT in rätt teknik. Även om han bara orkade slå 8 håll av totalt 18. Men man måste starta någonstans. Sen var det dax för dottern, hon körde lite med metoden, slå-utav-helvete-och-hoppas-på-det-bästa. Men det kommer. Eller inte. Haha. Menar, se på mig. Inte har jag blivit nå bättre på detta efter år av spelande. Men bollar är helt enkelt inte min grej. Kan ju inte ens träffa papperskorgen med en pappersbit, från en meters avstånd!

 

Mellan alla slag, turades alla om att hoppa mellan alla bänkar. Var ju jobbigt att slå. ;-) Krävdes att man satt ner och vilade ut sig tills det var ens tur.

Men vad säger ni, jag kommer själv ihåg innan jag fick barn, och även när jag väntade Mary då jag sist spelade. Småbarn i mina barns ålder fick slå 20 slag för sina färäldrar bara för att de skulle hållas lugna. Då spelade jag på andra ställen, än denna. Då ansåg jag inte att det var rätt, och fortfarande idag anser jag att det är fel med. En 5 åring kan väl slå för skojs skull, om det inte är väldigt mycket folk. Men vill ungen vara med och tävla får han/hon snällt följa spelets regler. Låter dessa föräldrar sina barn få en klubba om de håller tyst i affären också? Eller blir de burna om de skriker tillräckligt högt? Jag säger inte alla alla gör så, men tanken slår mig att om det kan vara så hemskt. Man skapar ett monster som lär sig att man får sin vilja fram genom att bråka.

 

Sen tror jag inte vi gjorde så mycket mer den dagen.

Eftersom SL kortet fortfarande gällde, så tänkte vi åka in och kolla på båten på riktigt. Är inte ofta en båt som den här kommer till stockholm, så då ville man passa på. Så åkte in, och betalade de där 100 kronorna för att kliva på den båten som inte var vidare stor. Hade gått igenom den på 10 minuter, och då hade vi satt oss ner en bra stund. Men kunde vara kul för Jonathan att se tänkte jag. Han är ju mycket för pirater, och gillar både Svampbob och piratfilmerna. Kunde inte vara mer perfekt.

 

Så hoppade på tåget och traskade mot båten. Är nära som sagt från centralen, och tar max 20 minuter att ta sig ditt. Om man inte är en latmask och bekväm av sig då, så orkar man faktiskt gå ditt på egna ben. Vi kom ditt, och kön var inte alltför lång. De flesta verkade bli avskräckta av priset för inträdet som låg på 100 lappen. Visst det är mycket, men tanke på att båten inte är sådär super stor. Men jämfört med andra nöjen, så borde man väl vara glad att de inte tog mer. Så trakade upp på båten som gungade rejält, då det blåste ganska bra den dagen. Regnet låg i luften, men vi trottsade vädret. Det är ju ändå bara en gång i livet man kan få chansen att gå ombord på den där båten. Det sumpar inte jag. Traskade runt där i 10 minuter. Höll på att ramla nerför trappan då båten gungade till med ett ryck och jag for framåt. Tur man har bra reflexer iaf, och att jag insisterade på att gå ner först. Men det fick iaf barnen och de efter oss att hålla i sig hårt för att inte möta samma öde. Haha

 

 

Gull ungarna ställde snällt upp på bild, tur var väl det. Här en trappa ner. men de ville fort upp, för det gungade för mycket för dem där nere, och det gjorde det verkligen. Hur kan de segla runt med denna båt jorden runt undrar jag. Frågar en som lätt blir sjösjuk. Haha

 

Försökte verkligen ta kort med mindre männsikor bakom dem, men det gick bara inte. Var ju folk överallt. Så hoppade av båten och begav oss mot.....Just precis MAX. :-D Var bara tvungen att ha den där burgare igen. Hade drömt om den. SÅÅÅÅ god! Längar tills de öppnar den här i vår förort. Vilket de ska göra, men än så länge blir bygget framskjutet hela tiden. Skulle varit färdigt till våren, sen sommaren. Nu orkar jag inte bry mig ens. Man får väl höra när det väl är dags, eller får läsa det i lokaltidningen. Sen vart det inte mer av den dagen.

Det var en sån där dag, då det inte vart direkt badväder. Soligt, moling me ändå behagligt varmt. För kallt för stranden, då det blåste ganska mycket. Men det var inte för kallt för kvartersbadet, 2 minuters walk och 10 kronor i inträdde kan ma n gott punga ut såna här dagar. man vet ju aldrig om det kommer en överraskande regnskur. Vi packade korgen och begav oss. Men hann inte stanna länge, för knappt hade barnen tagit sitt första iskalla dopp, så ringde det. Samtalet vi väntat på hela sommaren. Vi hade ju pratat om det redan i maj, att någon gång skulle alla syskon som har barn åka in till grönan och bara ha kul. 6 småbarn vågar mer än 2 syskon. Iaf hos oss är det så.
Barnen tog ett sista bad, letade upp kläder, kammade igenom håret och mot bussen för att komma till Grönan. 3 byten senare var vi framme, tydligen relativt fort enligt mina syskon som redan var där. Vi skulle till Gröna lund och ruinera oss. För billigt är det inte, vad tidningar och media än vill lura i en. 990 kronor senare för inträdde och tre åkband senare var vi inne efter att ha åkt buss, tåg och spårvagn. Men huvudsaken är att vi kommer fram, och dessutom blir det som ett äventyr för barnen att bara komma ditt. För Jonathan var det t o m premiär att åka, medan Mary åkt en gång tidigare med skolan. Sen vart det fullt ös hela dagen lång. Inte en lång stund. Ett evigt springande mellan alla barnkaruseller.

Som vanligt fastnade vi på barnsidan, som jag kallar det. Uppskjutet för barn som skrämde slag på mig i år igen. Fattar verkligen inte folk som FRIVILLIGT sätter sig i fritt fall. Jag får bara panik jag ser de störta mot marken. Skulle troligen bli gråhårig av skräck, om det ens är möjligt. :-) De sista 2 timmarna innan stängning gick vi över till den "vuxna" sidan, för att åka vidare. Åkte den gamla discodängan. T o m deras kusin på 1 år numera omdöpt till "stoneface", satt där och åkte helt oberörd. Hahaha...någon skulle ha filmat den ungen alltså! :-D

Medan ena halvan åkte insane (ännu fler galna människor), så åkte jag och syskonen den nya träbanan Twister. Riktigt roligt. Höll på att skrika lungorna av mig, men kul hade vi. Vad åkte vi mer?? Jag åkte krockbilarna med dottern, och herre gud. Två bilar körde på mig samtidigt. Dottern for rätt in i bilen och slog i läppen. Jag hade ont i nacken i FLERA veckor efteråt. Skojar inte! Never again den där saken. Förstår vad de som varit med om en bilolycka, vad de upplever, och då har de haft högre fart och självklart fått mer smärta. 

Tänkte åka det nya spöktåget, men den hade pajat, så fick stå över den gången. Till barnens besvikelse. Mary åkte även flygande mattan med syrran och hennes kar. Och hon tyckte det var kul! Syrran sa att jag såg ut att svälla av stolthet, men hur kan man låta bli? Ens 6 åring är ju inte rädd för såna läskiga saker! Jag vägrade gå p själv. Hela min magsäck kommer ju upp igen.

Klockan tio stängde de, då det var en söndag. Barnen ville inte hem, även om de var trötta. De spelade balla Alan, men det syntes på dem. Jonathan somnade i vagnen väl på båten, som vi tog hem. Ett fjärde färdmedel för dagen. Bägge tyckte det var kul, men Jonathan brukar inte orka så mycket. Hoppade av i slussen och började GÅ mot sation. Jag vet det är en bit att gå, men det var lugnt på gatorna och det gick fort när dottern satte upp på ryggstödet. Tycker om att gå längst kajen, då det sommartid oftast står större fartyg där. Den här dagen var inget undantag.

 

Där stod självaste piratfartyget från en av "pirates of the Caribean" filmerna. Självklart vaktad vakter. Ms Bounty hetter båten i övrigt. Den har även varit med i Svamp bob filmen. Har bägge hemma, men kan verklgen inte lägga på minnet att den är med där. Men får nog se julfilmen i veckan igen. Det är den värd. Den är SÅÅÅ rolig! Garvar faktiskt mer än barnen. De har inte fattat ironin i serien än. Bläckis är min idol! :-D Eller Bläckvard som han hetter (Edward?).

 

Men nog om det. Vi stod och stirrade en stund på båten, sen började vi en guppig tur mot kungsträdgården, för att ta oss mot tåget. MEN Mary såg Max, och då var det kört! Det är hennes nya favorit hamburgarställe. Så kom in och gjorde andra barnfamiljer sällskap. Jag tog en ny hamburgare, den goaste hamburgare jag ätit i hela mitt liv.
Satt och blundade när jag åt den. Såå god var den. Och nyttig också. Men jag byte ut ramlösa mot en läsk.

Efter det så bar det faktiskt hemmåt. Mot tåget. Men där började även dottern dåsa till. Så i panik sprang jag till en taxi precis vis station. Femte färdmedlet, och 100 kronor fattigare. Men hon orkade verkligen inte mer. Hon kom hem och somnade innan huvudet landade på kudden. Men hon var glad över att få åka taxi. Även om chaffören stank så starkt av svett att jag höll på att avlida i bilen. Jag som har nedsatt luktsinne, brukar inte var känslig, men nu luktade det verkligen INPYRD svett. Det var inte mysigt för fem öre.

Den 14:e var en fanträff planerad. Ingen officiell, utan en liten med två facebook vänner. Och för första gången lyckades jag faktiskt komma iväg. Har tidigare ställt in i sista sekunden för att barnen varit på bråkhumör eller sjuka. I båda fallen stannar man hemma av hänsyn till andra. Tänker inte ha ett trotsigt barn som skriker i högan sky att hon/han inte vill och slänger sig på marken. Ett sjukt barn, förstår alla ska stanna hemma. Men nu kom vi iväg (kors i taket), om än 30 minuter sena. Men det var spärrarnas fel. De funkade så fick springa till de andra. Men hade 1 minut på mig och det tar 3 med ungarna att ta sig runt till nästa och upp för trapporna.

Blev en lunch på Fridays och sen vandrade vi runt. Hade det kul.
Blev inga bilder, då jag ogärna fastnar på bild.

Jag visste inte ens att Statoil  hade börjat sälja smurfglas, men när jag en dag i Juli klev in där för att köpa mjölk så fanns de där. Och inte kunde jag motså dem heller. Så fina och söta! Jag som alltid älskat smurfarna, ända sedan barnsben då den gick på tv3 varje morgon. Ni som e födda i början av 80 talet vet vad jag menar. Tankarna gick även till farmor. Varje sommar brukade vi åka och hälsa på farmor, och varje gång bjöd hon på en massa gott. Men det som jag minns henne för bl a är de där glasen med tecknade figurer på.

Så nu är vi stolta ägare utav 5 stycken smurfglas. Den 6:e fick jag tyvärr inte tag i. Så är det någpn som inte vill ha sin snubbelsmurf glas. Jag vill ha den!

I julas fick Jonathan en byggsats att bygga på. Eller som jag fick bygga på snarare.  Haha
Tog mig två veckor att slutföra eländet. Nästa gång köper jag en till mig själv så slipper jag ha någon som flåsar mig i nacken. Haha Hade faktiskr varit kul, om ja sagt inte blivit påstressad av ungen.  Båten var inte stor, men tiden räcker inte alltid till. Det e det stora problemet.

Men nu blev den målad i den färg han ville ha. Nämligen svart, precis som black pearl i pirat filmen. Jag behöver knappast förklara vilken. :-)

Nästa dag väntade blåbärsbakandet. Vi skulle göra finsk blåbärspaj. Nej, inget paj gjort på smulpaj. Det hör till äppelpaj. Nej, här gör vi RIKTIG paj. Först ska bulldegen jäsa 1 timme totalt, sen kavlas ut, och trycka ut i en en ugnsform. När alla jäsning är klar, ska blåbären i, sockras och skjuts in i ugnen. och 30 minuter senare max har man en mumsig blåbärdpaj att trycka i sig för en tid framåt.

För att fylla ut en bullsats, måste 2 liters blåbär plockas för att fylla ut pajen bra. Pröva gärna, att smaka. Det är riktigt gott, inte sådär sött som smulpaj lätt blir.

Väl hemma från Åland, så vart jag rastlös. Så tänkte gå ut i skogen, hade ju hört att det skulle finnas blåbär ute i skogen nu redan.Så tog två stycken en liters behållare. Såna det tidigare funnits yoghurt i.  Och tillsammans hittade jag och barnen 2 liter. Viken lycka! Jag måste nog bo på världens bästa plats, med en blåbärskog precis bakom hörnet. Lyxigare än så kan det inte vara. Detta rensades och ställdes sen in i kylskåpet. Klockan var tok för mycket, och jag hade dessutom tvättid. Så sprang ditt och började tvätta. Barnen lekte som vanligt bokhandlare medan jag jobbade mig genom tvätthögen. Det var en sån där stressig dag som bara kunde sluta på ett sätt, i fullständig utmattning.

Men trotts det hann vi med att plocka blåbär, springa till kiosken för att köpa smarrig läsk och vara i tvättstugan mellan 19 till 23. Tur nog var så hämtade deras pappa barnen, vid 8, annars hade det inte gått.

Nu är det inte som det låter haha. Utan en kartong låg i brevnedkastet, med en signerad.
Det var en sak som de såg fram emot, efter en hel vecka mitt ute i ingenting på Åland, så kom vi hem den 3 juli till detta. Dottern som är mest inne i hans musik av oss tre, med mig som god tvåa, vart självklart gladast av oss alla. Det är en sak som hon är väldigt rädd om. Så den hamnar högt upp vid besök från småttingar.

 

Vi tyckte självklart att skivan var riktigt bra. Så för en gångs skull sätter jag inte på hennes önskemål, med en suck. Det är inte kul att höra "huvud, axlar, knä och tå" för 10 gången i rad.

Glömde visst några bilder från Åland, så här kommer de. Inte ofta jag fastnar på bild, men nu gjorde jag det. Här tillsammns med dottern.

 

 

 

På självaste midsommarafton, den 24:e Juni åkte vi iväg till Åland. Jag och barnen och resten av den stora familjen. Vi tryckte alla ihop oss i en stuga. Då jag inte kunde sova, för att jag var rädd för att försova mig så var jag uppe hela natten superpigg. Så mitt i detta när jag packat färdigt, så började jag tänka. Vafa, jag måste ändå fixa mig fin i stugan sen. Då kan  jag likagärna fixa det inatt när jag ändå inte kan sova. Så sagt och gjort. Jag tog ett bad, filade fötterna, och hade ett riktigt spa, lockade håret i vågigt, sminkade mig, gjorde flättor i håret och vissa förblev raka. Så när barnen vaknade var jag färdigfixad och fin för att fira. Körde hårt på bohemstilen.

"Hallå sådär fin får man inte vara såhär tidigt på morgononen" får man höra när man kommer ut. Haha...jag spar bara tid. No more. :-) Så slapp jag ta tag i eländet sen. Men bilen packades och sen for vi iväg. Frukost serverades självklart på båten, vore omäsnkligt att kunna äta sådär tidigt på morgonen annars. Illamående jag bara tänker på det. Mätta i magen stressade vi till tax free och sen var vi framme. Sen det gamla vanliga. Bilresan genom Mariehamn och mot kantarellen och sparhallen för att köpa 3 dagars mat. Mer än fullpackade (som alltid), mot stugan och sen börja packa upp. Sen börjar förberedelserna för dagen. Maten dukas upp. Festar till långt in på småtimmarna. Det är ju ändå midsommarafton. Eller jag var nog den som däckade först av alla vuxna varje kväll. Haha

 

 

 

Varje dag bestod av solande, badade, ätande och mer ätande. Massa godis. Sen självklart den vedeldade bastun, lite motion och lite joggande. var i princip så dagarna såg ut. Men ätandet tog över ganska så mycket. Haha.
Åland är lite förknippat med hetsätande för att hinna få i sig all god mat, så mycket som möjligt på en vecka.

Dottern skulle kunna bo i vattnet om hon fick, men sonen däremot vägrade. han doppade tårna och det var det. Mer än så gick inte. Men bastun trivdes de båda i iaf. Han är väl som jag, tycker INTE om kyla. Knappt jag badade. Max tre gånger doppade jag mig. Jag t o m fiskade! har jag ine gjort på flera år, pga lidandet som fisken får utstå. Men nu tänkt jag testa och se om jag mådde lika dåligt av det. Och det funkade tills vi fick en lite stackare, där krocken fastnade. Förlåt fisken!

Vad gjorde vi mer??
Ja, blev en tur in till stan. Mariehamn för att gå i en av parkena där, och även en fika på äventyrsgolfens cafe.
Blev tyvärr inget golfande iår hellr. Siktar in oss på nästa! :-)

 

 

 

Sen väntade en resa hemåt. Den här gången blev det inget ätande, så de ca två timmar hem som det tog spenderades på tax free, och i lekrummet.

 

 

Väl på hemvägen, så köptes det rejält med godis på taxfree. Var skulle maten få plats?

 

 

Tills nästa år, då kommer vi tillbaka igen och svullar och njute av att bara vara.

Med sommaren här och en unge hemma, och slippa stressen att hämta ett barn som inte vill hem från dagis så passade jag på att rensa mini rabaten framför balkongen. Jag hade stora planer för den. Och det blev gjort. Eller var egentligen inte så mycket som behövdes göras. Rensa upp allt ogräs, dra upp allt dött och se till att de döda grenarna på rosenbusken och att smultronplantorna kom fram. Så att inte allt ogräs tog all näring från smultronen. Det var det viktiga.

Efter år av försök att döda rosenbusken gav jag upp och började istället att försöka få ordning på den. Den var helt enklelt odödlig. Vad gör man då? Sen började jag lägga stenarna runt rabaten så att inte fastighetsägarna fick för sig att klippa ner smultronen. Nöjd den dagen med det jag lyckats åstakomma, och med en rygg som värkte rejält så sov man nöjt den natten kan jag säga.



På självaste Sveriges nationaldag, så lyckades jag övertala min mamma att driva oss till Steninge slott.  De hade ett barnens nationaldag där med studsmatta, fiskedamm, häst och vagn åkning mm. Vore kul för barnen, och med det i den vackra miljön är bara en bonus. Jag skulle fan kunne bostätta mig vid det där slottet. Så otroligt vackert både själva slottet och all dess omgivning. Känns som att kliva rätt in i en era som inte finns längre. Tyvärr så renoverade de slottet, så man kunde inte kliva in där. Men nästa år så, när allt e klart så kommer jag absolut att finnas där. Räkna med det! Ni e förvarnade. Haha

Dessa saker, fick barnen rida på. Till deras glädje. De har alltid sett häst och vagn inne i Stockholm och undrat varför de inte får rida. Men nu så fanns det en till hands, och de fick hoppa upp på denna. Självklart efter att ha hostat upp en slant. Konstigt vore det annars.

Bättre bild fick jag inte, då jag satt precis bredvid dem. Men lite nervösa var de, samtidigt som de såg fram emot det. Och sen när de for iväg, höll de i hårt. Grus, snabb fart och skarpa kurvor säger sitt. For rätt in i ett träd en gång. Under träden så att man fick ducka för alla träd. Sicksackade mellan träden så att barnen trött och tävlade mot den andra hästen en gång. De ville åka en gång till. Haha

 

Bara titta! Jag skulle kunna sätta mig här en hel dag, och bara glo. Med risk för att verka galen. Haha. Ska jag klart göra nästa sommar. Jag, en filt och ett anteckningsblock. :-) Ungarna kanske får följa med om de är snälla. Eller så får jag snällt åka en gång med ungarna och tigga om barnvakt en annan gång.

 

På väg mot fängelsehållorna, även om jag för allt i världen inte vet vad de gör på dessa marker. Helt hänförande vackert! Im in love!

 

 

Mer bilder på detta. Tog en massa bilder. Men de är inte aktuella till denna blogg, utan mer till min skirvarblogg. Där smådetaljer mer ältas än stoeheten. Riktigt vackert.

Vad mer gjordes det där borta? Barnen fick hoppa studsmatta, fick en godis påse och vi tittade på lite utemöbler i Sveriges elegantaste lada. Sjukt fin lada, och riktigt fina utemöbler i utställningen. Sen bar det hemåt i en bastu till bil.

Syrrans födelsedagsfest

 

Den 10:e fyllde syrran år igen. Ett år äldre, ett år virrigare. Eller klokare kanske det var?
Vilket fall som helst så kom vi ditt, och som vanligt hade syrran gjort smarrigt god mat som alltid. Solen sken och allt var bra.

 

 

Den sedvanliga bilden från toalettspgeln. Men jag kan inte slappna av framför en kamera. Så är bättre att själv ta kortet då, så att man slipper någon bakom kameran som stirrar på en. Här i en annan toalett. Festen var självklart riktigt rolig som alltid med familjen. Annat kan det inte bli.

Skolavslutning

 

Den 16:e var det dags för en väldigt sen skolavslutning tyckte jag, på dotterns skola. Det bäste vore ju att ta närmaste kyrka, men jag förstår deras tanke bakom att åka 30  minuter bort med buss. För de centrala kyrkorna här kan knappast kallas kyrka då de är moderna och hel gräsliga inuti. Istället vart avslutningen i Fresta kyrkan, en sån där riktigt vacker kyrka med valv och gamla träbänkar. Fina fönster och ett RIKTIGT kors längst fram.

 

 

Allt började med Idas sommarvisa. Sen var det dags för dottern att sjunga låten med sin klass. "Jag sitter på ett berg." Det var riktigt bra, en sex års klass som sjunger i två olika stämmor. Satt där med gråten nära. Så stolt över min lilla/stora tjej. Sen följdes det avluffarvisan som sjöngs av klasss 1 och 2. Hela kyrkan som sjöng "nu grönskar det", årskurs 4 som sjöng "en kväll i Juni". Följt av "pippis sommarvisa", "himlen är oskyldigt blå", "we are the world" och "den blomstertid nu kommer". Vacker precis som en avslutning ska vara.

Något som däremot gick emot det hela, var rektorns tal. Alla minns väl dessa sega tråkiga tal som höll på en evighet. I högstadiet brukade jag ta tid. 20 minuter brukade sluttalet pågå, medan eleverna bokstavligen hoppade i stolarna. Så var inte fallet nu. Det var kort och sa det viktigaste. Talet avslutades med orden: "Peace and give me five". Ingen möglig gammal rektor här inte.

 

 

Var tvungen att ta ett kort på det stolta barnet. Sen bar det av mot gräsmattan precis bredvid. För en fika.

 

 

Sen hem med bussen. Nu väntade ett långt sommarlov framför oss. Trotts att jag fasade att de skulle tycka att det var tråkigt att vara hemma och åka runt och bad så tycks det faktiskt inte ha blivit så.

Ännu en fest

 

Nu var det pappas tur att fylla år, och detta firades självklart stort på hemmaplan. Långbort, god hemlagad mat, en massa familj och vänner, och bra musik. Man fyller ändå bara jämt var tionde år, så då är det likabra att slå på stort.

 

Osmart som jag är så hade jag blusen klar. Men i övrigt visste jag inte vad jag skulle ha på mig. Så kl 11 när de öppnade, sprang jag ner till centrum. In till New Yorker, som är min favorit affär och roffsade åt mig en rejälv hög med kläder. Det blev tillslut denna kjol. Föll för den, och billig var den också. 99 kronor på rea. Det är sånt man gillar. Sen hem och fixa iordning oss alla. Alla skulle badas, jag skulle sminka mig. Och både jag och dottern skulle locka håret. Allt tog sin lilla tid. Klockan tre kom vi ditt. Festen började två, men det var drop in som gällde, så var ingen fara med det. Det åts, pratades. Och klockan 3 åkte vi hem rejält trötta. Men en kommentar jag kommer ihåg.

"Jonthan gillar Michael Jackson va?" frågade en bekant. Haha...jag t o m omedvetet lyckas få sonen att klä sig MJ inspererat. Det är inte fy skam måste jag säga. Eller vad säger ni? ;-) Dottern fick en massa beröm för att hon var sååå sött så. Med samma klänning som på avslutningen och det lockiga håret. Fick även lite mascara.

Det var ännu en lyckad fest, med korvgrillning nere på gånggatan mitt i natten. Haha...men är man hungrig så är man.

Dagen efter

Dagen efter festen så skulle jag någonstans. Kommer inte bara ihåg vart. Men håret var finare än dagen innan konstigt nog. Är precis så jag vill ha håret, men det kostar på tok mycket att fixa det hos frisören.

 

 

Spaljen

Jag har sprungit hos Rusta tre gånger, för att det enligt deras databas ska finnas inne spaljeer i pil. Men icke sa nicke, så har de inte funnits inne trotts att det står det i datorerna. Sista gången bad jag hon i kassan att vissa mig var de låg, för jag kunde inte hitta dem. Hon i kassan, sa säkert. "De ska finnas här". Men sen blev hon dessto tystare, de där 11 som skulle ligga i hyllan låg inte där. Tvingade henne att kolla i deras datasystem vilka mer inom Stockholm som kunde ha dem inne och hur många de hade. Memorerade och tänkte fråga föräldrarna om de kunde köra mig ditt. Men de hann förre och ringde i affären. De tog de tre sista. Med hjälp av grannen fick jag sen upp dem. Vart riktigt fint. Äntligen lite mer privacy. Måste köpa en till murgröna, men det kommer. :-)

 

 

Detta var innan, jag fixade om lite. Man kände sig som en apa i en bur. Så fort man satt ute så tittade folk som passerade. Och jag vill kunna sitta på min balkong utan att bli utstirrad.

 

 

Rosen som ser väldigt ynklig ut här, har självklart växt så att den täcker nästan ena halva sidan. Så nu har vi insynsskydd till hundra pricent från "motorvägen" utanför oss. Nästa år ska vi slutföra vår lummiga balkong. Lacka golvet i mörkt trä, nya möbler förhoppningsvis och ett tak till denna balkong.Samt köpa en till iten rosenbuske att lägga mitt i denna för att få denna fyllighet som jag gått miste om när jag fått den att klättra på spaljen.

 

 

Mer kommer i nästa inlägg. Enbart om Ålands semestern.

I maj hände inte så mycket. Var en ganska död månad rent underhållningsmässigt. Eller så var det den tråkiga vintern då man mer eller mindre vart inlåst som gjorde att man sög efter lite underhållning.


Den 19 Maj, vart det i hela vart avlånga land, förskoland dag. en dag för fest och firande för alla barn som går på förskolorna, eller dagis som det fortfarande hetter enligt mig. Jonathan fick bla gå en timme längre än vanligt, då festligheterna började kl 14, och jagbrukar hämta han kl 13. Det bjöds på tilltugg i form av frukt. Barnen fick även målas till en valfri sak. Gissa vilken sonen valde? Jo spiderman, som vanligt. Men tyckte han påminde om någon annan figur istället. Ur star wars kanske??? Någon som vet?

Mötes av en glad kille som var iförd en blå fjäderkrona.

Självklart är det ingen fest utan musik, och då schlager. :-) Behöver jag säga vilken låt som gick varmast???

Sen vart det lite sång, barnen underhöll oss så fint. Självklart nymålade hela bunten. Men den bilden lägger jag inte upp, då det finns andra barn på bilden. Istället får ni en bild på spiderman. Här står han självklart vid fruktbordet och äter annanas.

Så dagen efter mini festen,  vart det dax för fredagsmys. Oftast brukar det bli en läsk och lite chips. Men denna dag var det nedsatt pris på ananas och melon, så vi slog till. Fredagsmys på balkongen med drick och och GB's nya glass med päronsplittsmak.

Vårens efterlängtade nöje var äntligen här. Den 21:a åkte vi mot Kolmården. Till skillnad mot Skansen som ligger på pendlingsavstånd eller inom 1 timmes radie , och därmed innebär att man kan åka ditt varje sommar. Mest pga priset också. Så ligger Kolmprden ändå en bit bort, och för en som saknar körkort, så innebär det att jag måste hänga på någon som har det eller så får vi köpa en bussbiljett och åka i storsällskap på en buss. Nu hängde vi visserligen på någon. Blev mina föräldrar och lillsyrran som åkte iväg iår. Kl 8 åkte resesällskapet iväg, på sex personer. 4 vuxna barn, 2 barn. Efter en nästan 2 timmar lång enkelresa ner så kom vi äntligen fram. Den sista biten vart det: "är vi framme någon gång? Är vi framme någon gång?" De vart nästan som åsnan, i Shrek filmen. Kan ha berott på att de inte hade tålamod, eller så var det inte värmen i en bil som saknade air condition.

Men fram kom vi tillslut, till en 30 minuters kö bara för att köpa en biljett. Men in kom vi till en backe. Det första Jonathan sa, när han ser något sånt var. "Jag vill åka vagn!" Killen e fem år! Nu i veckan slängde jag in vagnen, den stora slängde jag i soporna tro det eller ej. Nu har vi bara en liten med tröga småhjul som jag ogärna kör. man får ju ont i axlarna bara av att försöka köra den, och framhjulen tänker jag inet ens nämna. Svär att jag ska slänga varje gång jag kommer hem efter en dag med den. Men så har det inte blivit än. Den 25:e Augusti ska jag våga mig på att åka in utan vagn med två barn. HJÄLP!

Men tillbaka till ämnet. Första anhalten vart chimpansbilden. Eller fanns fler djur på den bilden, men chimpansen var roligast enligt barnen. :-)

Försökte verkligen få dem på samma bild, men gick verkligen inte. Så får bli en med Jonathan.

Favoritstället att äta på. Speciellt noshörningarna är vackra. Här med minstingen på savanen.

En lekglad elefant. Eller halvgalen kanske. Haha. Ska lägga upp videon senare, den vart verkligen riktigt roilg att titta på, och ljuden sen. Vart helt underbart sött!

Sen mina favoritdjur. De är verkligen helt underbara. Skulle kunna sitta där hela dagen och titta på dessa djur. Surikaterna, är verkligen helt fascinerande djur.

Såhär kunde det se ut ibland. Två törstiga saker som tog snålskjuts.

På väg in till delefinshowen så vart det självklart kö. men vi var i god tid för en gångs skull.
Men annat folk trängde sig och körde de den stillen, kunde vi lika gärna tränga oss med. Deras reaktion? De vart sura. Tre kvinnor, låtsades inte förstå svenska. Men väl inne, då vi sprang för att komma längst fram. Så hörde vi dem härma oss surt: "spring nu, annars får vi ingen sittplats.". Ja, det finns en anledning till att man inte tror folk när de låtsas vara oförstående till svenska. Ser de ut som frågetecken, så tänker jag per automatik nuförtiden: " ja spela dum och teater. Jag vet att du kan bara för att få den där saken och tränga dig." Det har hänt så många ggr det senaste året att jag inte blir förvånade av folks fräckhet längre. Men karma bitch, säger jag bara! KARMA!

För att förtydla, alla andra sprang för att komma längst fram. Jag tänker inte förlora platsen och hamna längst bak för deras skull. Men det måste vara ett himla nöje, för de som jobbar där. Att se detta skådespel varje gång.
Jonathan älskade delefinshowen som ni fattar. Mary var mindre entusiastisk.

Sen till linnbanan.Jag börjar med att säga att jag är sjukt höjdrädd. Så i början av banan när den gungade av vinden och ryckte till trodde jag att jag skulle dö. Men la på en liten mask för att inte skrämma slag på barnen helt. Men Mary vart fortfarande rädd, då jag satt stel och kramade sättet och blundade då och då. Jonathan däremot trivdes. Vart lite bättre av att hon fick sitta i mitten. Vad tänkte ni med kolmården? För oss höjdrädda är det en skräckupplevele.

Detta var den sista de åkte. Nämligen en tekopp på bamses land. De som räckte upp handen, fick snöra. Då stod det två stycken ur personalen och snörrade tekopparna manuellt. :-) Jonathan satt självklart och höll upp handen hela tiden. Sen väntade en resa hem. En resa jag och barnen sov oss genom, efter den "obligatoriska" anhalten nyköping bron. För 4 år sen, tog Jonathan sina första steg här till allas glädje. Hahaha. Tänk er en mamma, tre lysriska mostrar och en mormor som alla skriker till helt lyriska. Skämmer ju slag på stackaren. Och det var väl det vi gjorde, för han tittade upp på oss och for rätt på rumpan.

 

Detta var under denna resa, man måste ju ta ett kort på den heliga marken. Min bebis förvandlades till en liten pojke här. :-)

 

♥ Den legendariska bilden. ♥

Så när Rix fm kom till stan den 22:a Maj, så åkte jag och barnen självklart in. Dottern för att se Eric Saade, och jag för att se The Ark. Ville ha en försmak inför deras slutgiltiga spelning, vilket jag ska på.

Gillar själva eventet. Allt folk, glädjen och titta på allt folk. Är som en liten folkfest, i sig.
Behöver jag säga att det var tjockt med männskor på kungsträdgården? Nej, det tvivlar jag på.
Men väl där, så började tjattet. "När kommer Eric?", "kommer han nu?", "Nääärrrr kommer han????"
Ja, dottern var lite otålig. Sonen var mest glad över att hitta på något, så han hoppade runt vagnen och trädet framför oss. I väntan på att han skulle komma, så turades de om att sitta på mina axlar tittandes på andra artister.

När Eric sjöng satt Mary på mina axlar, och Jonathan försökte jag bära upp så högt som möjligt.
Kvällen avslutades med en mjukglass och lite klättring på lejonstatyerna. Iaf till dess att Jonathan snubblade till och ramlade. Då var det inte lika kul längre. Vi började bege oss hemåt mot sängarna och värmen. Begav oss nöjda hemåt. Eller Jonathan med en hängläpp då han ramlat och hela vägen på tåget ville han sitta i famnen. Axlarna värkte flera dagar efteråt.

 

Picknick med dotterns skola

Den 26:e hände nästa event. En förälder hade anordat en picknick på dotterns skola, så att alla barn kunde lära känna varandra. Så med en hemsk migrän drog jag motvilligt iväg. Jag hade ju trotts allt skrivit upp mig själv på listan för att komma, då fick vi dyka upp också. Ute i sista minuten som jag brukar vara när det kommer till utflyker så hannjag inet göra någon middag. I brist på tid och ideer, så galopperade vi iväg till närmaste pizzeria för att beställa en sallad. Till min lättnad var jag ine den enda som kom med hämtmat. Tror faktiskt alla hade hämtmat med sig. Då det var dirket efter jobbet, så hade ingen hunnit göra mat.  Annat är det med dagis där alla verkligen tar sig tid att göra mat från scratch. 

Vi åt vår västkustsallad och sen kakor till efterrätt. 1½ timme varade picknicken och sen började vi vandra hem.


Den 30:e hade Jonathan dagisavslutning, på sitt dagis. Istället för det vanliga med läsk och rostbiff till lunch som det varit i alla år, så var det utbytt till knytkalas. Alla föräldrar skulle ta med sig mat till dagis. Dagis bjöd på efterrätt bestående av frukt och saft till dricka. Så blev mycket ätande och barnen lekte självklart på lekplatsen. Hela två timmar varade denna fest, som för barnen var alltför kort. De hade gärna stannat längre.


Den 31:a började Jonathans sommarlov. Han fick gå en sista dag, så den 31:a gick han på daig till 13. Sen började hans LÅNGA sommarlov. Den 2 september är han tillbaka till dagis igen. Då i femårs gruppen och det sista året på dagis. Nästa höst börjar han på föreskoleklassen.